måndag 10 maj 2010

Blue Monday

Jag hörde en låt på radion idag.
Vet inte vad den heter. Vem som har skrivit den.
Vet inte ens vad den handlar om.
Men den gav mig en konstig känsla i magen.
Vi lyssnade på den tillsammans någon gång.
Svagt i en bakgrund, så tyst att den viskade.
Ibland tänker jag på honom.
Inte alls som förr, men han sitter liksom fast vid näthinnan.
Den där brännande känslan över pannbenet och sticken i hjärtat känns suddigt och avlägset.

10 kommentarer:

  1. I know the feeling...
    lika fint som vanligt freja! älskar att läsa dina texter :)
    tack för dina fina ord :*

    SvaraRadera
  2. Åh, blir så störd när man inte får veta vilken låt det var. hähä.
    (och så får man veta det typ 5 år senare och blir världens lyckligaste...)

    Tack förresten. Ja det känns rätt häftigt att vara mamma!

    SvaraRadera
  3. Det är så häftigt vad text kan göra, hur den kan få oss att känna och associera till. I morse när jag läste den här (otroligt vackra och uttrycksfulla) texten tog jag den som negativt laddad, att det var ett plågsamt minne att höra låten. Kanske för att om jag skulle skriva en sådan här text skulle den handla om det. Men när jag läste om den nu, efter att ha läst Tovas kommentar, ser jag ju att den kan tolkas annorlunda. Kanske till och med som världens lyckligaste. Ord, alltså. Och du är så bra med dem.

    Och tusentusen tack! <3

    SvaraRadera
  4. Alltså, här sitter jag och surfar runt för att jag inte vill gå och lägga mig för att det är något som ligger och gnager i mig. Så kommer jag in här och läser dina ord, och det är som att läsa mina egna tankar. Varför varför varför kan man inte sluta tänka på honom och gå vidare? Tack för dina ord!
    kram L

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. dina texter ger alltid mitt hjärta små små stötar.

    SvaraRadera
  7. freja, härliga, fina freja.
    jag behöver inspiration för jag har torkat ut. du ger mig det.

    SvaraRadera
  8. och jag vet precis hur det känns. När andra säger glöm det bara, då sticker det till lite onödigt mycket i hjärtat. Man göra som man inte ska, man gör tvärtemot det man blir tillsagd, och ibland när man försöker stänga av, då smyger han in och trycker på play igen, hårdare än förut.

    Och din blogg är vacker.

    SvaraRadera
  9. Superbe clichés!!

    CELINE&CHARLOTTE

    SvaraRadera