fredag 30 november 2012

St Andrew's Day, frågor om frågor och så där



Idag firar vi St Andrew's Day och jag har klätt upp mig för tillfället utan att ha några planer. Alla pluggar, jag med. Pluggade hela natten och hela dagen idag för att bli klar med det sista på mitt projekt i skolan. Nu är det inskickat och jag ber om ursäkt för hopplöst tråkiga uppdateringar på senaste.
Så här sitter jag, med mina målade läppar och min svarta klänningen som har oändligt många knappar i ryggen som han måste trixa upp med sina fumliga fingrar varje gång. Jag har inte pussat på honom sen i måndags då han har varit hemma i Glasgow. Jag är beroende. Tänker på hans kyssar konstantkonstant. Behöver bara lite äventyr ju.
Behöver lite distraction...hehe
hmm, vill ni ställa frågor? Är det nåt ni undrar över? Är det nåt ni vill veta? Har ni roliga tips på vad som helst? Vill ni ha tips? om vadå? behöver ni amatör råd i livsfrågor? om ni vill så fråga på eller bara berätta något kul!
ni är så fina, alla ni som studsar in här varje gång. Men det vet ni. 
♥ ♥ ♥

söndag 25 november 2012

bunnyrabbit



"en öl då, men inget mer."
Men bartendern har lärt sig mitt namn och det vill jag fira. Kändes bra att ha blivit stammis på en trång liten kvarters pub som är dekorerad i varje litet hörn med ljusslingor och där fönsterna blir immiga av människornas kroppsvärme.
Tre timmar senare snubblar jag på tröskeln på vägen ut. Jag vinkar hejdå till alla som vill ha en och får en två tre fyra tillbaka.
Gav bor första våningen och har en balkong som egentligen inte är en balkong utanför sitt sovrumsfönster. Lampan är tänd, han ligger vaken, trafiken är tyst. Jag stapplar ut på gatan och formar händerna som en grammofon runt läppen som är kall och skriker ut rader från Shakespeares kärleks historier. Hans gardiner dras upp och fönstret öppnas.
"Varför står du där och skriker för?" frågan han och släpper in mig genom porten. Han möter mig i trappan och lägger händerna om mina kinder.
"you're crazy bunnyrabbit. my crazy bunnyrabbit" säger han med läpparna fastgjutna mot mina.

lördag 17 november 2012

det lilla livet











Bara sånt som varit aktuellt. Syskonbesök, pub besök, illamående i taxibilar, stukade fötter, födelsedagsfiranden och hel bunt av de finaste människorna.
mår.så.jävla.bra.nu.jo.man.tackar

ps. tror det bor en liten mus under min säng. har inte bestämt mig för vad jag tycker om det än.

fredag 9 november 2012

med en frusen överläpp

Det börjar bli kallt här. Fick tag på en vinterjacka. En chokladbrun en, i mocka med en luva som rymmer två. Hångelluva. Perfekt. Har man inte händerna innanför jackfickorna på morgonen sticker det i dom av kylan. Öronen och nästippen blir röd. Gav brukar vila sin kalla kind mot min mage när den är för varm och svullen under täcket. Han lånar ut sin halsduk för att jag inte orkat köpa mig en egen och vi virar in benen runt varandra och ligger tätttätt.
Idag kunde inte en tjej stiga på bussen för att hon hade för lite mynt på sig. Hon kan inte ha varit mer än några år äldre än mig. Och jag stod bakom henne i kön med min nya fodrade jacka och hon i sin gråa hoodie. Det stack i hennes fingertoppar.
Jag vet inte hur den hemlösa situationen ser ut här i jämförelse med sverige. Jag kan inte uttrycka mig nåt om den saken men den känns mer påtaglig här. Mest för att de är så många unga. Lika gamla som mig. Många äldre också. Och dom har röda nästippar och stickande fingrar. Vintersvullna kinder och frusna överläppar.
Jag läste i Faktum en gång för flera år sedan om Roy som åkte spårvagnar hela nätterna för att inte frysa ihjäl. Men det var jobbigt, för spårvagnar kostar och betalar du inte säger någon tillslut åt dig att gå av, och du halkar nästan på marken som frusit till is. Och gatorna är blöta från snön och i lägenhetsfönstret lyser varma ljus men porten är låst. Du är inte välkommen.
Jag gjorde mitt projektarbete om hemlöshet i Göteborg under gymnasiet och jag berättade för min lärare att bli hemlös är min största rädsla i livet. Att inte ha ett hem. Han lyfte på ena ögonbrynet och log med ena mungipan, la sin hand på min axel och sa "Freja, oroa dig inte. Du kommer aldrig bli hemlös."
Och jag tänkte: Det vet inte du nåt om.
Min bussresa hem från skolan är bara 12 kr. Och hennes är kanske 20 minuters vardagsrums värme, för att stoppa de stickande fingrarna.
Jag gav henne de 30 pence som fattades för biljetten, men jag hade inga vantar.

måndag 5 november 2012

meeow


Blev bjuden på halloweenfest hos hans kompisar. Jag blev ett lejon, sista minuten lejon och jag tänkte "Viktigt. det här känns viktigt. träffa vänner och sådär". Blev nervös. Ville ju inte vara lilla blyga mig.
 Och vad visste dom om mig? Han har inte berättat så mycket.
Vi satt en grupp av människor på vardagsrumsgolvet och en av vännerna som precis kommit in genom dörren frågade vem jag var. Jag sa att jag var Freja.
Han vände ögonen mot Gav " Is she your girlfriend?"
Det blev som att någon la en isbit innanför tröjan, bak i nacken. nejnejnejnejjobbigt.jättejobbigt.
Vi har ju inte pratat om det här.
Men han tog min han utan att tveka en sekund och svarade ja.

Sen dansade vi hela natten och han tog mig på rumpan, gosade med näsan i nacken och sa att han inte kunde hålla sig längre. Nu går vi hem till mig.
Han tar in hela mig, med minsta lilla rörelse, minsta handtag,klapp och kyss.
Är så jävla kär.

(sorry för det ständiga pojksnacksinläggen, men det är det enda som händer i mitt liv just nu. Rätt nöjd med det haha )