måndag 31 maj 2010

finsk vodka gör en farligt snurrig och minnet blankt

Helt plötsligt var jag på väg hem klockan sex på en söndagsmorgon, när solen hunnit gå upp och jag kunde känna smaken av för söta drinkar på tungan.
Han hade på sig samma skor som förra sommaren.
Vi nästan dansade fram över kullerstenarna i Haga och det slog mig att det var längesen vi gick bredvid varandra.
Han och jag.
Tillslut tog gatan slut och delades i två.
Jag skulle till vänster och han till höger.
Jag lutade mig fram för ett avsked. Ett god natt. Ett hejdå tills nästa gång.
Men jag råkade vila kinden mot hans axel lite för länge. Kramade om hans midja lite för hårt.
Han fnissade med näsan ner i min hårbotten.
"Kan du inte krama mig en liten stund till?" frågade jag.
Det snurrade i hela huvudet och jag insåg att det officiellt är sommar hemma i Göteborg.

tisdag 25 maj 2010

Teenage kick




Jag tog mig ut till skärgården, fina semesterorten.
Värsta här-slår vi oss ner-och bildar familj-stället.
Satt på en båtbrygga och drack vin. Blev full.
Gick på klubb. Dansade.
Hånglade i en bil. Hånglade på ett hotellrum.
Klättrade upp på ett högt berg, varifrån man kunde se skärgårdens alla små gömställen.
Klädde av oss nakna.
Mest bara för att vi kunde.
Han tog tag i mina armar som Jack och Rose i Titanic och sjöng på Celine Dion.
Min mage krampade av skratt. Sen hånglade vi igen.
Klättrade ner.
Sov mellan två söta pojkar.
Massa ben, massa armar och massa trängsel.
Kände mig som korven i korvbrödet och tyckte om det.
Vaknade.
Gick på loppis. I strumpor. Glömde mina skor.
Mådde alldeles för bakisilla. Andades djupa andetag för att undvika spya i en av de antika vaserna.
Åkte tillbaka till hotellet. Badade badkar.
Gick på restaurang och åt räkmacka vid vattnet med det bästa gänget jag vet. I strumpor.
Glömde skorna. Igen.
Sen blev det dags att åka hem. Egentligen.
Blev kidnappad. Eller nja. Nästan.
Skulle bli avsläppt i Göteborg. Men somnade. Pojkarna glömde bort mig.
Vaknade i Borås.
Gick på soundcheck. Blev trött.
Åt den största hamburgaren någonsin och tog en fishermans friend shot.
Blev ännu mera trött.
Tänkte att det kanske blir bättre med lite öl. Jag hade rätt.
Dansade på en scen med svett som droppade från hak spetsen och näsan.
Gick på efterfest i en gigantisk lägenhet och åt popcorn.
Gick på en till efterfest i en klädbutik.
Släpade dit högtalare och sprit.
Lärde mig scratcha. Och hann glömma.
Hånglade istället.
Dansade oseriöst på ett trångt dansgolv. Bland skjortor och byxor.
Klänningar och skor.
Kände att det blev dags att gå tillbaka till hotellet.
Så det gjorde vi. Med trötta steg.
Samma ben. Samma armar. Samma behag i kroppen från ölen och skratten. Dansen.
Dans i varje liten nerv i hela kroppen.
Kan inte beskriva helgen på något annat sätt.
Jag fick en teenage kick från öronen, ner till tårna.

onsdag 19 maj 2010

citronfjäril

Jag satt på stenmuren som går högt över min stadsdel.
En mur som gör oss till miniatyrer där nere.
En av min vårs första citronfjärilar flyger så nära mig att jag kan känna vindslagen mot min vinterbleka hud.
Jag sväljer den.
Känner de ljusa vingarna ner i halsen. Hur den kittlar nere i magen, enda ut i stortån.
Den gör mig alldeles yr. Svimfärdig.
Jag lägger mig raklång på muren och andas djupa andetag med handen som vilar över magen.
Känner hur fjärilen söker varje vrå inuti min kropp.
Kittlar mig med vingarna och får benen att rycka nervöst mot stenen.

Jag vågar inte fråga.
Jag vet inte varför jag så hemskt gärna vill kyssa honom.
Kanske jag bara ska luta mig fram,puta på läpparna, blunda hårt och önska en önskan om att han gör samma sak.

Fjärilen har tystnat.

söndag 16 maj 2010

Landsbygd, hjärtro och pridefestival




På tisdagsnatten smög stressen och nervositeten in i varje cell i kroppen. Fick hjärtat att slå ett extra slag och andningen att darra som ett björklöv i vinden.
Så på onsdagen tog jag bussen ut på landet, bland kossor och nyfödda lamm, åkrar och små båtbryggor. Andades in någorlunda ren luft i lungorna, umgicks med det bästa sällskapet och hjärtat började slå som det skulle.
Promenerade i stövlar på grusiga landsvägar, blåste såpbubblor och bländades av eftermiddagssolen.
Det bästa med att vara ute på landet är att stjärnorna är så nära att man kan plocka ner dom och lägga dom i fickan.
När jag steg av bussen på lördagen i Göteborg igen, kände jag obehag i hela kroppen.
Jag bytte ut stövlarna mot klackar och drog på mig en klänning som svävar fint när man snurrar på dansgolvet.
Efter några öl hamnade jag på HTB-festivalens avslutningsfest på Stadsteatern tillsammans med några av de bästa människorna jag vet.
Träffade min prins. Det tårades i ögonen när vi kramade om varandra i klubbdimman, bland dunkande högtalare.
"Johan, det här är Freja. Hon skulle varit min flickvän om det inte vore för att jag är så jävla gay" sa han. Jag nickade instämmande.
Det är sant.
Vi skulle vara högt över öronen kära om det inte vore för just det. Att han är så jävla gay.
Vi dansade tills våra fötter blödde och jag kände mig tryggast i världen. Jag somnade på min prins axel på spårvagnsresan hem och när jag vaknade i morse visste jag att allt kommer lösa sig.
Det blir bara några stressiga veckor framöver. That's it.

måndag 10 maj 2010

Blue Monday

Jag hörde en låt på radion idag.
Vet inte vad den heter. Vem som har skrivit den.
Vet inte ens vad den handlar om.
Men den gav mig en konstig känsla i magen.
Vi lyssnade på den tillsammans någon gång.
Svagt i en bakgrund, så tyst att den viskade.
Ibland tänker jag på honom.
Inte alls som förr, men han sitter liksom fast vid näthinnan.
Den där brännande känslan över pannbenet och sticken i hjärtat känns suddigt och avlägset.

tisdag 4 maj 2010

Fantastiska dimma




Bilderna har Isabelle Steinwall tagit!!

Jag har spenderat mer tid på rullande tåg, på rostiga järnvägsspår än i min säng hemma i Göteborg. Tre olika städer på tre dagar under valborgshelgen.
Jag öppnade dörren till en djungel. Precis som garderoben i Narnia.
Blev stökig i huvudet av whisky och cola, firade miljonvinst med att hoppa i hotellsängar med tomtebloss och kramades med teletubbies.
" Ska vi se hur mycket alkohol vi hinner dricka innan vi dör av det?" sa han och vi hamnade uppe på ett hustak med morgonsolen som värmde våra kinder.
När jag tittade mig i spegeln hade jag blivit solbränd och fått några fräknar över näsan.
Jag log nöjt.
Jag vaknade på söndagen och hade glömt bort vart jag var. Satte mig upp i sängen och tog en titt runt om i rummet. Stadshotellet i Västerås. Ja visst ja.
Allt var så dimmigt. En magisk dimma som fick det att kittla i magen.
Sen var det dags att åka hem.
På muren utanför hotellet satt tre unga killar med rödsprängda ögon efter för mycket godis och cirkustrix. Jag kysste dom farväl på pannan och funderade på om jag förändrats som person.
Lite kanske.