måndag 25 oktober 2010

I'll never die of a broken heart.





-What are you doing?

- Summoning up a true love spell called Amas Veritas. " He can flip pancakes in the air. He'll be marvelously kind. And his favorite shape will be a star. And he'll have one green eye and one blue."

- Thought you never wanted to fall in love.

-That's the point. The guy I dreamed of doesn't exist. And if he doesn't exist, I'll never die of a broken heart.

Jag var tio år och tyckte det var en bra idé. Jag ville inte heller få ett brustet hjärta och tvingas sticka en nål genom en duva för att bli frisk igen. Så jag skrev ner formeln på ett skrynkligt bit papper med darrig handstil.
Pappret åkte in i någon damsugare en vecka senare och sen var det glömt.

tisdag 19 oktober 2010

En pappersfågel i bröstet säger att kyssarnas tid inte är kommen.

gif animator

gif animator

Tuggar tuggummi.
Trummar med fingrarna mot bordskanten.
Biter på underläppen.
Vad säger din pappersfågel?

måndag 11 oktober 2010

love letter II

Jag tänkte bara berätta att jeansjackan jag fick ärva
fortfarande luktar som dig när det regnar på den.

Att jag ibland snirklar upp låset till grannens pool.
Att jag har tagit dit andra killar,
men att jag fortfarande hade det roligast med dig.

Att jag fortfarande skrattar åt din spårvagnshistoria när det hänger
grå moln över hustaken.

Att jag ibland blir arg när du inte svarar på alla mina ord och
tanke-explotioner.


Att jag ibland lägger fällben innanför pannbenet när jag tänker på dig.

Att det fortfarande knyter sig i magen.
i fingertopparna.
i hjärtat.

Att jag fortfarande saknar dig.

ibland.

fredag 1 oktober 2010

Jag vet inte


Hösten gör sig fin. Jag tycker om den.
Den är solig och luktar våta löv.
Jag spenderar dagarna ihopkurad i bibliotekssoffan tillsammans med E.E Cummings och poeter från New York.
Med folksagor om prinsar och prinsessor, guldlandskap och kristallslott.
Jag promenerar tidiga mornar med en stickad halsduk runt halsen.
Om man är uppe riktigt tidigt luktar hela Majorna kanelbulle.
Jag längtar efter sjöar frusna till is och röda nästippar.
Men sen påminns man.
Man påminns om problem man trodde var glömda.
Om oro som man trodde runnit av en.
Låste in mig i sovrummet.
Låg under täcket och kramade om lakanet i handen och grät.
Det är inte höstens fel. Eller att det börjar bli kallare och mörkare. Eller att träden blir nakna igen.
Pappa strök handen över pannan och sa att allt kommer lösa sig.
Men jag vet inte.
Jag vet inte.