onsdag 28 april 2010

once upon a time...

I fönstret hänger en glaskula som bildar små regnbågsringar på väggarna när ljuset träffar den. På köksbordet ligger en struken, broderad duk.
Jag drar med fingrarna längst korsstygnen.
" Var ifrån har du fått tag på denna?" frågar jag fastän jag redan vet.
Jag har hört historien bakom köksduken flera gånger men det är min favorit.

Hon var 18 år första gången hon reste ensam. Med en väska packad med tunna bomullsklänningar och högar med litteratur, reste hon till ett Grekland på början av 70-talet.
Där var det varmt. Hemskt varmt och i luften låg ett tjockt lager av avgaser och rökmoln.
En morgon svimmade hon och slog i huvudet mot marken utanför hotellets glasdörrar.
En ung pojke som jobbade i hotellreceptionen var snabbt där och höll upp hennes huvud från asfalten och såg till att hon fick i sig lite vatten.
Hon fick en lätt hjärnskakning och pojken erbjöd henne att komma och bo hemma hos hans familj tills hon blev bättre.
Han hade tre äldre bröder, en fiskare till pappa och en mamma med dom rundaste kurvorna.
I deras lilla hus på landet fick hon bo. På dagarna hjälpte hon till med hushållssysslorna och på kvällen hoppade hon och sönerna från höga klippor ner i ett kristallklart vatten, kysstes med hotellpojken och blev snurrig från allt annat än hjärnskakningen.
En månad längre än tänkt stannade hon. Tills en kväll när pojken frågad om dom skulle spendera resten av deras liv tillsammans och slank upp en guldring ur bakfickan.
Då kysste hon honom farväl och for tillbaka hem igen. Hon såg honom aldrig mer.

Många år efter det gick hon på hemmafest, blev kär och allt blev hemskt mycket mer magiskt än Grekland. Det tackar jag för.

torsdag 22 april 2010

Livets små överraskningar






När du åker till en främmande stad med endast 58 kronor i bakfickan och bestämmer dig för att köpa ett tetrapak med vin trots att magen bultar av hunger.
Kvällen slutar senare på en restaurang där du skålar med champagne.

När spårvagnskontrollanten får hjärtat att darra enda upp i halsen men han glömmer bort att kontrollera ditt färdbevis.

När du sitter ensam i soffan framför en dålig film och med en chipspåse som du egentligen inte är sugen på.
Och att samma natt oväntat slutar i en fin famn. På en strand. Berusad på Cobra öl.

Den känslan är det absolut bästa som finns.
Den slår kyssar bak i nacken och vita kaniner,
suget i magen i bergodalbanan och sockervaddet som smälter på tungan.

söndag 18 april 2010

knäsvaga mornar

Klockan är långt över frukosttid men jag är för svag i knäna för att ta mig upp ur sängen.
Vill ligga kvar hela dagen trots det soliga vädret.
Pojken med whiskysmak i gommen var här igår och sa hej och hejdå innan han for tillbaka till Stockholm.
Jag fick en alldeles verklig stå på tårna-säga adjö-vid tåget- á la 50tals film-kyss.
Klyschigt,jag vet. Men ack så fjärilskittlande.

måndag 12 april 2010

did you get your heartache and your headrush confused?




Jag var lika ivrig som ett barn på julafton när jag öppnade ytterdörren i hallen.
Mina Stockholmsvänner var i Göteborg för att fira min födelsedag och hade gig i neonljuset på Park Lane.
Vi dansade hela fredagsnatten. I mitt vardagsrum, på Parkans dansgolv och på Avenyns gator.
Berusade på whisky satt jag och en pojke i ett hotellfönster och såg solen gå upp över Vasastans hustak, med hans händer lite blygt under tröjan och läpparna mot min hals.
Födelsedagsfirandet slutade på söndagen i Strömstad.
I en bubbelpool, i samma pojkfamn och med samma whisky smak i gommen .
Den ivriga känslan från fredagen hade förvandlats till ett behagligt lugn.

Den senaste tiden har jag gärna lämnat Göteborg. Flytt så fort jag fått chansen.
Det visade sig att jag inte behövde åka så långt. En annans säng räckte.
En ny famn och nya andetag.
Jag har varit så trött på mina egna fotspår och handavtryck.
På de tunga molnen som hänger över hemstaden som gör att jag inte vill vara kvar.
Men jag vet inte...så farligt kan det väl inte vara?
Det kan ju hända att jag bara tycker om att åka tåg.

tisdag 6 april 2010

Oh Herre min Jesus, jag fyller tjugo!

" Hur fan gick det till? " sa farfar på andra sidan köksbordet.
Jag lutade hakan mot handflatan, tittade upp på honom och gav ifrån mig ett ödmjukt skratt.
" Det undrar jag med" svarade jag.
Han log . På ett sådant sätt som bara farfar kan le på.

fredag 2 april 2010

Om Gud vill

Första gången jag såg filmen satt jag i en röd soffa tillsammans med en kille jag inte vågat kyssa än. Han var äldre än mig, läste Kafka och hade tatuerat in en fransk text på bröstet.
När scenen kom där dom hälsar på varandra på torget och deras näsor snuddar vid varandra, fnissade vi och virade in våra fingrar runt varandras.
Jag kan se den filmen tusen gånger om.



Åh, ge mig sommar romans så bröstkorgen svullnar och nerverna exploderar!