fredag 29 januari 2010



När man har varit borta från verkligheten ett tag.
Flugigt högt över marken, lätt som en fjäder och man tvingas landa.
Då örfilar verkligheten en mot kinden så hårt och lämnar ett rött avtryck,
så hårt att man måste lägga sig ner en stund och sluta ögonen.
Nu har jag blundat i en vecka men ikväll blir det
dans dans dans

torsdag 28 januari 2010

Edinburgh




Bilderna har finaste Ida tagit. När vi kom hem upptäckte vi att vi bara hade 3 bilder på självaste staden, resten var hångel och dansbilder. Men det är väl så det ska vara.


Det var fint att stiga av tåget på en främmande plats och känna att det var vår. Pappa som hade tjatat om att jag skulle ta med varma kläder...
Det var fint att känna främmande luft ner i lungorna, att höra ett annats språk och att se vänstertrafik. Som att allt var baklänges.
Det var fint att vara hemifrån.

Vi träffade en pojke vid namnet Rob. En pojke med ett hjärta av guld. Ibland funderar jag på om han är en av Guds änglar. Antagligen.
Han lät oss bo hemma hos honom. Vi fick sova på hans golv, i hans soffor. Ja, vart vi ville. Vi fick äta hans mat och titta på hans tv. Han var ljus som solen och hade en glugg mellan framtänderna.
Han åt bönor och rodnade när han såg oss i våra bomullstrosor.

Tillsammans spenderade vi våra dagar med att promenera genom staden, äta fish and chips och titta på Big Brother Celebrities med Basshunter.
På kvällarna dansade vi på trånga klubbar tills vi kunde vrida ur svetten från kläderna.
Hånglade med killar man inte borde hångla med. Sådana som slukar ens hjärta och spottar ut det lika fort om man ger det rakt ut.
Smygkyssar inne på toaletter, bakom huskröken med händer upp innanför tröjan.
Hittade en pojke som tyckte om att dansa med mig. Som höll mig runt hakan med båda händerna när han kysste mig.
Han hade guldlockar och bak i hans nacke fick jag borra in näsan när vi vaknade på mornarna.

Jag träffade människor som jag aldrig kommer kunna släppa taget om.
Hittade en plats som kändes mer hemma än mitt riktiga hem.
Och när jag stod på flygplatsen på väg hem insåg jag att jag packat med mig allt utan hjärtat.
Detta sätter turbulens i kroppen.

onsdag 13 januari 2010

leavin' on a jet plane



Jag har sovit extra länge på morgonen, tänkt på ballonger och sockervadd, dansat mig slut på trånga klubbar, skrattat i vänners sällskap. Jag har gråtit kudden blöt innan jag somnat.
Det hjälper ju inte!
Nu är det dags att jag gör något åt det där trasiga hjärtat. För efter januari kommer jag inte ha tid till det.

" När doktor Fontaine allvarsamt sade att ett krossat hjärta ofta ledde till avtynande och lade kvinnor i graven, blev Ellen blek, ty det var den oron hon själv gått och burit på i sitt hjärta.
- Finns det inget vi kan göra doktorn?
-Ombyte av miljö är det bästa man kan tänka sig, sade doktorn, som var tacksammast att bli av med en sådan svårskött patient. "

Från början var planen att ta första bästa rymdfärja och bege mig ut i galaxen, men det blev inte så. Istället tar jag flyget till Glasgow och sen vidare med tåg till Edinburgh. Dricker billig öl och spetsar öronen för att försöka förstå vad dom säger. Detta kan nog bli bra!

måndag 4 januari 2010

Brand Upon The Brain

År 2008 var min plånbok tom mest hela tiden. Pengarna slösades på nylonstrumpor och 29 kronors öl på Andra Långgatan. I januari hade jag precis råd med att se två filmer under filmfestivalen och efter noggrant utval blev det Brand Upon The Brain och I´m not there.

Brand Upon The Brain var något av det mest fantastiska jag någonsin sett och jag skulle kunna klippa av mig håret för att få se den igen! (hittar den ingenstans!)

En berättelse fylld med bortglömda barndomsminnen, mystiska aktiviteter i källaren och knasiga kärleksrelationer!