måndag 31 maj 2010

finsk vodka gör en farligt snurrig och minnet blankt

Helt plötsligt var jag på väg hem klockan sex på en söndagsmorgon, när solen hunnit gå upp och jag kunde känna smaken av för söta drinkar på tungan.
Han hade på sig samma skor som förra sommaren.
Vi nästan dansade fram över kullerstenarna i Haga och det slog mig att det var längesen vi gick bredvid varandra.
Han och jag.
Tillslut tog gatan slut och delades i två.
Jag skulle till vänster och han till höger.
Jag lutade mig fram för ett avsked. Ett god natt. Ett hejdå tills nästa gång.
Men jag råkade vila kinden mot hans axel lite för länge. Kramade om hans midja lite för hårt.
Han fnissade med näsan ner i min hårbotten.
"Kan du inte krama mig en liten stund till?" frågade jag.
Det snurrade i hela huvudet och jag insåg att det officiellt är sommar hemma i Göteborg.

9 kommentarer:

  1. jag blir lite fnittrig av att läsa det här.
    jag vill också ha sommar och kramar!

    nu. snälla nu.

    SvaraRadera
  2. Du skriver såå fint!!! Vill aldrig sluta läsa :)

    SvaraRadera
  3. men åh vad fint du skriver.

    SvaraRadera
  4. fjärilar i magen fint!

    SvaraRadera
  5. åh tack, kan inte säga mer än detsamma. din blogg är riktigt fin.

    brev är så himla fint att få tycker jag. behöver få brev känner jag, behöver papper fyllda med ord och tankar.

    SvaraRadera
  6. sv: Tack. Tack så jättemycket :)

    SvaraRadera
  7. Åh, det finns nog inget finare än att hitta såhär fina saker att läsa mellan tentaplugg och ännu mera tentaplugg. Nästa vecka ska jag läsa allt (du fick förrensten en ny läsare på bloglovin nu). Puss.

    SvaraRadera