lördagsfeber

Jag ligger utsträckt på vardagsrumsgolvet med bröstkorgen uppblåst av surriga drinkar. Tröjan är nerspilld med öl och jag blir påmind om att vår landlord inte tycker om att vi går med högklackat på trägolvet. Jag sparkar av mig skorna och vilar ögonen en sekund. Det ligger någon bredvid mig. Hans tröja har åkt upp lite över naveln. Han ställer frågor och berättar historier om sjörövare och skumma fetischklubbar i Tyskland. Ibland får han mig att skratta. Sen frågar han om det är sant det mina rumskamrater säger, att jag känner mig ensam i min säng i det nya rummet.
Min rumskamrat pussar min panna och skrattar, viskar i mitt öra:
kyss honom.
Han har hållit sin hand mot min rygg hela kvällen på dansgolvet. Jag kände hans axel mot min i baren. Det var han som bad mig bjuda hem alla på drinkar.
Men jag vill sova. Jag tycker om att sova ensam i min säng.Jag vill inte ha sällskap. Tycker om att vira lakanen flera varv runt benen. Jag vill inte ha hans hand på min rygg heller. Sist av allt vill jag ha hans läppar mot mina, trots att han är söt.
Så jag sätter mig upp och skakar på huvudet.
" Jag är inte ensam. "

Jag låser dörren till mitt rum och tänker på han som drog upp gardinerna eftermiddags och sa:
" Tänk att solen har hunnit gå upp och sen ner igen medan jag har haft min näsa i din hud"

Han får kyssa mina läppar och hålla handen om min rygg.
När han vill.