måndag 7 november 2011

you make a mess of me



Jag ville bara slita i hans jackkrage. Skrika. Skrika tills det rispade i halsen:
"Du kan inte titta på mig sådär!! Som att jag är någon du aldrig träffat. Du har kysst all min hud. All min hud..."
Men jag rörde mig inte. Inte en centimeter. Fingrarna var röda från kylan och strumporna blöta från hålet i sulan. Och han. Han gick åt ett annat håll.
Jag skulle ha tagit dig i kragen.
För skulle man pudra min kropp, skulle varje centimeter hud vara täckt av dina fingeravtryck.

16 kommentarer:

  1. Åh gud.
    Jag trodde att jag gått vidare, att allt var glömt och förlåtet.
    Men det kom upp för mycket minnen. För mycket bilder.

    Så bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. jag förstår inte hur du kan sådär. finast ordföljd i hela världen är allt du skriver.

    SvaraRadera
  3. Verkligen. Och den ilskan. Friheten när det släpper.

    SvaraRadera
  4. Ååå, den siste setningen<3

    SvaraRadera
  5. åh, precis sådär känns det. Så himla bra du skriver!

    SvaraRadera
  6. Så vansinnigt vackert! du kan det där, och du kan livet kära du..det är hårt men vackert...

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  7. Jättefina bilder, och jättefin text!

    SvaraRadera
  8. vilken jättefin blogg du har, vackra textar och bilder med

    tack for kommentaren på min blogg ja det var supermysigt i berlin :D

    SvaraRadera
  9. Du skriver ju fantastiskt bra.

    SvaraRadera
  10. Den ar himla fin!
    Jag maste bara fa saga att du skriver otroligt bra!

    SvaraRadera
  11. så himla gosig blogg du har!

    SvaraRadera