Jag ville bara slita i hans jackkrage. Skrika. Skrika tills det rispade i halsen:
"Du kan inte titta på mig sådär!! Som att jag är någon du aldrig träffat. Du har kysst all min hud. All min hud..."
Men jag rörde mig inte. Inte en centimeter. Fingrarna var röda från kylan och strumporna blöta från hålet i sulan. Och han. Han gick åt ett annat håll.
Jag skulle ha tagit dig i kragen.
För skulle man pudra min kropp, skulle varje centimeter hud vara täckt av dina fingeravtryck.
Du är så rasande bra.
SvaraRaderaklockrent.
SvaraRaderaDina texter <3
SvaraRaderaÅh gud.
SvaraRaderaJag trodde att jag gått vidare, att allt var glömt och förlåtet.
Men det kom upp för mycket minnen. För mycket bilder.
Så bra skrivet.
jag förstår inte hur du kan sådär. finast ordföljd i hela världen är allt du skriver.
SvaraRaderaVerkligen. Och den ilskan. Friheten när det släpper.
SvaraRaderaÅåå, den siste setningen<3
SvaraRaderaOj så fina och sorgsna ord.
SvaraRaderaåh, precis sådär känns det. Så himla bra du skriver!
SvaraRaderaSå vansinnigt vackert! du kan det där, och du kan livet kära du..det är hårt men vackert...
SvaraRaderakramar Lycke
Jättefina bilder, och jättefin text!
SvaraRaderavilken jättefin blogg du har, vackra textar och bilder med
SvaraRaderatack for kommentaren på min blogg ja det var supermysigt i berlin :D
Du skriver ju fantastiskt bra.
SvaraRaderaDen ar himla fin!
SvaraRaderaJag maste bara fa saga att du skriver otroligt bra!
alltså fin blogg!
SvaraRaderaså himla gosig blogg du har!
SvaraRadera