love letter III

din och min kärleksaffär skulle jag kunna skriva en bestseller av.

logic will break your heart

Jag saknar att ta en risk med nya människor.
För främmande hy mot min var Jag under en så lång tid.
Rostiga järnvägsspår och främmande platser. Steg som aldrig tar slut.
Ibland saknar jag personer jag kanske inte borde sakna. Nya ord. Ord jag inte ens visste fanns.
Att hoppa. Blunda och hoppa.
Som den där övningen man fick göra i gymnastiksalen på mellanstadiet, när man föll baklänges ner i någons famn.
lära
sig
lita
på
varandra
sa gympaMartin med ett andetag efter varje ord.

För det kommer väl stunder då man tvekar på allt man gör?
Hur goda och fina dom än är.

när man är kär, är man ofta naken. På alla sätt och vis.

Jag tog av mig mina kläder direkt när jag kom innanför dörren.
För jag skulle inte lämna det rummet en endaste gång på hela helgen.
Där. I hans säng, skulle vi ligga i brödsmulor som sticks mot huden med våra fingrar ihop virade.
Dricka öl ur glasflaskor så våra kinder blev rödrosiga.
Dansa med armarna uppsträckta, så fingertopparna snuddade vid det vitmålade taket.
Prata hemligheter med ficklampan under täcket. Som när vi var barn.
Hångla.
Med hans händer över mina lår.
Min näsa i hans halsgrop.
Hans läppar mot min nacke.
Ett tvåmanna disco i bara trosor.
I en 120-säng.
Bara han och jag.

ticking fucking tock

Stanna stopp stopp!
Jag vet att jag alltid trampar dig på tårna.
Att du för evigt kommer vara min största utmaning.
Att jag gillar att tänja dina gränser och underskattar.
Men när du skyndar på så där, som ett tryck bak i ryggen.
Så hårt att jag faller med bröstet mot marken.
När du stampar otåligt med fötterna och stressar, kräver och vill ha tillbaka.
När du gör så, skyndar så där, får du mig sömnlös flera nätter och huvudkudden blir våt och kall mot kinden.
Så stanna. Stopp.
Snälla Tiden, kan vi inte bara andas ett litet tag?
Du och jag i samma takt. Tillsammans.
Eller?