måndag 18 april 2011
när man är kär, är man ofta naken. På alla sätt och vis.
Jag tog av mig mina kläder direkt när jag kom innanför dörren.
För jag skulle inte lämna det rummet en endaste gång på hela helgen.
Där. I hans säng, skulle vi ligga i brödsmulor som sticks mot huden med våra fingrar ihop virade.
Dricka öl ur glasflaskor så våra kinder blev rödrosiga.
Dansa med armarna uppsträckta, så fingertopparna snuddade vid det vitmålade taket.
Prata hemligheter med ficklampan under täcket. Som när vi var barn.
Hångla.
Med hans händer över mina lår.
Min näsa i hans halsgrop.
Hans läppar mot min nacke.
Ett tvåmanna disco i bara trosor.
I en 120-säng.
Bara han och jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh herregud vad bra skrivet. alltså. åh. vill nog spara för evigt.
SvaraRaderaSvar: Haha ja, men det ska börjas i tid!
SvaraRaderaså fint. så ska det vara.
SvaraRaderaSv:
SvaraRaderaVisst är det något speciellt med dem?? :) Fin text!! :)<3
Kram!<3
vad fint skrivet!!
SvaraRaderaTack! :D Gud så fint du skriver!
SvaraRaderaåååh <3
SvaraRaderaåh tack så mycket :)
SvaraRaderaÅh tusen tack fina du!
SvaraRaderaDin blogg är så fin och mysig!
Du skriver helt jättefint.
SvaraRaderaDu är så ruskigt bra på att skriva. Älskar denna dikten!
SvaraRaderavackert
SvaraRadera