måndag 8 april 2013

där du kommer ifrån II


Det är bäddat i två olika rum. Jag ska sova i hans gamla pojkrum som har väggarna täckta med gamla filmaffischer, hyllor med VHS-band och inne i ett av hörnen står en silverfärgad cykel som är alldeles för liten nu.
Gav ska sova i gästrummet ovanför mitt och jag kan höra hur han tassar över trägolvet fram och tillbaka. Hans mamma har lagt en hög med filtar på sängkanten om jag skulle bli kall under natten och den långa kramen jag fick när jag klev över tröskeln sitter kvar runt om axlarna.
Kanske känner vi varandra bättre än vad jag trodde. Nu är jag mer än ett namn. Så mycket mer.
Hans mamma är religiös och har bäddat i två olika rum.
Jag tycker det är fint, fint när jag ser pojken min hålla om mig i ett grepp som inte vill släppa taget. Som inte vill lyssna på sin mamma och hellre sover här hos mig. Jag tycker det är fint att jag måste tjata iväg honom och ser hans sura putande läppar när han stänger dörren efter sig.
Jag tycker det är fint att vi är i hans föräldrars hem och att jag får se att han är deras son. Jag tycker det är fint att människor talar med varandra på olika sätt. Att Gav talar med ett lugn och med en trygghet som annars är svår att hitta hos honom. Precis så som min mamma och pappa talar med mormor och morfar när vi är på besök där. Så som jag talar med mina föräldrar när jag är hemma också. Det är fint att se att öronen, ögonen och munnen kommer från hans pappa. Att skrattet och humorn kommer från hans mamma. Sättet han rör sig på är en blandning från dom båda två. Det är fint att se familjeporträtten hänga på väggen med mamma,pappa,bror,bror och lille Gav och se hur alla ser ut som varandra. Det känns bra att dricka te ur en kopp som Gav hållit i sin hand sedan han var ett litet barn och att våra läppar nuddar samma gamla porslin nu när vi båda är vuxna. Vuxna barn i hans familjehem.
Hans föräldrar lämnar hemmet tidigt på morgonen och jag kan höra hans tassar ner för trappan så fort vi blivit ensamma.
Jag vänder mig om och låtsat sova, blundar hårt med ett leende som inte går att ta av. Dörrhandtaget går ner och där hamnar hans armar runt mina igen.

5 kommentarer:

  1. alltså det här är så fint, dör

    SvaraRadera
  2. så jävla fint!

    SvaraRadera
  3. Blundar med ett leende magiskt kära du xxx

    SvaraRadera
  4. magik. dina ord är magi

    SvaraRadera