måndag 20 februari 2012

han var den lilla pojken som plockade upp alla borttappade 25öringar när snön smälte bort under kriget


Hemma hos farfar har allt blivit litet. Som att allt krympt ner till knähöjd.
" Det är kanske du som har växt. " säger farfar.
Jag vet inte.
Träden i trädgården, piratskeppet i lekplatsen. Katten och hunden. Den svarta stålgrinden som skriker varje gång den går upp. Allt har krympt och blivit till miniatyr.
" Freja, det är du som blir större och större. Snart har du huvudet tio meter över hustaken." Säger farfar. Men jag vet inte.
Det spelas jazz från övervåningen och vi sitter tysta vid köksbordet.
" Du kommer växa och bli större än allt annat. Och slippa att stå på tå och svaja när vinden är för hård. Den tiden kommer. Ge det bara lite tid. " Säger han.
Alla de orden lägger sig runt hjärtat och lugnar ner.

10 kommentarer:

  1. så vakkert at jeg bare sitter og stirrer, med mykt hjerte.

    takk.

    jeg tror jeg vil henge det opp på veggen. hvis jeg får lov.

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh tack så mycket! blir så glad av alla värmande ord! Klart får du det!

      Radera
  2. Vill spara den här texten i en fin liten bok som jag lägger under min kudde.

    SvaraRadera
  3. Så fantastisk fint! Var jammen et deilig bilde.

    SvaraRadera