söndag 28 augusti 2011

Do you miss me?




Jag kunde inte hindra mina klåfingriga fingrar från tangentbordet på mobilen och skickade ett nervöst sms till den där fräkniga pojken flera hundramiljoner mil härifrån och frågad om han saknade mig.
" When can you book your flight ticket? " fick jag som svar. Packa varmt, här är det oktober.
Mitt hjärta slog dubbelslag. Trippelslag. 110 km/h.
Så imorgon flyger jag tusentals meter upp i luften och landar mitt i ett hångelkalas.
Jag tänkte att, kan inte ni berätta om era prinsar/prinsessor och sängmonstren? Era hjärtskärandetusennålarihelabröstet-historier här? Så gör vi något fint av det och läser tillsammans?
Puss, vi hörs snart igen!

18 kommentarer:

  1. det har varit en bra sommar men det kunde varit en bättre sommar om inte killen med gitarren i kentrummet slutade spela sånger och istället spelade svår för att han tycker att 10220km är för långt för att bygga kärlek på och jag undrar om man ens kan bygga kärlek på något längre

    SvaraRadera
  2. mötte på ett gäng på tre pojkar i stockholmsnatten igår. en av de tre var lite extra fin men jag tänkte att det är klart att han inte får upp ögonen för mig. vi stod tillsammans i kön till debaser, mina andra vänner hade åkt hem för längesen och jag var ensam med de nyfunna pojkarna. tillslut kom vi in och köpte öl och småpratade om allt möjligt. i baren, på rökplatsen och vid dansgolvet. sen sitter vi på en trappa och DÅ KYSSER HAN MIG. den fina fina killen. vi sitter där och pussas och händer trasslas in i varandra och jag smsar min bästa vän "omg pussas med den finaste killen". sen dansar vi till håkan och går hand i hand längs götgatan. tills vi blir tvungna att skiljas åt. han ville antagligen inte ha med mig hem, så efter några fler pussar och en lång kram sa vi hejdå. sen dess har han inte riktigt försvunnit ur mina tankebanor och även om det bara var en fyllehändelse så kan jag inte släppa det. har så svårt för sånt. att släppa taget. denna jazztrummis med lockigt brunt hår som precis börjat läsa på journalistlinjen. som bor fyrtiotvå mil bort. som har glömt mig. för han vet att fyllehändelser är engångshändelser. inget att fastna i.

    SvaraRadera
  3. åh så fint.

    jag har sårat och förstört pojken lite mer, som mått så dåligt i vår. och det gör ont.

    SvaraRadera
  4. har spenderat halva sommaren med den finaste pojken i världshistorien. vi gjorde allt möjligt tillsammans, pussades och sånt. sen tog det slut och nu har jag ett tomrum i hjärtat som jag fyller med meningslöst sex och alkohol.

    han vill ha mig ibland, när han är full och vill ha sex, men jag vill inte ha det så men ändå går jag dit. mitt hjärta går sönder lite mer för varje gång eftersom jag tror jag är kär.

    SvaraRadera
  5. Han kunde inte ens titta på mig när jag sa;
    ".. men du är ju inte kär i mig längre".

    SvaraRadera
  6. Får jag chans på dig?
    [] ja
    [] nej
    []kanske

    *pip* *pip* *pip*
    Får jag chans på dig?
    [x] ja
    [] nej
    []kanske

    SvaraRadera
  7. den finaste pojken jag vet har jag inte sett sen valborg. han är den enda som har fått min mage att fyllas med så mycket fjärilar så jag tror att jag ska explodera. mitt hjärta går sönder lite varje gång jag tänker på att han kysser en annan flicka nu. och såklart så är det mitt fel att det inte är mig han ligger hos just nu.

    SvaraRadera
  8. Vi delar regnnätter under kyliga täcken och han kysser mig som ingen annan. Jag är så jävlajävla kär.

    SvaraRadera
  9. jag har världens finaste pojkvän att somna och vakna bredvid och hela tiden får han mig att referera till håkantexter. och aldrig har jag varit med om någon som bryr sig så mycket om mig. det dödar mig lite för jag är inte värd att bry sig om så som han gör, inte värd all kärlek. någonstans känner jag att jag kommer ha sönder oss. jag är så rädd.

    SvaraRadera
  10. Jag gillar en kille med finaste nyckelbenen. Men det är så svårt att våga. I sommar försökte han lära mig skatea och målade med röd akvarellfärg på min arm och jag lever på de ögonblicken nu.

    SvaraRadera
  11. jag har inte tid att berätta min historia just nu, men jag kommer tillbaka. tänkte bara berätta lite snabbt att jag ska länka dig på min blogg & hoppas att det inte gör något. x

    SvaraRadera
  12. hånglade med pojken som jag gått i klass med i minst tio år, upptäckte att vi inte alls var kära men hånglade ändå. bara för att hångla i nittio sängar hela nätterna och vakna upp, ihop slingrade som pussel är det bästa som finns. nu är vi bästa vänner.

    SvaraRadera
  13. jag gick runt med en fin pojke på liseberg en dag i början av sommaren, och istället för att åka massor så blev det frågor om pussar i cållerado, nästan-pussar i sagotunneln, glass-ätande från samma bägare. men det gick bara inte, jag hade en annan pojke hemma. på bussen hem satt vi näranära och läste alla hans sms från små flickor som var kära i honom och skrattade och pratade och han log, jag log, vi log. kände pussar i nacken och han dränkte mig i fina ord som om han aldrig skulle sluta. men det gick bara inte, idiotiska jag kunde bara inte låta honom komma nära. när han gick bad han mig sova hos honom, stanna hos honom hela sommaren, vad som helst.
    sommaren gick, och vi hördes inte en endaste gång. men nu går det inte en dag i skolan utan att han kommer fram och pratar, ler och är lite närmare än vad man kanske är om man bara vill vara vänner. och jag trivs så bra med att vara glad ända in i magen med honom

    SvaraRadera
  14. Jag kunde inte riktigt svara bär han sa att jag är den vackraste han vet. Jag kunde inte riktigt besvara hans innerliga kyssar och trånande händer. Jag kunde aldrig ta upp mobilen och vara den som frågar om vi ska ses. Jag kände inte så, fjärilarna hade för svaga vingslag och det gjorde ont i mig att veta hur hårt han kämpade.

    Sedan en kall natt i november bad han mig att gå utanför min dörr.
    Jag tittade mig omkring, vart är han? Efter en stund kom han springandes. Han stannade framför mig och när jag öppnade munnen för att säga något la han fingret på min mun, hyschade, böjde sig sedan fram och kysste mig.
    - jag är kär i dig.
    Sedan sprang han iväg. Jag kände den ena fjärilen efter den andra börja slå hårdare vingslag, ut i benen, upp i halsen och runt runt i hela magen.
    Nu kan jag inte sluta pussa honom på halsen, i nacken, på ögonlocken, på hans karlavagnsformade födelsemärke eller på nyckelbenen som inte täcks av t-shirtarnas tyg. Jag är så kär.

    SvaraRadera
  15. Jag skulle kunna leva på drömmen jag har om dig.
    Minnen jag har förvrängt till mina alldeles egna och som jag i hemlighet delar med dig.
    Att släppa taget om känslorna skulle vara som att ge upp hoppet på livet. Och trots det så har jag gång på gång försökt.
    Jag börjar tro att du är mitt öde, min mening med livet. Men en sekund senare låter det allt för klyschigt.
    Du har aldrig varit min, och det tar emot. För att efter alla svidande tårar och sömnlösa nätter så känns det som så. Och hur mycket jag än vill glömma kan jag inte sluta minnas din genomträngande blick som likt elektriska stötar, strömmade genom min kropp och sprängde mitt hjärta i tusen bitar.

    Men jag fick inga kyssar, inga omfamningar eller smekningar. Bara överanalyserade tankar om obesvarade känslor, som fick mig att kippa efter andan och känna ensamheten som stora stenar i magen.
    - sluta tänk på honom är du snäll.

    Du som aldrig släpper taget, du som aldrig lämnar mig ifred, du som aldrig har varit min.

    SvaraRadera
  16. Lite sent nu kanske, men jag tycker så mycket om en av mina bästa killkompisar. En kväll i juli var jag hemma hos honom, vi klättrade över staket för att nattbada i en uppvärmd utomhuspool och höll på att somna när vi kollade på film i hans säng. Sen kysstes vi. Hela natten, fram till morgonen, med benen omslingrade. Det var så fint att jag vill tänka på det varje sekund.

    SvaraRadera
  17. (jag är sen på att skriva den här kommentaren, jag vet, men jag hittade just hit.)

    1. Du skriver fint du. Det här går rakt in på min bloglovin.

    2. Ska man försöka sammanfatta min kärlekshistoria så var det mest smsfingrar telefonvöron saknadsbröst magfladder. Och sen hade jag en pojkvän. Och sen tog sommaren slut, och då hade jag ingen pojkvän mer för fladdermagen smsfingrarna telefonöronen saknadsbröstet hade försvunnit. Typ så.

    SvaraRadera
  18. (flera år sen på att kommentera)

    I 2 månader pussades jag med min granne, min fina granne med bruna lockar och gröna djupa ögon. en natt sov vi inte, vi låg bara och pussades, händerna slingrade och benen ihoptrasslade, när klockan slog halv 7 var det dags för mig att gå till skolan. efter det har jag saknat hans fina nyckelben och hans mjuka läppar.

    SvaraRadera