Det har varit sådana dagar när man låter gräset kittla en i nacken. När man blir snurrig av sol och öl. Och man dansar bakom konstepidemins tegelhus.
Jag såg min sångfågel kyssa någon ny. Gungade henne i armarna precis så som han gjorde med mig. Och jag kunde känna hur hjärtat sipprade ut i hälarna och gjorde fötterna till betong.
En borttappad och återfunnen vän höll min hand som om alla dessa år aldrig varit.
" Det är så orättvist. " sa han.
Jag nickade och gömde tårarna i hans tröjärm.
För det är så det känns.
så
himla
orättvist
fine. <3
SvaraRaderaÅ, hjärtesorg. Det är ju det värsta, de skär så himla ont i en.
SvaraRaderaMen det blir ju bra till slut, även om det inte känns så. Vad fint du skriver.
vilken super mysig blogg detta är.
SvaraRaderaÅh sorgekram! Hatar känslan av besvikelsen där.
SvaraRaderaTack för din kommentar, blev så glad! Å jag hoppas att du inte gråter än utan ler istället, kram!
SvaraRaderatack snälla du! är det dina analoga?
SvaraRaderaOtroligt fina.
Du skriver så otroligt vackert!
SvaraRaderaär det dina bilder?
SvaraRaderaHimla fint skrivet!
SvaraRaderaJag vet hur det där känns, känns inte tillräckligt att säga. Du har en gudagåva till skrivtalang och sätter verkligen känslan precis där i orden.
SvaraRaderaOm det är självupplevt skickar jag styrkekramar och hoppas det blir bättre snart.
Vackra ord vacker blog.
SvaraRaderaHejsan. Vilken fin blogg du har!
SvaraRaderaSV: Alltså, om jag var du hade jag gråtit mig till söms efter det kanin-besöket. Eller ja, nästan. Kanske att jag hade stoppat en innanför tröjan och tagit med den hem endå. Det hade varit grejer det.
Rörande text och otroligt fina bilder. <3
SvaraRaderavad vackert, men så himla orättvist! kramar
SvaraRaderaDu är så fantastiskt duktig
SvaraRaderaDu förtjänar inte betongfötter
Du förtjänar vingar.
Ungefär.
Åh
"Och jag kunde känna hur hjärtat sipprade ut i hälarna och gjorde fötterna till betong."
SvaraRadera<3
du är ju helt makalös
Vad fina texter och passande foton! Det föll en tår av sorg när jag läste det här </3
SvaraRadera