måndag 8 mars 2010

sunscreen and a cigarette




Jag träffade min sommarpojke idag på tåget.
Sommaren när jag var nyfylld 19åring.
Sommaren när han önskade han var nyfylld 19åring.
Han berättade att han träffat en flicka. I två månade har dom blygsamt älskat varandra och nu ska dom köpa hus. Ett hus strax utanför Göteborg som dom ska måla om i färgen blå.
Jag log.
Solljuset la sig över hans ögon så han kisa, precis som på båtbryggan där vi brukade dricka ur samma ölflaskor och röka upp hela cigarettpaket.
Vi brukade dansa tills solen hann gå ner och gå upp igen uppe på Röda Stens berg, där man kunde se ut över hela hamnen som färgades röd vid soluppgången.
Han brukade luta huvudet mot min axel när han blev trött.
Tillsammans promenerade vi hem med cykeln. Stannade på vägen för att hångla. Kysstes under betongbron med rödvinssmak under läpparna.
Han var den perfekta sommarpojken att slå upp ögonen brevid när ljuset bildade små dammkorn i luften och man kunde höra en fluga surra i ett av hörnen i sovrummet.
Och nu satt han där mitt i mot mig med odlad mustasch och skulle köpa hus.
Jag kunde inta annat än le och svara " Vad fint ".
För det var det. Så himla fint.

21 kommentarer:

  1. åh så himla vackert! vackra bilder med.

    SvaraRadera
  2. Dina inlägg är värda att vänta på, måste jag säga. Så fint.
    Min sommarpojke har också odlat mustasch, men vad jag vet har han fortfarande ingen att köpa hus med. Det spelar förstås ingen roll när man bor säkert 50 mil ifrån varandra.

    SvaraRadera
  3. Gud vad det här är vackert. Och det låter så himla fint.

    Och så modigt att vara så kära att man köper hus efter bara två månader! Är det inte en fasligt kort tid? Vilka starka, fina känslor.

    SvaraRadera
  4. jösses så fint!

    sv; ja, vi satt här och skrattade åt nittiotalsklädet och dålig musik. Men det är ändå så himla bra.

    SvaraRadera
  5. åh så vackert, och verkligen fint!

    SvaraRadera
  6. åh tänker på karlsson på taket när jag ser den första!

    SvaraRadera
  7. du är så bra bättre bäst!

    underbart, min mage ler.

    SvaraRadera
  8. hahaha, du slängde dina skavande spetstrosor i ån?

    vilken briljant idé!

    jag borde ha slängt in dem i bostadshusets trädgård. eller gett dem till den snoriga pojken, som souvenir. och gått vidare, naken om baken,

    SvaraRadera
  9. Tack för de fina orden. Och du måste uppdatera oftare med drömska kärleksanteckningar. Nostalgi, dagdrömmar, dimmiga paranteser och mångdimensionalitet gör sig så fint i skrift.

    SvaraRadera
  10. Ah, vilka fina foton!

    Vacker text. Ja.

    SvaraRadera
  11. fy sjutton vad fint! helt superfin blogg. verkligen.
    puss.

    SvaraRadera
  12. Vilka underbara bilder! Åh. Och fin historia. Så fin blogg du har!

    SvaraRadera
  13. jag kommer verkligen ihåg när vi stod på det berget och klickade med våra stora klumpiga kameror! Det var en fin dag!

    SvaraRadera
  14. Åh varför känns det som om jag verkligen känner igen mig men ändå inte?

    SvaraRadera
  15. Nej din blogg är på tok för fin för att jag ska klara av den. Så fin och melankolisk och fin igen. Vilken underbar och fruktansvärd liten berättelse. Helt fantastisk. Kramar fina du.

    SvaraRadera
  16. åh. det låter så himla obeskrivligt fint.

    SvaraRadera