

Jag kan höra mig själv skrika i sömnen, känna hur jag sätter naglarna i låren och river upp huden.
Sådär när drömmar ligger alldeles ovanför verkligheten. Man är vaken men inte alls vaken.
Förstår du?
Och han väcker mig, stryker handen försiktigt över pannan och frågar om jag mår bra.
Jag kan inte minnas vad jag drömt, bara att det känns som verklighet och så otroligt nära.
Det svider på låren, halsen är hes och på pannan har det bildats små svettdroppar som han försiktigt torkar bort.
Har du med sådana drömmar ibland?
Som andas dig rakt ner i nacken.