torsdag 20 januari 2011

lakanflikar


Du lutar din panna mot min och jag känner hur det kliar innanför pannbenet.
Jag känner hur din fingerspets målar cirklar mellan skulderbladen.
Små lätta fjärilar bildas innanför mitt bröst.
Vid tinningen hör jag trumpeter och dragspel.
Du viskar något mjukt mot min kind.
Efter dig blir jag aldrig mer densamma.
Upplagd av kl.

12 kommentarer:

  1. brassinpocket20 januari 2011 kl. 17:33

    Vakre bilder og vakre ord<3

    SvaraRadera
  2. Emelie20 januari 2011 kl. 20:09

    Fina du

    SvaraRadera
  3. Lisa21 januari 2011 kl. 00:38

    så vackert.

    SvaraRadera
  4. C.Laïka21 januari 2011 kl. 16:09

    Mor- och farföräldrar har en tendens att vara fina på foton. Vad var det egentligen med folks gener på den tiden? Var och varannan människa var ju vacker.

    Och vilken fin & trevlig blogg du har.
    Hej

    SvaraRadera
  5. idioteque21 januari 2011 kl. 20:23

    åh.

    SvaraRadera
  6. martina23 januari 2011 kl. 21:25

    (svar:) åh, tack så väldigt mycket. och om jag inte sagt det förut: din blogg är galet fin!!

    SvaraRadera
  7. Angelica24 januari 2011 kl. 12:26

    Tack! =)
    Vilken fin blogg du har!

    SvaraRadera
  8. Anna24 januari 2011 kl. 22:31

    "efter dig blir jag aldrig mer densamma" fan, det där kändes i hjärtat.

    SvaraRadera
  9. danni25 januari 2011 kl. 11:54

    du skriver så otroligt vackert.

    SvaraRadera
  10. e25 januari 2011 kl. 15:49

    åh, det här är så himla ont-i-magen-fint.
    verkligen underbart vackert!

    SvaraRadera
  11. elin31 januari 2011 kl. 21:52

    ah så himla fint!!!

    SvaraRadera
  12. Linnéa3 februari 2011 kl. 18:06

    Hur kan jag ha tappat att följa din blogg? Skandal! Det enda bra är väl att jag nu har massa massa fint att läsa tills jag kommer tillbaka till det inlägg jag läste senast innan jag tappade bort dig i blogdjungeln. kram!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)