loveletter IV

Han spelar klarinett. Står så stilig i hans lilla fluga och blåser i sin klarinett. (!!!)

nattkatt

smyger så bra på natten.
Drar på mig byxorna över höften och drar huvudet genom polokragen. Tar på mitt skära läppstift på läpparna och rättar till troskanten genom jeanstyget.
Knyter skosnörena i fina rosetter och trippar på tå i den lövtunna hallen som fångar minsta viskning och vinddrag.
Jag vet att det knarrar från vänstra fotsulan, framme vid tårna. Biter mig i läppen och vrider om dörrlåset.
Jag vet att vi bråkade. Att vi grät vid var sin ände av sängen. Att han lämnade lägenheten och alla la armen runt mina axlar med skakande huvuden. Och alla tänkte "det var han sista gång"
Det är dimma och kyla ute men hans ben är varma och jag kan känna hans tungspets mot min.
Han nyper mig i näsan.

Hade klockan varit så här tidig på sommaren hade solen redan varit uppe, säger han jättenäraöratsomblirliteblöttavhanssaliv.

borta

Det blev ett luftryck i öronen och jag kunde bara höra halva ord. Öroninflammation. Alltid öron inflammation. Mamma och pappa sa alltid åt mig att bära mössa när det blev kallt. Jag lyssnar aldrig.
Jävla öroninflammation.
Jag tar en värktablett innan jag går och lägger mig fastän jag vet att det inte kommer hjälpa.
När jag lägger örat mot kudden börjar jag gråta. Det gör så ont. Jag försöker att inte gråta så högt, alla sover och ska upp till skola och jobb. Men efter fyra timmar somnar jag.
När jag vaknar på morgonen har solen lagt ett varmt täcke över min febriga panna och lägenheten är tom.
Örat gör fortfarande ont. Jag måste bita ihop käken för att inte skrika.
Jag ringer den första på min samtalslista. Han svarar med ett morgonhej.
" Jag vet inte numret till doktorn. Jag kan inte ens alarmnumret här."
Han är vid min sovrumsdörr efter fem minuter. Lägger sina knän mot mina med händerna om mina öron. Han pussar på en av tårarna längs med kinden, tar ner ena handen från örat och ska känna efter på min panna.
"Men du blöder ju. Du blöder från öronen." säger han.
Jag nickar. Får inte fram ett ord. Kan inte slappna av i käken.
Taxibilen springer förbi stoppljus i trafiken och det är immigt från mina andetag på fönsterrutan. Han håller min hand och jag tänker " Jag ska berätta historian som ingen annan har fått höra"
Men det blir inte tid. Doktor, medicin, hem. Jag somnar i sängen när han håller på att bädda ner mig. Jag lägger handen på hans kind och ska säga tack, men är så trött att läpparna bara formas men inga ljud kommer fram.
När jag vaknar på kvällen sitter Ida på sängkanten med soppa och han är borta.
Alltidalltidborta.

mitt september

Hit flyttade jag. Där kullarna är höga och gröna.  Och gatorna är smyckade med gamla byggnader och trånga barer. Här är luften frisk och jag varje dag suckar över alla mina fina hattar jag har som jag aldrig kommer kunna bära på grund av den ständiga blåsten. Men fint är det. Ja jävlar va fint.

Edinburgh, Skottland

 

 Jag har längtat så fruktansvärt länge efter att få bo här. Min favoritstad. Och nu är jag här. De två första veckorna glömde jag nästan bort livet hemma i Göteborg men när allt började sjunka in och blev till verklighet, när jag insåg att jag inte kommer åka tillbaka började saknaden efter familjen och vännerna knacka på bröstkorgen. Grät varannan natt och min Ida fick ligga bredvid och säga att det går över. Det gör det.  Man hamnar på en plats där allt är nytt, men efter ett tag så kommer man på sig själv att kalla det hemma när man pratar med någon främling vid baren och man ler från tårna upp till nästippen.

Grät och snorade när jag pratade med syrran på skype. om en vecka är hon här och gosar i min säng. Vilken jävla lyx.

Jag flyttade in i en jättefin 4a tillsammans med tre andra tjejer. Två vänner från Sverige och söta Catty från Irland. Alla tre flyttade hit för 2 år sedan. Vi har trägolv och högt i tak och med en utsikt över Arthur's Seat. Från köksfönstret på torsdagskvällarna ser man gamla par öva ballroom danser i huset mitt i mot och utanför biblioteket  på andra sidan gatan sitter två gamla gubbar utan tänder och varje dag och berättar historier för varandra. Vi bor i ett område som heter Morningside vilket är lite utanför centrum. Ett lite lugnare kvarter med mycket restauranger och 2hand butiker. Känner mig så himla hemma här. Alla år jag har varit här och hälsat på så har jag alltid tyckt om Morningside bäst,blev så himla glad när vi fick lägenheten här. Mina rumskamrater är de finaste jag har. Vi skrattar och busar, bråkar och tjatas. Vi tröstar och kramas. Dricker vin med tända ljus och berättar spökhistorier under lakanen. Ett par veckor efter att vi flyttat in upptäckte vi att ett av sovrummen hade vägglöss. Asså hjälp. 

Fick ringa pest control som kom och spreya hela lägenheten. Vi fick packa ner allt i flyttlådor igen och knö in allt i vårt lillalilla badrum. Men nu är det luuugnt. Pjhuuuu. Så nu kan jag sova med bara trosor igen utan att ha panik och bjuda över pojkar heeeehe.

lilla badrummet

Morningsideroad

utsikt från ett av köksfönsterna a foggy day

 Ida och Catty studerar foto på ett av universiteten här och Bintou studerar socionom på Edinburgh College som jag också pluggar vid. Jag läser Academic English som är en heltidskurs på ett år. Jag älskar min nya skola och klass. Det är en rätt stor skola och påminner om ett highschool från en amerikansk budget film. AE är en engelsk språkkurs som lär ut en högre avancerad grad av engelska språket. Alltså ett språk man använder om man skriver tex uppsatser på universitet eller något liknande. Det är rätt svårt men jag klarar mig. Det är mest den jobbiga grammatiken som jag glömt bort från gymnasiet som tar emot. Men jag börjar bli bättre på det än mina skottar sååå liiiksoom, man lär sig ju. Jag går tre dagar i veckan från 9-4 så på fredagarna lyssnar jag inte så värst mycket den sista timmen för då har min hjärna annat för sig. Som typ helgplaner och stillbilder av pojkhuden.

en liten regnbåge från klassrummets fönster.

 På fredagar bjuder man över människor på middag. Eller har fester och annat skoj. Hade redan ett gäng med vänner här innan jag flytta hit som har tagit hand om mig min första månad. Dom är roliga och knäppa. Dom får mig att skratta och busa. Precis så som det ska vara. Vi dansar på dansgolv eller sitter på pubar. Går på promenader och allt sånt där som alla gör. Men skoj har vi och dom kommer ge mig historier som jag kommer återberätta för barnbarnen en vacker dag i min blommiga soffa i ett dammigt vardagsrum.
Och så är det ju den där killen. Som jag är så hiskeligt förälskad i. Som jag drömmer om och har längtat efter.  Vi har det bra, sen lite sämre. Vi vet var vi står men sen försvinner det. Fram och tillbaka. Gungeligung. Men.
Åh hans kyssar, hans kyssar.

 

Japp, så har min senaste månad sett ut. Jag hoppa det kommande blir lika bra. Nu ligger jag i sängen med feber och är uttråkad i varje cell av kroppen. Suck.
Kan ni inte berätta något roligt från era september?
♥ ♥ ♥