we are young

 img: www.these-waters.tumblr.com

Jag hoppade på ett tåg som tog mig till en främmande plats. En stad jag aldrig besökt tidigare. Det finns inte många sådana kvar här för mig längre. Järnvägsspår kan ta dig vart du vill och jag har alltid gillat det gnisslande ljudet och de skakande borden. Jag kan fortfarande åka som 19åring, mitt ansikte lurar alla. Och min röst är ung och orörd. "Ingen kommer kunna ta dig seriöst med den rösten" sa någon en gång i tiden. Men med ett leende som visade ödmjukhet.
Jag var framme tidigast av alla. Tog av mig skorna och lät sommarmarken bränna under fötterna. Gick som en främling med sotiga fötter och knän på okända gator. En efter en möttes vi upp, några från norr, några från söder. Vi satt i stadsparken och åt tårta med fingrarna, lekte Land&Rike på grusplanen, letade i två timmar efter en billig pizzeria som vi aldrig hittade (billiga pizzor säljs inte i Halmstad) Vi balanserade på murar och lärde oss namnen på gatuskyltarna tills solen gick ner bakom hustaken. När det hade blivit mörkt var vi alla samlade runt ett bord på hotellrestaurangen där dem frågade vad jag ville ha för vin. Jag svarade att jag inte visste så mycket om vin men att jag kunde ta något som kittlade i gommen. Vi skrattade högt över absurda livsöden och underliga karaktärer som har krupit in under huden. Vi pratade om ärr på armbågar och mystiska meningar som föräldrar spottat ut när vi var barn.
Efter flaska tre frågar vi servitrisen vart gränsen går och hon svarar att dem inte sätter gränser.
"Det gör ni själva." Vi skålade för sommar och unga år.
Tillslut snurrade det innanför pannan som en karusell på ett tivoli och kittlade i magen som springande insektsben. Och till musiken kan man trampa med fötterna så fort att det kommer rök under fotsulorna.
Vi dansade med utsträckta armar, med tår som blev trampade på och armbågar i midjan. Det finns inget skojigare än stökiga dansgolv och publikhav i trånga lokaler.
Vi hamnade åt höger och vänster. Vi hamnade här och där och på en miljon andra ställen. En vän viskade i örat att han visste någon som ville kyssa mig. Jag letade med ögonen runt om ett främmande hem för att försöka lista ut vem det kunde vara. Det fanns bara killar i finskjortor . Jag har aldrig gillat finskjortor. Det var inte förens vi hamnade tillbaka på hotellrummet som en kille i en svart tröja som luktade gott från deodorant och svett lutade sig fram och frågade om han fick kyssa mig. Jag nickade.
Han gav bort hundra kyssar. Överallt. Vi rörde vid vandra i varma lakan och jag somnade sedan med ett tungt huvud mot hans rygg. Jag vaknade tidigt av ljudet från hans resväskas dragkedja. Han kysste min panna hejdå och vi båda undrade om vi skulle ses ingen. Vi ryckte på axlarna. Någon gång.
Ett dygn kändes som en evighet och jag påminde mig själv om hur jag brukade vara som 17åring.
Jag somnade på tåget hem och vaknade i Göteborg av att jag hörde mig själv skratta.

Sen tänkte jag, älskade tågäventyr. Som jag saknat er.

popsiclesummerfun

I söndags blev jag fri från måste-sysselsättningar och pustade ut för första gången på månader. Och med friheten kom värmen och plötsligt var det sommar igen. Jag upptäckta att solen kysst mig fler gånger än vad jag trodde när jag drog linnet över huvudet på söndagsmorgonen. Jag skickade in min sista skrivuppgift. Den om Lilly och hennes pappa. Jag insåg att jag lagt ner allt på den och fingrarna krampde när jag skickade iväg den till min lärare. Jag firade med att gå på nycirkus på Stadsteatern. The Tiger Lillies Perform Hamlet.
Och trots att det släcktes ner och blev mörkt runt om mig när det var stekande sol utanför, trivdes jag bättre än någonsin. Det var vit målade ansikten och plingande dragspel. Det regnade vita fjädrar och rosenblad. Det satt jättefigurer i slottsvåningar och prima ballerinor som balanserade på sängräcken och drömde om prinsar.
Det var så bra att jag applåderade tills det kittlade i fingertopparna. Hamlet var så söt att jag ville ställa mig upp och skrika : Vill du hångla?!!
Kände mig kär hela pjäsen igenom. Och den innehöll det finaste kärleksscenerna som fick mig att rysa från tårna upp längs med nacken. En alldeles perfekt spontanförälskelse i slutet av maj. Jag promenerade hem med den där gungande känslan i magen, i hemstaden jag håller så kär och tänkte att det är dessa tider jag har väntat på. Kvällar utan jackor, smutsiga fotsulor och lukten av nyklippt gräs.
Så det senaste dagarna har jag tagit igen för borttappade parkdagar med läsk drickande och rödstickig hud.
Hur mår alla ni? Är ni solröda om kinderna? ♥ ♥ ♥

förälskelse på håll. höger och vänster.

Det är han som får mig att känna mig okysst och orörd. Fnittrar varje gång han lägger fingrarna mot min nacke. I honom har jag en tuggummiförälskelse. Han är den som busar och rör om. Han viskar snuskiga hemligheter för högt på spårvagnen så damen bakom hör. Med honom stod jag naken på en bergstopp och slog nävarna mot bröstet som King Kong och med honom har jag sett hundra soluppgångar på hotell tak.Vi får bara träffast någon gång i bland. Han bor där. Jag bor här. Och vi börjar alltid om från början, fastän vi känt varandra i flera år.
Hundratals dagar.
Flickor drar pekfingret längs med hans arm inne på dansgolven och lutar sig för nära. Och jag. Jag går på äggskal. Vi står stilla. För alltid.
I helgen gick vi axel mot axel ner längst mina gator iklädda i likadana jeansjackor och kepsar (störtlöjligt: tänkte jag) och han lägger armen om mig och ber mig följa med till hotellet. Och när han lutar pannan mot min kan jag inte rå för att säga ja.

Sen har vi han. Han som jag nästan aldrig får träffa. Han bor tusen ljusår här ifrån. Han som jag är så rädd ska glömma mig. Men han minns varje kyss och varje liten historia. Han som är den första jag somnar gott bredvid. Han som alltid överraskar mig och som alltid har roliga skämt. Flickor drar alltid pekfingret längs med hans arm också men då tittar han på mig och ler så de raka framtänderna syns. Med honom går jag alltid framåt trots att vi står fysiskt stilla. Och hans kyssar är som handgranater någon kastat in i bröstet.

 Ja inne i mitt bröst stormar det runt rosa molntussar. Dom är inte farliga och gör inte så ont. Mest svider  de bara men dom är stora nog att göra mig tokigt och felvrängd av bubbelgumskyssar och sms-romanser. Skulle helst vilja lägga mig ner på madrassen i sovrummet och vila ögonen en liten stund. Men jag har ju uppsatser som ska bli klara.

1 maj

Jag ber om ursäkt för en lång tystnad. Nu för tiden är jag dränkt i uppsattser och novellskrivande i skrivkursen. Träffar inga vänner, dansar aldrig på dansgolv. Sitter mest inlåst framför datorn och tycker allt känns himla sorgligt just nu. Men i söndags tog jag ledigt från mitt murriga sovrum som luktade sömn och matrester och cyklade över till farfar. Vi gungade i hängmattan och tittade i grönsaksodlingarna. Vi låg på golvet med alla farfars bilder från 50talet. Hans resor i London och konstutställningar i New York. Hans moped semester genom Schweiz med sin bror och hans sko avtryck på Paris gator. Farfar är så lugn med livet. Han har alltid gjort allt på sitt eget sätt. Till och med när han knyter skorna. Jag hoppas jag finner samma ro när jag blir äldre.
Igår kände jag att det var på tiden för dans. Så jag drack huvudet snurrigt av öl och dansade så svetten rann ner för ryggen i en lagerlokal ute i industriområdet. Tittade mig om en andra gång och insåg att jag stått på precis samma golv exakt ett år sedan. Med vänner som jag saknar, som kommer till mig i helgen. Det ska jag fira med vin och såpbubblor. På bussen inne i stan igen kunde man se gatorna tomma och ödelagda. Det är då staden är som vackrast.
Och imorse vaknade jag tidigt och hade picknick i solen. Drack läsk med tårna i gräset och hörde humlesurr vid öronen. Har bestämt mig för att läsa Brott Och Straff för att jag har velat göra det i tusen år men aldrig tagit tag i det. Och nu tar jag tag i det vid helt fel tidpunkt, men himmel vad bra den är! Och när jag kom in igen och såg mig i spegeln hittade jag mina sommarfräknar.
en två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv...

Hade ni mina små kaniner en fin valborg? Fick ni hångla? Vad gjorde alla för skoj?