förälskelse på håll. höger och vänster.

Det är han som får mig att känna mig okysst och orörd. Fnittrar varje gång han lägger fingrarna mot min nacke. I honom har jag en tuggummiförälskelse. Han är den som busar och rör om. Han viskar snuskiga hemligheter för högt på spårvagnen så damen bakom hör. Med honom stod jag naken på en bergstopp och slog nävarna mot bröstet som King Kong och med honom har jag sett hundra soluppgångar på hotell tak.Vi får bara träffast någon gång i bland. Han bor där. Jag bor här. Och vi börjar alltid om från början, fastän vi känt varandra i flera år.
Hundratals dagar.
Flickor drar pekfingret längs med hans arm inne på dansgolven och lutar sig för nära. Och jag. Jag går på äggskal. Vi står stilla. För alltid.
I helgen gick vi axel mot axel ner längst mina gator iklädda i likadana jeansjackor och kepsar (störtlöjligt: tänkte jag) och han lägger armen om mig och ber mig följa med till hotellet. Och när han lutar pannan mot min kan jag inte rå för att säga ja.

Sen har vi han. Han som jag nästan aldrig får träffa. Han bor tusen ljusår här ifrån. Han som jag är så rädd ska glömma mig. Men han minns varje kyss och varje liten historia. Han som är den första jag somnar gott bredvid. Han som alltid överraskar mig och som alltid har roliga skämt. Flickor drar alltid pekfingret längs med hans arm också men då tittar han på mig och ler så de raka framtänderna syns. Med honom går jag alltid framåt trots att vi står fysiskt stilla. Och hans kyssar är som handgranater någon kastat in i bröstet.

 Ja inne i mitt bröst stormar det runt rosa molntussar. Dom är inte farliga och gör inte så ont. Mest svider  de bara men dom är stora nog att göra mig tokigt och felvrängd av bubbelgumskyssar och sms-romanser. Skulle helst vilja lägga mig ner på madrassen i sovrummet och vila ögonen en liten stund. Men jag har ju uppsatser som ska bli klara.