hitchhiker

I somras liftade jag från norska gränsen. En kille i röd Ferrari plockade upp mig. Han var alldeles för ung för att ha kunnat spara ihop till bilen själv. Jag antog att hans föräldrar hade hjälp honom.
Han sa att han hade köpt den själv.
Jag antog att han ljög.
Vi sov på ett hotellrum i varsin säng. Han frågade vad jag gillade att göra på min fritid.
Jag ryckte på axlarna och svarade " Allt ".
Han berättade om en dröm han hade haft en gång. Att han hade varit i Tyskland och förälskat sig i en akrobat med glittrig tyllkjol på en cirkus. Och att han hade kunnat tala flytande tyska med henne. Men att han inte kunde något annat språk än norska och engelska egentligen.
Han tyckte att det var underligt att han bara kunde tala tyska i drömmar.
Jag berättade att jag en gång drömt att jag var god vän med kompositören Mozart och att vi hade promenerat i en solig park en tidig morgon och diskuterat fartyg och skepp.
" I den drömmen visste jag mycket om båtar och havet. Det vet jag inte när jag är vaken. Kanske sparar vi en del kunskap till bara drömmarna? " sa jag.
" Det finns nog en vetenskaplig förklaring till allt det där. " sa han.
Jag skakade på huvudet.
" Då är jag lyckligt omedveten om den. " svarade jag och somnade.

Jag lämnade hotellrummet innan han hann vakna. På hans panna satte jag en post-it lapp som löd: " Tack för skjutsen. Kanske vi ses! "