Tycker du som jag, att de våta höstlöven luktar sockerkaka?

 Efter för många dagar utan halsduk i Edinburghs kyliga höstvindar drog jag på mig en rejäl förkylning och feber. Tur i oturen hade jag mina syskon och Julia på besök, vilket självfallet gjorde det hela mycket roligare.
Nu har jag dock bestämt mig för att vila ut det sista av förkylningen i sängen med en stor kopp te och en bok.
Förhoppningsvis kommer jag ha mer tid till att skriva texter till bloggen så att den inte bara står och dammar.

Jag har i alla fall fått tid till att gosa med syrran. Hon virar fortfarande in pekfingret i mitt hår när hon somnar, precis som när vi var små och mitt hjärta bara värms upp som en värmedyna varje gång.
Saknar ju mina syskon mest i världen! ♥

 Lyckades klättra upp för Arthurs Seat trots feber (sämsta idén ) och njöt av utsikten. Promenerade runt i stan, bland trånga gator och höga stenhus. Man slutar liksom aldrig förundras över hur vacker den här staden är.

På tisdagen vinkade jag av syskonen vid taxin och Gavin fick trösta mig. Vilade mitt huvud mot hans bröst och han strök den svala handen över min kokheta, luddiga feberpanna och sa att vi ses nog snart igen allihopa. Sen lyssnade jag till hans pianospel tills båda blev trötta och somnade till Some Like It Hot i bakgrunden.