fredag 21 juni 2013

♥♥♥

Det var sommaren för tre år sedan jag skrev det där. Det året när hela hösten och våren hade stökats runt med bus och äventyr. Jag och min bästa kompis hade alltid väskan packad och åkte från stad till stad varje helg. Vi tjuvåkte med SJ eller övertalade busschaufförer att låta oss åka med även fast fickorna var tomma.
Mamma och pappa undrade alltid vart vi var och vi hade aldrig några riktiga svar.Vi träffade nya roliga karaktärer, sådana man skriver böcker om och bodde på skräpiga hotellrum. Vi kysste främlingar och såg till att vi hamnade i trubbel. Sprang sprang sprang och skrattade in i varandras nackar.
Under sommaren stod allt stilla. Vi satt fast i Göteborg och trots underbara helger ute på landställen, ölbrus nere vid hamnen och kyssar med pojkar som man alltid visste vem han hade vilat läpparna mot innan än själv så stod vi inte ut. Känslan av att vara på väg till något man inte kände, som man inte visste hur det skulle se ut och kännes, hur det skulle forma en och vad för spår som skulle lämnas var för stor. Den känslan betydde så mycket mer.
Det är dom åren som har gjort att jag hamnat här. Det var dom åren som fick mig att packa en väska och flytta från allt som var tryggt i augusti förra året.
Jag visste att den här staden var hemma redan efter första kvällen jag kom hit för första gången för fyra år sedan. Där vi sov på golvet på ett studentrum hos en fransk psykologi-elev ingen av oss kände.
Där fick en kyss med ryggen lutad mot en stenmur av en pojke som bad mig att missa planet hem.
Där jag träffade människor när fötterna snurrade på ett dansgolv och armarna höll runt om varandras axlar och med skratt som ekade sig fast innanför bröstat svor vi att vara vänner för alltid. Fyra år efter bor vi tillsammans i en vitmålad lägenhet med möss och höga väggar i Morningside.
Fy 17 vad jag älskar den här staden! När man vet så vet man.
Nu har jag bott här i Edinburgh i tio månader men nu bär det av till sommar Sverige ett litet tag.
Hejdå lilla staden, vi ses i augusti

Uppe upp i ett flygplan, på en rosa himmel, mitt i mellan två hem.

5 kommentarer:

  1. Alltså jag vet inte riktigt vad det är med det här inlägget som är så himla himla fint, men det fick mig att få tårar i ögonen.

    SvaraRadera
  2. vilken fin och inspirerande text! den får mig att vilja flyga från mitt bo också! och väldigt fhärliga bilder, har du tagit dom också?

    SvaraRadera
  3. Åh, vilken fin text! Det är så himla fint att du trivs. Jag ska nämligen börja plugga i Edinburgh i höst vilket känns otroligt omtumlande just nu men blev ganska lättad efter att ha läst det här. Och vi borde verkligen ses när vi båda befinner oss där tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh du kommer trivas så bra och det tycker jag verkligen att vi ska göra. Du kommer träffa så mycket roliga nya människor och tiden kommer flyga iväg första året. Några av mina svenska vänner tog examen efter fyra år där och är helt hjärtkrossade över att lämna staden. Men jag minns hur omtumlande det var för mig också innan jag flyttade!

      Radera