once upon a time...

I fönstret hänger en glaskula som bildar små regnbågsringar på väggarna när ljuset träffar den. På köksbordet ligger en struken, broderad duk.
Jag drar med fingrarna längst korsstygnen.
" Var ifrån har du fått tag på denna?" frågar jag fastän jag redan vet.
Jag har hört historien bakom köksduken flera gånger men det är min favorit.

Hon var 18 år första gången hon reste ensam. Med en väska packad med tunna bomullsklänningar och högar med litteratur, reste hon till ett Grekland på början av 70-talet.
Där var det varmt. Hemskt varmt och i luften låg ett tjockt lager av avgaser och rökmoln.
En morgon svimmade hon och slog i huvudet mot marken utanför hotellets glasdörrar.
En ung pojke som jobbade i hotellreceptionen var snabbt där och höll upp hennes huvud från asfalten och såg till att hon fick i sig lite vatten.
Hon fick en lätt hjärnskakning och pojken erbjöd henne att komma och bo hemma hos hans familj tills hon blev bättre.
Han hade tre äldre bröder, en fiskare till pappa och en mamma med dom rundaste kurvorna.
I deras lilla hus på landet fick hon bo. På dagarna hjälpte hon till med hushållssysslorna och på kvällen hoppade hon och sönerna från höga klippor ner i ett kristallklart vatten, kysstes med hotellpojken och blev snurrig från allt annat än hjärnskakningen.
En månad längre än tänkt stannade hon. Tills en kväll när pojken frågad om dom skulle spendera resten av deras liv tillsammans och slank upp en guldring ur bakfickan.
Då kysste hon honom farväl och for tillbaka hem igen. Hon såg honom aldrig mer.

Många år efter det gick hon på hemmafest, blev kär och allt blev hemskt mycket mer magiskt än Grekland. Det tackar jag för.