" Hur fan gick det till? " sa farfar på andra sidan köksbordet.Jag lutade hakan mot handflatan, tittade upp på honom och gav ifrån mig ett ödmjukt skratt.
" Det undrar jag med" svarade jag.
Han log . På ett sådant sätt som bara farfar kan le på.
tisdag 6 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sweet baby Jesus! Ja, hur fan gick det till kära vän?
SvaraRaderaÄlskar bilden!!!
:D
SvaraRaderalinda sv: haha det gick bara oerhört snabbt :) stor flicka nu! :*
SvaraRaderagratulerar i efterskott! tack för kommentaren för övrigt, gjorde mig glad.
SvaraRaderasv; åh, tack så hemskt mycket! :*
SvaraRaderaGrattis! jag fyllde tjugo för en månad sedan men tycker mig fortfarande vara som en femtonåring. Tycker att det är så svårt att leva upp till sin ålder, hoppas det går bättre för dig:)
SvaraRaderavilken himlans härlig bild!
SvaraRaderaoch välkommen till att fylla 20. det är ganska trivsamt faktiskt. jag trivs med att vara 20, det kommer nog du också att göra. men jag varnar dig - svettlukten blir bara värre!
Svar: TACK! :D Vad glad jag blir!
SvaraRaderaVilken härlig bild!
Precis så tänkte jag också när jag skulle fylla 20, och jag har fortsatt tänka så varje år som följt sen dess. "kan jag verkligen vara såhär gammal?". Haha. Men grattis till dig, det är fint att vara 20!
SvaraRaderagrattis i efterskott! du är supersöt!
SvaraRaderaGrattis! Och ett farfars-leende låter fint. Jag har aldrig haft en farfar. Men jag kan tänka mig att det är lite samma sak med morfars-leenden.
SvaraRaderaOch tacktacktack, vad glad jag blir!!
Ps. Du skriver väldigt fint.
åh grattis!
SvaraRaderagrattis! :)
SvaraRaderaVackert! :)
SvaraRadera