did you get your heartache and your headrush confused?

Jag var lika ivrig som ett barn på julafton när jag öppnade ytterdörren i hallen.
Mina Stockholmsvänner var i Göteborg för att fira min födelsedag och hade gig i neonljuset på Park Lane.
Vi dansade hela fredagsnatten. I mitt vardagsrum, på Parkans dansgolv och på Avenyns gator.
Berusade på whisky satt jag och en pojke i ett hotellfönster och såg solen gå upp över Vasastans hustak, med hans händer lite blygt under tröjan och läpparna mot min hals.
Födelsedagsfirandet slutade på söndagen i Strömstad.
I en bubbelpool, i samma pojkfamn och med samma whisky smak i gommen .
Den ivriga känslan från fredagen hade förvandlats till ett behagligt lugn.

Den senaste tiden har jag gärna lämnat Göteborg. Flytt så fort jag fått chansen.
Det visade sig att jag inte behövde åka så långt. En annans säng räckte.
En ny famn och nya andetag.
Jag har varit så trött på mina egna fotspår och handavtryck.
På de tunga molnen som hänger över hemstaden som gör att jag inte vill vara kvar.
Men jag vet inte...så farligt kan det väl inte vara?
Det kan ju hända att jag bara tycker om att åka tåg.