The roadtrip

Det blev svårt det där. Det med att sakna någon som gått en förlorad, att lämna in skolprojekt och samtidigt vara någorlunda nöjd med dom, stressa med den vanliga vardagsstressen med räkningar och hyra. Allt på samma gång. Tog en paus från bloggen och ber om ursäkt för den oanmälda tystnaden.
Men så kom ju maj, mitten av maj som jag har väntat så ivrigt efter.
En fyra dagars bilresa genom Nord Irlands kust ner till Dublin.
fy.17.vad.vackert.allt.var.........

Vi började med att lämna fina lilla Edinburgh tidigttidigt på fredag morgon och tog flyget till Belfast. Gick runt i centrum, åt lunch på ett litet fik. Gick och tittade på The Wall Of Peace, gick på utställning och såg patriotiska parader med unga pojkar klädda som soldater som fick det att krypa obehag längs med nacken. När vi fick nog av Belfast letade vi upp bilen och påbörjade våran lilla roadtrip. 

 

Vårt första stopp blev Catty's kära hemstad Killinchy. Promenerade runt i den lilla fiskehamnen i väntan på hennes mamma och pappa för att sedan gå och äta middag på en Irländsk liten pub där bartendern berättade historier från hans busiga tonår. Han berättade också att hans dotter förälskat sig i en svensk pojk och nu bor hon tillsammans med honom Stockholm.Aaaaw löve!

Övernattade i hennes gamla flickrum ute på landet omgiven av kossor och nyfödda lam. Med höns i bakgården och en kissekatt som ville ligga bredvid mig mest hela tiden och bli kliad bakom örat på. Låg i trädgården med gödsellukt i näsan och solstrålar i trötta ögon. Mmmh livet ♥

 På lördagen fortsatte vi våran lilla resa längst med kusten. Med neddragna vindrutor och fladdrigt hår kände vi lukten från havet hela resan. Körde upp och ner i dalar och berg, längs med stupande klippväggar med Beatles på högsta volym. Åkte igenom små byar och hade glasspauser och snabba kisspauser längs med motorvägen. Älskar känslan av brännande bilplast mot armbågen efter timmar i en liten skumpandes bil på alldeles nya vägar. Finns liksom inget bättre.

Skulle ta ett fika stopp. Vi ville dricka kaffe och äta ostmacka på något vackert ställe tänkte vi och körde upp för en lång snirklig väg där man hoppas att man inte fick mötande trafik för det fanns det ingen plats till. Väl uppe på toppen hittar vi ett ödelagt gammalt hotell med utsikt över hela havet. Det ligger glassplitter över hela golvet och de röda sammets mattorna är dränkta i damm och sand. Taket håller på att rasa in på flera ställen och danssalen är fortfarande möblerad men där vågar vi inte gå in för det knarrar så hiskeligt när du går på golvet. I hörnen sitter kråkor och kraxar och ibland blir vi skrämda av de ekande vingslagen. Perfekt fika ställe!!! tänker vi. Himla spännande. Hittade på massa historier i huvudet att hotellets öde hade slutat i ungefär samma anda som i The Shining och totally believed it efter ett tag. Då åkte vi därifrån.

Fortsatte vidare till lilla byn Ballycastle. När vi åkte genom dom små husen som var omringade av så mäktig natur tänkte jag på hur himla mysigt det skulle vara att åka dit igen när jag var gammal och skrynklig. Bo i ett litet hus med havsutsikt och med en trädgård fylld med hundra kattungar. Vi stannade på Ballycastle Beach och hade fötterna i sanden och bara njöt över hur jävla fantastiskt vackert allt var. Åker ni någonsin till Nord Irland så besök denna lilla stad. 

Tillslut blev det natt och mörk. Vi blev trötta och somnade i bilen. Nattinatt.

Till sist blev det söndag och vi körde resten av vägen ner till Dublin.

Dublin alltså. Min nya favoritstad! Så mycket glada härliga människor, uteliv och fantastiska stadsparker man kan dricka vin i. Vi parkerade bilen med en gång, checkade in på vårt hotell och promenerade runt hela dagen. Shoppade och gick på restaurang. Låg i en solig park med vin, lyssnade på gatumusikanter och träffade pratglada människor. 

Avslutade hela Dublinbesöket och roadtripen med Beyonce såklart. Grät typ 100 gånger för att det var så bra. Kvinnan man dyrkat sen Bug a Boo kom ut 1999 liksom. Var ett känslomässigt vrak rakt igenom hela konserten men hade det så jädrans kul. Vaknade upp dagen efter med träningsvärk i benen efter all dans och en förlorad röst som fick mig att låta som Catty's kycklingar från hennes bakgård när jag talade. Önskar att jag kunde göra om hela grejen igen och igen och igen. 

På måndagen åkte vi tillbaka till Belfast för att sedan ta flyget tillbaka hem till min babycat som väntade på mig alldeles sömnig i hans säng. Gulligull ♥

Nu har jag haft en sån där magisk sommarkänsla i magen sedan jag kom hem och jag hoppas att den stannar där ett tag till.

Hur mår ni? Någon annan som ska se Queen B i Stockholm eller?
Love ♥