oansvarsfulla måndag

Han håller sin hand om min. Lutar sin kind mot min. Snurrar mig runt i piruetter så många varv att det blir suddigt. Jag tappar vinglaset i marken och glas splittret lägger sig som glittriga korn över den blöta asfalten. Där på min gata lär han mig att dansa Reel. Det är svårt att hålla balansen på vinglande klackar när knäna är svaga och vinden är så hård att jag måste hålla i mig i hans arm för att inte snubbla. Vi skrattar så högt att det ekar mellan stenhusen.
Jag glömde bort skolan. Och allt stort och viktigt. Det liksom hamna bakom soffan och jag glömde bort att leta.
Jag dansade och drack för starka drinkar. Skrattade in i vänners kragar och kysste hans läppar. Hamnade hemma hos främmande människor på underliga fester på vindsvåningar, har suttit i timmar på mitt morgoncafé och skrivit, klättrat i berg och frusit från de kalla vindarna. Måndagar och tisdagar har blivit lördagar. Befriad från ansvar och blev fri.
Det har stormat i snart en hel vecka. Det gnisslar från butiksskyltarna och gatulamporna har slocknat när man sakta stretar sig genom en vägg av luft på väg hem. Hem från någonstans. En av lamporna i trapphuset har gått sönder och jag måste alltid springa snabbt upp för att inte hinna bli rädd från mörkret.
Jag kom på mg själv att inte ha pratat med min familj på två veckor och missat ett viktigt prov som jag varit nervös över. Så jag tog mig tid till att ringa pappa. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Sen kände jag hur han lutade kinden mot luren och sa med pappas mjukaste röst, så som han alltid talar när han saknar :
" mitt käraste barn, allt jag vill just nu är att krama om dig en liten stund."
Jag grät hela natten med Gav's armar så nära min hud som det går. Han strök handen över pannan tills jag somnade och det sista jag kände var hans kyss godnatt på mitt öra.



Sanningen är att jag hatar att inte vara strukturerad. Att känna att jag hade kunnat göra saker bättre och annorlunda. Att hamna efter i skolan eller att glömma bort människor som betyder allt  även om man bara glömmer för en liten stund. Jag var så himla ostrukturerad så himla länge för ett tag sedan och har kämpat så hårt för att komma ikapp igen att jag har glömt bort hur viktigt det är att vara stökig. Ibland.