Det gick på en full man på spårvagnen idag.
Han brukade rasta min grannes hund när jag var liten. Han är lång, över två meter.
Han brukade sträcka sig upp i körsbärsträdet och plocka de bär jag inte kunde nå åt mig.
Han hade alltid ett fotografi på sin dotter i bakfickan.
Hon hade sin mammas blå ögon, sa han och log stolt.
Han är så full att han knappt kan stå upp.
Det var han aldrig när han rastade hunden.
söndag 6 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fantastiskt flicka
SvaraRaderaDu har fått en liten aplikation på min iphone
Om du ville veta:)
Fint inlägg!
SvaraRaderaOtroligt extremt jättebra. På riktigt.
SvaraRaderaÅh. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det var väldigt bra skrivet. Och jag tycker väldigt mycket om din blogg.
SvaraRaderatjusigt.
SvaraRaderasv: Åh vad bra! Då får du genast se den tycker jag.
SvaraRaderaDu skriver helt underbart, och din blogg är förtjusande. Nej nu måste jag följa den!
åh tack tack tack, här med! du har förresten ett väldigt fint bloggnamn!
SvaraRaderafin text!
SvaraRaderasv: ja visst är det svårt, men värt ett (eller flera) försök!
Sorgligt när man ser sånt... fint skrivet dock!
SvaraRaderaÅh jag vet!!!
SvaraRaderaOch din blogg är helt bedårande fin <3
Vacker blogg, precis som alla andra har skrivit. Jag tycker om när den handlar om sådant som faktiskt spelar roll, när det finns ett djup liksom. Det har du och din blogg.
SvaraRaderaJag kommer att återkomma! Kramar
du skriver så bra att jag blir grön av avund!
SvaraRaderaSV ; tack. men jag är rädd för att jag aldrig ska våga. eller våga när det redan är för sent.
starka ord och du väljer ut några väldigt vackra och passande bilder!
SvaraRaderaSvar: Ja eller hur! Tack för din kommentar, och vilken underbar blogg du har!
SvaraRaderaÅh så fint. Ja, det här blev en text som jag har gått runt och tänkt på i några dagar nu. Vad som hände. Om han är lycklig nu. Eller om han var lyckligare då. Jag tror det.
SvaraRaderaVisst kan man längta tillbaks. Det gör vi nog allihop, det gör säkert även han. Vi pratar så mycket om att det var så mycket bättre förr. Och man kan ju inget annat än att undra vad som gick snett i hans liv, speciellt eftersom du skriver så fint och får en att bli helt tyst och tänkande..
SvaraRaderaJättefint, men också jättehemskt.
SvaraRaderaåh, så sorgligt. jag tycker så mycket om hur du skriver.
SvaraRaderaVad fint skrivet, och vilken fin bild!
SvaraRaderaKram Nina
http://www.amazedandconfused.com/
Usch, det kär så vackert men å så sorgligt!
SvaraRaderaså fint
SvaraRadera