bunnyrabbit

"en öl då, men inget mer."
Men bartendern har lärt sig mitt namn och det vill jag fira. Kändes bra att ha blivit stammis på en trång liten kvarters pub som är dekorerad i varje litet hörn med ljusslingor och där fönsterna blir immiga av människornas kroppsvärme.
Tre timmar senare snubblar jag på tröskeln på vägen ut. Jag vinkar hejdå till alla som vill ha en och får en två tre fyra tillbaka.
Gav bor första våningen och har en balkong som egentligen inte är en balkong utanför sitt sovrumsfönster. Lampan är tänd, han ligger vaken, trafiken är tyst. Jag stapplar ut på gatan och formar händerna som en grammofon runt läppen som är kall och skriker ut rader från Shakespeares kärleks historier. Hans gardiner dras upp och fönstret öppnas.
"Varför står du där och skriker för?" frågan han och släpper in mig genom porten. Han möter mig i trappan och lägger händerna om mina kinder.
"you're crazy bunnyrabbit. my crazy bunnyrabbit" säger han med läpparna fastgjutna mot mina.