fyra år

Vi ligger andfådda på asfalten. Har råkat springa ikapp morgonljuset genom hela stan. Det är skönt att springa utan anledning.
- Tänk att du och jag har träffats för fyra år sedan. Bara en gång, i en annan stad. Och nu ligger vi här med pumpande bröstkorgar, säger han med tyngda andetag.
- Du var så arg och otrevlig. Och jag ville bara att vi skulle ha skoj men du ville inte ha skoj tillbaka, fortsätter han.
Jag minns själv hur otrevlig jag var. Att jag inte ville lyssna, ville inte prata. Ville inte stanna, inte dansa. Hur jag gick med blicken ner mot marken och bad honom prata med någon annan.
Så jag vänder mig på sidan för att hitta hans ögon.
- Jag hade tagit på mig för små trosor.
Han ser på mig med frågetecken.
- Som skavde och brände. Jag menade aldrig att vara otrevlig, förlåt.
Han ger mig en kram och skrattar stort in i min jacka.
Det kändes fint att reda ut det där. Fyra år senare.