söndag 5 februari 2012

do I kiss you too much?




- Do I kiss you too much?
- You kiss me alot!
- Should I stop?
Han lyfter upp mig så tårna svävar över marken och lägger läpparna mot mina.
Spränger varje cell.

Han kysser mig nervöst inne på klubben. Lutar huvudet för hastigt mot mitt så våra pannor skålar. Jag fnissar och kysser blygt tillbaka.
I taxiresan påväg hem till Morningside har jag glömt allt som var sist, men han håller min hand och ber om förlåtelse ändå.
Jag känner igen tvättlinorna över skrivbordet och den blåa heltäckningsmattan. Den svarta stålsängen och kärleksbrevet ovanför huvudkudden.
Just precis där spenderar jag varje minut. I hans lakan. Mot hans hud. Mot hans fräkniga hud. Hans tusen stjärnor. Lägger fingrarna mot hans smilgropar. Drar händerna genom hans nyklippta hår. Hör hans andetag bak i min nacke och känner hans armar om min midja hela nätter. Jag har nog aldrig sovit så bra i någons famn förut.
Han släpper min hand inne på kaffebaren och säger att han är tvungen att gå.
" Snälla säg att du inte kan titta på mig för att jag åker imorgon. Och inte för att du har tröttnat." viskar jag bakom hans öron.
" Please stay. Don´t leave. " säger han så tyst att jag nästan inte hör.
Vi somnar framför Casablanca samma natt som jag ska ta flyget hem igen.
Vi hånglar hejdå i den lilla busskuren med kalla fingrar i varandras byxfickor.Han springer efter bussen när den lämnat busshållplatsen. Och jag kysser honom genom glasrutan. Det är bara på skoj. Ett löjligt filmskämt. Men det är på riktigt. Verklighet.

Jag har aldrig känt sån intensiv saknad någon gång. Och varje inandning på det flyget blev till tunga stenfall.

12 kommentarer:

  1. Åh. Jag vet att du hört det förut, att du skriver bra, men nu kommer du får höra det igen - hjälp, vad du skriver bra. Och det här var nog ärligt talat min favorit. Jättefin och jättesorglig. För att sakna är sorgligt, jättesorgligt. Man vet inte var man ska ta vägen, så lova mig att du inte går vilse.

    SvaraRadera
  2. världens finaste.
    (En fredag när december fortfarande inte tagit slut premiärhånglade vi till Casablanca i hans pojkrum. Hörde genom täcket hur hon sa: you don't know anything about me. och han svarade: except that you've got your teeth straighted. Det är hans favoritfilm och till den hittade han till mina tänder.
    men december tog slut och han vet ingenting om mig. alls. bara hur han skulle göra, för att hitta vägen till mina tänder)

    SvaraRadera
  3. håller med om att du skriver himla bra!

    SvaraRadera
  4. du skriver fantastisk! og jeg kjenner akkurat den følelsen; tung som bly.

    SvaraRadera
  5. Svar
    1. Du skriver helt underbart! Fantastiskt! Blir sjukt inspirerad. Oj, jävlar vad jag blir inspirerad!

      Radera
  6. En drømmer seg bort i ordene dine. Her er det smil og tårer på en gang. Det er alltid litt tårer bak der det er ekte smil.

    SvaraRadera
  7. Jag måste verkligen försöka och våga, sjuk erfarenhet :)

    SvaraRadera
  8. detta är så himla vackert.

    SvaraRadera