adjöken

Det blir så underligt ibland.
För en månad sedan grät jag över min ensamhet. Bakom tårar och suddiga ögon bokade jag en flygbiljett till Skottland. Bara några dagar efter träffar jag någon som håller min hand, sover vid min sida. Drar undan håret från ögonen. Pussar mig bak i nacken på morgonen. Tröstar och plåstrar om dom jobbiga såren.
Någon som har valt att stanna. Som har blivit kär.
" Jag känner det i hela kroppen." säger han
Så jag glömde bort den där flygbiljetten. Först igår slog det mig att jag ska resa bort imorgon.
Har panikfixat allt och har hunnit bli nervös inför flygningen.
Men fy 17 vad glad jag är!
Äntligen får jag träffa de människor jag saknat mest. Alla dom som berörde mig in på djupet sist jag var där. Imorgon åker jag dit och dansar, skrattar och pratar halvdålig engelska med dom som räddade mig förra vintern.
Mina modiga prinsar och prinsessor.