lördag 21 november 2009
Jag hatar att ta farväl.
Speciellt när det gäller personer som får det att kittla innanför bröstet.
Personer som väljer att äta frukost på balkongen i ösregnet och som ger dig regnkyssar.
Personer som ger dig kyssar för att du klarade matte talet.
Som ger dig morgonkyssar, det-gör-inget-kyssar och kyssar som får benen att vika sig dubbelt.
Personer som råkat halka in i ens liv och vänt allt upp och ner...på ett fint sätt.
Personer som antagligen aldrig kommer förstå hur mycket dom har förändrat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror alla hatar att säga förväl till sådana människor jag vet iallfall att jag gör det. Det gör extra ont på ett vis.
SvaraRaderaoh. det gör så ont...
SvaraRaderasv: Vilka människor är egentligen neutrala och förnuftiga. De flesta man stöter på är ganska dumma i huvudet. Jag tror jag är en människopessimist.
SvaraRaderaNu lät jag helt fruktansvärd som person.
"Personer som råkat halka in i ens liv och vänt allt upp och ner...på ett fint sätt." Hjärta på det!
Ojdå, det var jag putonsundayshoes.blogg.se. ...haha.
SvaraRaderaså fint skrivet. blev helt rörd.
SvaraRaderadet känns nästan som att det är just dom människorna man alltid måste ta farväl av, förr eller senare. man får aldrig behålla dom.
kram.
Åh. Tack du.
SvaraRaderaVäldigt fin text du skrivit. Gillar.
Kram
väldigt fint skrivet..
SvaraRaderaGud. Nu börjar jag snart gråta. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Det är som att jag går sönder bit för bit för varje sekund vi är isär nu. jag behöver honom så mycket. bara att få sova och veta att om jag sträcker ut handen så är han där. Känna doften av honom. krama hans hand genom vanten. Helvete.
SvaraRaderaSå vackert!
SvaraRaderavilken finfin blogg du har. underbar.
SvaraRadera