tisdag 17 november 2009

A foggy day


bilder: lolitas , Hannah Davis

Den här staden har drunknat i en dimma. Jag kan inte minnas sist jag kände solen mot mina kinder. Jag skymtade den imorse , men den försvann lika fort.
Och jag har upptäckt att man kan hitta månen bland all denna dimma långt in på förmiddagen.
Det tycker jag är fint!

4 kommentarer:

  1. Här har det varit dimma i en vecka nu.
    Alla klagar men jag tycker om det, dimma är ju fint ^^
    Men jag saknar månen och solen lite grann såklart.

    sv: Åh önskar att jag hade skrivit dagbok lika länge som du..
    Jag skrev bara lite av och till under högstadiet. Synd, för det var liksom då som jag blev jag.
    Tur att jag gör det nu iaf =) Det är verkligen kul och grymt bra för att reda ut tankarna.

    SvaraRadera
  2. Sv: Ja visst är dom fina.

    Vad vacker du skriver!

    SvaraRadera
  3. sv: Kul att man satt och drömde om att vara de där hårmanarna och mascaraklibbiga ögonfransar, som de serieinnehavarna innebar, när de trängs tillsammans med knubbiga 11-åriga flickor från 70-talets förorter på brevväxlarsidan. Konstraster och ideal.

    Vackra bilder. Vad brukar ens föräldrar lura in en att dimma var när man var liten. Älvor, kanske. Hm.

    SvaraRadera