drive

Jag minns hur skönt jag tyckte det var att komma till nya platser redan när jag var liten. Att lämna flickrummet hemma. Den befriande känslan att öppna min röda koffert och prydligt lägga upp dagboken, tändsticksasken, tuggummi paketen och färgpennorna på någon annans nattduksbord.
Den pirriga känslan när pappa vek upp tidningen med bostäder som hyrdes ut över sommaren redan i februari. Hur hela familjen lutade sig över köksbordet och pekade ut de sommarstugor som såg finast ut. Gärna de som hade trädgård eller att de låg nära en bondgård. Pappa skakade på huvudet åt husen med för många rum och hur hela familjen uttryckte samtidigt ett imponerat "ooooh"åt de hus med kök som innehöll diskmaskin.
Sedan längtade man i flera månader. Räknade ner och kryssade över dagar i almanackan. Skrev packlistor och förklarade för mjukisdjuren att man skulle resa iväg ett tag, men att tiden går fort och att de inte ens skulle hinna sakna mig ändå.
Sen kom morgonen när mamma väckte en tidigt och man for iväg i en bil som var packad ända upp till taket. Och mamma eller storebror var tvungen att hoppa ur för att pappa skulle kunna backa ut den rostiga Volvon som gnisslade i rondellerna.
Vi åkte på alla vägar. Besökte varje stad. Ja, mamma och pappa tog mig överallt i Sverige. Och vi sjöng med i Mariah Careys alla höga toner, smulade ner sätena med kex, vilade huvudena mot varandras axlar och varje sommar köpte pappa en ny läderplånbok på Statoil.

Och nu. Nu fortfarande när jag åker bil får jag den där lukten av barndom i näsan och pirret ut i fingertopparna. Så i fredags när alla vännerna kände hopplösheten greppa för hårt om handleden tog vi bilen norr ut. Och packningen går fortfarande ända upp till taket och de höga tonerna sätter jag bättre nu än då. Och vi hade glömt att det var kallare där än hemma och frös genom nylonstrumporna. Och även om det främmande nattduksbordet inte står i ett rum med gamla rostapeter och antika trämöbler, utan i ett ljusblått pojkrum med serietidningshögar på golvet gav det mig samma befriande känsla som jag fick som liten.