onsdag 10 augusti 2011

Sparven



Jag hamnade någonstans mellan Jönköping och Gränna. En liten stad som skänker sinnesro med sina trånga gator och barndomsminnen. Han som bor där har en son. En son som knyter skosnörerosetten innan han tagit på sig skorna på fötterna. En fjortonårig son. Vi utbyter vänliga leenden mot varandra. Vad ska man prata om med en fjortonårig pojke?
Tanken gör mig nervös och jag flyr in i en 500 sidor lång Borta Med Vinden. Ord lästa hundra gånger om.
Andas, läsa och skriva.

Väl hemma i Göteborg sitter jag i Sparvens kök. Så har min bror kallat henne sen första gången han kysste henne. Hon pratar mellan nytvättade lakan och t-shirtar som hänger i tvättlinor i hela rummet. Hon pratar om att glömma bort. Förtränga och svartna. Viktiga saker hon vill minnas men inte kan. Allt hon säger går rakt in i hjärtat.
" Jag vill aldrig glömma. Är så fruktansvärt rädd för att glömma och sen överraskas med att komma ihåg. "
Hon tittar på mig. Torkar bort de svarta ränderna över kinden med pekfingret.
" Du kommer aldrig glömma."
Hon är en riddare. Klädd i silver. Som räddar både mig och min bror skulle jag tro.

9 kommentarer:

  1. Så bra skrevet <3 spesielt:

    "" Jag vill aldrig glömma. Är så fruktansvärt rädd för att glömma och sen överraskas med att komma ihåg. ""

    så fryktelig vakkert!

    SvaraRadera
  2. Vackert.., och så mycket mer!

    ~Lycke

    SvaraRadera
  3. din blogg är så himla vacker

    SvaraRadera
  4. jag förstår bara inte hur du är möjlig. fint fast ännu mer. fint upphöjt i tusen

    SvaraRadera
  5. Men å, så otroligt vackert! Du lyckas så fint med orden.

    SvaraRadera
  6. Dina ord är något av det mest fantastiska.

    SvaraRadera
  7. Hej Freja det var himla länge sen. Jag ska flytta till Göteborg, antingen i höst eller till våren - jag har inte bestämt mig för när flyttlasset ska gå än. Och så kom jag att tänka på dig. För du bor ju där. Vi skulle kunna dricka rödvin ihop!!! Lägg till mig på Facebook om du har det. Alles gott!

    SvaraRadera