Om du öppnar mitt bröst hittar du en formlös klump.
Ett ut och in, upp och ner vänt , skakat och rört hjärta.
En klump byggd av skummet från druckna ölglas, bubblorna från mousserande vin.
Den där stickande känslan i för trötta ben och tunga huvuden.
En klump av framtidsplaner, oro och skakande fingrar.
Små små ärr från förlorade personer.
Ärr som svider som brännmärken på knäna från gymnastiksalens gummigolv på mellanstadiet.
Kyssar bak i nacken, blåsiga sommarnätter, viskade hemligheter mellan lakan.
Kyssar och sommarstormar har samma effekt mot naken hy.
Visste du det?
En klump av krafter och ork jag inte visste fanns där.
Ibland glömmer jag hur skört mitt hjärta är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fina du! dina ord är så vackra så det finns inte
SvaraRaderaMen om hjärtat inte är skört så kan det inte heller känna det som är bra fint lyckligt och sockerdrickande.
SvaraRaderaDu skriver så jag ryser!
SvaraRaderaÅh så fantastiskt fint.
SvaraRaderaå, jag tycker om dina ord.
SvaraRaderaÅh. Tack tack tack.
SvaraRaderaJag kan inte säga något annat än detsamma. Du skriver så himla fint.
Så himla fint.
FREJA!!!
SvaraRaderajesus gud, jag blir alltid lika varm när jag läser det du skrivit. du är så bra. och så fin. och av någon anledning blev jag extremt sugen på sockerdricka nu.
finns det fortfarande?
hm.
Du är fantastisk, och dina texter får mitt hjärta att brinna lite. Längta ännu lite mer.
SvaraRaderadu skriver så otroligt vackert. verkligen.
SvaraRadera