söndag 7 februari 2010

Minimum, maximum per hjärtslag.
Orytmiska andetag tätt intill nacken.
Knottrig hud.
En stjärnkarta över ryggen.
Min panna mot ditt höftben.

Han får inte mitt hjärta att leka hela havet stormar,
men han gör så att tårna domnar bort.

11 kommentarer:

  1. jag önskar att jag också kunde ha en sådan här blogg, kvalité före kvantitet, varje ord väl genomtänkt och så vackert att man tappar andan.

    men jag är ju jag och du är ju du och tur är väl det för bövlen?

    och tack ska du ha! du är inte så pjåkig du heller! haha.

    SvaraRadera
  2. åh så fint! underbar blogg du har

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet!

    Ja, dom är verkligen smarriga så testa vettja :)

    SvaraRadera
  4. så in i helvete fint rent ut sagt, även om mamma säger att jag inte ska svära

    SvaraRadera