När jag var 14 år flyttade det in en tjej på nedersta våningen. Hon var 25 år gammal och var det absolut vackraste jag sett med hennes spindellånga ben , luggen som hängde över hennes mörka ögon, hennes körsbärsröda läppar och hennes skinnjackor.
Alla dessa skinnjackor.
Hon hade målat sina väggar i pastellfärger och hängt upp bilder på nakna kvinnor.
Från fönstret dånade Elvis Presley och man hörde klingande toner från ölflaskor som skålade.
Hon var det häftigaste jag visste.
Vissa mornar mötte jag henne i trapphuset med någon skäggig typ med tatuerade armar som han höll runt hennes höft , med pannan lutad mot hennes.
Hennes fingrar som drog genom hans hår.
Hon fick mig att drömma om något annat än pubertala, högljuda högstadiepojkar med alldeles för mycket rakvatten.
Nu mera när vi möts i trapphuset utbyter vi bara ödmjuka leenden och det som fascinerade mig så mycket för 5 år sedan är som bort blåst.

Men i natt beger jag mig ut i den (svin) kalla natten och hittar mig en ovårdad man!