Du vet, när man håller sitt huvud under ytan en lång stund.
När man får slut på luft och paniken fyller ens lungor.
Och när man kommer upp ovanför ytan igen och drar in ett djupt andetag av lugn.
Den känslan,
varje gång du ser på mig, rör vid mig.
Tar min hand.
torsdag 17 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh snälla fortsätt blogga! Det är mysigt att läsa:)
SvaraRaderawow
SvaraRadera