mitt september

Hit flyttade jag. Där kullarna är höga och gröna.  Och gatorna är smyckade med gamla byggnader och trånga barer. Här är luften frisk och jag varje dag suckar över alla mina fina hattar jag har som jag aldrig kommer kunna bära på grund av den ständiga blåsten. Men fint är det. Ja jävlar va fint.

Edinburgh, Skottland

 

 Jag har längtat så fruktansvärt länge efter att få bo här. Min favoritstad. Och nu är jag här. De två första veckorna glömde jag nästan bort livet hemma i Göteborg men när allt började sjunka in och blev till verklighet, när jag insåg att jag inte kommer åka tillbaka började saknaden efter familjen och vännerna knacka på bröstkorgen. Grät varannan natt och min Ida fick ligga bredvid och säga att det går över. Det gör det.  Man hamnar på en plats där allt är nytt, men efter ett tag så kommer man på sig själv att kalla det hemma när man pratar med någon främling vid baren och man ler från tårna upp till nästippen.

Grät och snorade när jag pratade med syrran på skype. om en vecka är hon här och gosar i min säng. Vilken jävla lyx.

Jag flyttade in i en jättefin 4a tillsammans med tre andra tjejer. Två vänner från Sverige och söta Catty från Irland. Alla tre flyttade hit för 2 år sedan. Vi har trägolv och högt i tak och med en utsikt över Arthur's Seat. Från köksfönstret på torsdagskvällarna ser man gamla par öva ballroom danser i huset mitt i mot och utanför biblioteket  på andra sidan gatan sitter två gamla gubbar utan tänder och varje dag och berättar historier för varandra. Vi bor i ett område som heter Morningside vilket är lite utanför centrum. Ett lite lugnare kvarter med mycket restauranger och 2hand butiker. Känner mig så himla hemma här. Alla år jag har varit här och hälsat på så har jag alltid tyckt om Morningside bäst,blev så himla glad när vi fick lägenheten här. Mina rumskamrater är de finaste jag har. Vi skrattar och busar, bråkar och tjatas. Vi tröstar och kramas. Dricker vin med tända ljus och berättar spökhistorier under lakanen. Ett par veckor efter att vi flyttat in upptäckte vi att ett av sovrummen hade vägglöss. Asså hjälp. 

Fick ringa pest control som kom och spreya hela lägenheten. Vi fick packa ner allt i flyttlådor igen och knö in allt i vårt lillalilla badrum. Men nu är det luuugnt. Pjhuuuu. Så nu kan jag sova med bara trosor igen utan att ha panik och bjuda över pojkar heeeehe.

lilla badrummet

Morningsideroad

utsikt från ett av köksfönsterna a foggy day

 Ida och Catty studerar foto på ett av universiteten här och Bintou studerar socionom på Edinburgh College som jag också pluggar vid. Jag läser Academic English som är en heltidskurs på ett år. Jag älskar min nya skola och klass. Det är en rätt stor skola och påminner om ett highschool från en amerikansk budget film. AE är en engelsk språkkurs som lär ut en högre avancerad grad av engelska språket. Alltså ett språk man använder om man skriver tex uppsatser på universitet eller något liknande. Det är rätt svårt men jag klarar mig. Det är mest den jobbiga grammatiken som jag glömt bort från gymnasiet som tar emot. Men jag börjar bli bättre på det än mina skottar sååå liiiksoom, man lär sig ju. Jag går tre dagar i veckan från 9-4 så på fredagarna lyssnar jag inte så värst mycket den sista timmen för då har min hjärna annat för sig. Som typ helgplaner och stillbilder av pojkhuden.

en liten regnbåge från klassrummets fönster.

 På fredagar bjuder man över människor på middag. Eller har fester och annat skoj. Hade redan ett gäng med vänner här innan jag flytta hit som har tagit hand om mig min första månad. Dom är roliga och knäppa. Dom får mig att skratta och busa. Precis så som det ska vara. Vi dansar på dansgolv eller sitter på pubar. Går på promenader och allt sånt där som alla gör. Men skoj har vi och dom kommer ge mig historier som jag kommer återberätta för barnbarnen en vacker dag i min blommiga soffa i ett dammigt vardagsrum.
Och så är det ju den där killen. Som jag är så hiskeligt förälskad i. Som jag drömmer om och har längtat efter.  Vi har det bra, sen lite sämre. Vi vet var vi står men sen försvinner det. Fram och tillbaka. Gungeligung. Men.
Åh hans kyssar, hans kyssar.

 

Japp, så har min senaste månad sett ut. Jag hoppa det kommande blir lika bra. Nu ligger jag i sängen med feber och är uttråkad i varje cell av kroppen. Suck.
Kan ni inte berätta något roligt från era september?
♥ ♥ ♥

kära mamma och pappa

Allt går så fort när allt är nytt.
Skolan är svårare än jag naivt hade väntat mig. Men det går bra, tar bara upp mycket tid. Imorgon har jag bott här en hel månad. Redan. Jag tar mig om pannan. Den blir så varm när huvudet är stressat. Det är höst här. Riktig höst. Löven ligger blöta på marken och luktar gott när jag går morgonpromenaden till bussen. Tänker varje morgon " måstemåste köpa en halsduk "
I skolan är det skoj. Man lär sig nya saker och träffar nya vänner. Åh varför måste jag vara så blyg? Kommer alltid in i gruppen sist av alla. Men nu är jag inne. Och vi skrattar på lunchraster och dricker öl på lördagar.
Efter skolan pluggar jag på mina vänners jobb tills det är stängning och sen går jag hem och försöker laga mat. Tycker det är himla tråkigt och låter hellre rumskamraterna laga medan jag berättar  roliga historier om skolan. They don't mind.
Sen vet man att man borde sova men man vill inte. Stannar uppe för sent och dricker vin ur porslinsmuggar för att vi råkat krossa alla vinglasen.
De senaste nätterna har jag haft en bröstkorg som passar kinden precis. Han ringer på dörrklockan mitt i natten och väcker alla. Och man svara med nyvaken röst och undrar vem det är. Då säger han att han vill sova bredvid en. Honom kramar jag om så hårt jag kan innan han måste gå på morgonen.
Mamma och pappa undrar om jag har det bra. Och jo tack lilla mamma och pappa. Här har jag det bra. Oroa er inte.

ps. har äntligen hittat en kamera så jag kan visa lite roligare bilder på hur allt är här. om ni skulle vara intresserade! måste bara hitta lite sladdar först. Hm.

lördagsfeber

Jag ligger utsträckt på vardagsrumsgolvet med bröstkorgen uppblåst av surriga drinkar. Tröjan är nerspilld med öl och jag blir påmind om att vår landlord inte tycker om att vi går med högklackat på trägolvet. Jag sparkar av mig skorna och vilar ögonen en sekund. Det ligger någon bredvid mig. Hans tröja har åkt upp lite över naveln. Han ställer frågor och berättar historier om sjörövare och skumma fetischklubbar i Tyskland. Ibland får han mig att skratta. Sen frågar han om det är sant det mina rumskamrater säger, att jag känner mig ensam i min säng i det nya rummet.
Min rumskamrat pussar min panna och skrattar, viskar i mitt öra:
kyss honom.
Han har hållit sin hand mot min rygg hela kvällen på dansgolvet. Jag kände hans axel mot min i baren. Det var han som bad mig bjuda hem alla på drinkar.
Men jag vill sova. Jag tycker om att sova ensam i min säng.Jag vill inte ha sällskap. Tycker om att vira lakanen flera varv runt benen. Jag vill inte ha hans hand på min rygg heller. Sist av allt vill jag ha hans läppar mot mina, trots att han är söt.
Så jag sätter mig upp och skakar på huvudet.
" Jag är inte ensam. "

Jag låser dörren till mitt rum och tänker på han som drog upp gardinerna eftermiddags och sa:
" Tänk att solen har hunnit gå upp och sen ner igen medan jag har haft min näsa i din hud"

Han får kyssa mina läppar och hålla handen om min rygg.
När han vill.

mörka Arthur's Seat

 

 

Jag gömde mina rosiga kinder i din jacka uppe på ett blåsigt Arthur's Seat och magen var täckt med is som spred sig upp till bröstet. Små komplexa flingor som svider och river. Och man tänker:Tittar han inte  på mig snart stannar hjärtat. För det blir kallt. För jävla kallt.

Vi gick på rad som barn på lekis. Jag klättrade sist av alla för att få se fyrverkerierna, upp för ett snirkligt och becksvart Arthur's Seat. Mina anklar vred och vände sig , snubbla och halka. Jag skrattade och sträckte på fingrarna för en stödjande hand eller arm. Men det var inte din hand som hjälpt mig upp för branta kanter och hala grusvägar. En fransman med lock i luggen höll min hand hela vägen upp. Och trots att det inte var hans hand jag valt att hålla så var jag så illa tvungen för det var den enda som erbjöds.

Uppe på Arthur's Seat är det så mörk att man inte kan urskilja varandras ansikten, man känner igen genom klangen i folk röster och ojämnheten i deras rörelser. Man sitter tätt och håller om varandras axlar och ger exalterade blickar upp mot en sammets blå himmel med färgglada elddroppar som speglas i ögonen. Och fyrverkeriernas smällar ekade med obehag och fascination mellan de sju kullarna och lämnade sedan efter sig en tystnad tillsammans med radiobruset från konserten. 

Jag vill hålla din hand. Gräva med tummen i din handflata.

Fransmannen frågar om jag vill vara med och spela poker till helgen och jag hinner inte svara för ens du drar mig intill dig och du säger att jag kan spela poker med dig istället. Och jag stoppar mina rosiga kinder i din jacka. Men så fort fyrverkerierna har slocknat  reser du dig upp och går, utan att titta bakåt. Is i magen. Och den branta backen ner är mörk och främmande. Jag ramlar och slår upp knät. Det gör ont men jag vill inte börja gråta. Du är där på en sekund och har min hand men du släpper den lika fort när jag kommit upp på bena. Jag hann inte ens se ditt ansikte men jag känner igen cirkelrörelsen du gör med tummen när du rör vid mig. Du släpper och går. Säger inte ens hejdå.

Ett par dagar senare ligger jag i din säng med ditt pekfinger invirat i mina trosor. Du vilar läpparna mot min höft och vi säger inte så mycket. vi har legat i hans lakan i timmar. Tysta timmar. Kanske för att båda är trötta eller för istapparna i magen. Jag vet inte. Jag tar båda händer om hans huvud och säger "förlåt för att det var så konstigt sist. Jag vet inte vad som hände. det var bara konstigt." Han skakar på huvudet och säger förlåt han också. Sen tar han mig i sina armar och håller mig länge. Tittar inte upp. Bara håller. Jag börjar våga fråga frågor jag inte har vågat fråga innan och han vågar svara med svar han varit försiktig med förut. Jag frågar bara lite, viskar tätt intill örat för jag vet att han är blyg med att berätta. Det är vi båda två. Vi kan vara blyga tillsammans.

Om du vill?