Glad midsommar!!

Alltså, midsommar i mitt ♥ !! Jag skiter fullständigt i regnet! Puss på er!

kids

Jag var och såg Moonrise Kingdom i helgen. Den var bra, jättebra. Såklart. Den påminde mig om hur jag lekte som liten. Och sedan på lördagen hade vi pyjamasparty för en 6årig flicka som aldrig hade lekt pyjamasparty förut. Vi busade tills klockan blev för sent och kinderna blev rosiga. Gjorde allt det man ska göra på ett pyjamasparty. Äta godis och titta på film. Berätta historier och viska. Brottas i sängen och ha kuddkrig.  
När jag går utanför porten hos pappa minns jag nästan varje lek vi lekte där. Alla bråken och alla hemligheterna. Vi var tio flickor och tio pojkar. Vissa var yngre än andra, några var korta och taniga, andra runda och starka. Några var äldre och populära. Några kunde säga ord på engelska, någon hade  föräldrar från Filippinerna, några hade aldrig varit utomlands. Vissa hade pussats med pojkar och någon sa att han hade haft hundra flickvänner och att alla hade varit råsnygga. Dom flesta var okyssta och fick inte stanna ute sent på kvällarna. Och vissa bröt mot reglerna och stannade ändå. Vi alla sprang över gårdsplanen med skrubbsår på benen och blåmärken på armbågarna. Vi hade toviga hästsvansar och jord på knäna och strumporna. Vi lekte Röda-Vita Rosen med kikare runt halsen och skriket från visselpiporna stannade kvar i öronen efter man hade gått och lagt sig. Pojkarna visade hur dom kunde pissa i petflaskor och vi kastade ägg på bilarna nedanför balkongen. Vi flickor skrev egna sånger som vi uppträdde med på kvarterskorgen och samlade in tior och femmor i en en lite silverlåda, sen sprang vi till affären och köpte femkronors läsk med hallonsmak och satt med dinglande ben på gungorna och fick sand mellan tårna. Vi retades och bråkades med pojkarna. Jag spottade Emil i ansiktet när han talade illa om min syster och han förstörde min nya klänning. 
Vi hade hemliga språk och skrifter som jag har glömt och nu står minnena nedskrivna i omöjliga tecknen som hemligheter. Hemligheter som kommer vara hemliga för evigt i hela världen. Precis vad som var syftet när dom skrevs ner. Jag minns hur jag filmfejkade att jag svimmade på gräsmattan för att få pojkarnas uppmärksamhet. Hur jag kisade försiktigt med ögonen och såg dom alla stå i en cirkel över mig och sparkade på mitt smalben. Och mina strumpor hade gräsfläckar och sulan var lite trasig och dom sa 
" Är hon död nu?"
Jag minns gången när tonårspojkarna tittade på porrfilmer i källarvåningen och hur vi turades om att smygtitta genom det lilla källarfönstret som man bara fick plats två framför. Hur vi smög på kyrkogårdarna när det hade blivit mörkt och letade efter fladdermöss. Jag minns när min syster föll ner från kyrktaket och bröt benet. Jag var besatt med My Little Pony och bokmärken av katter i korgar och rosetter. Jag minns Eriks exakta lukt i nacken när vi dansade tryckare på källarlokaldiscorna. Han brukade använda rakvattnet från sin storebrors badrumshylla och han luktade vuxen och mogen. Jag kunde alla danser på MTV's musikvideos och hade en mintgrön Walkman som spelade Teddybear's Hiphopper och all Spice Girls. På den gatan lärde jag mig att knyta skosnörena och att vissla. Att slåss med pojkar och att springa fort. Jag lärde mig rätt från fel och vi lekte tills knäna blödde och ögonen blev sömniga.
Nu. Nu leker jag så bäst jag kan.

Efter kuddkriget låg vi utmattade på madrassen med utsträckta armar, uppblåsta bröstkorgar och hon svettades i luggen.
-Freja, är du kär i någon? frågade hon mig.
-Ja, är du?
Hon suckar och rycker på axlarna.
-Kanske. Jag vet inte. Det är svårt att veta sådant när man är 6.
-Det är svårt att veta sådant när man är 22 också.