måndag 20 juni 2011

dunkande hjärtan klockan kvart över fem



- Och när jag känner att ingenting är på riktigt och allt är ingenting, så tänker jag på henne. För hon var på riktigt. Med henne är allt så fruktansvärt mycket.

De har en kärlekshistoria som aldrig kommer ta slut. Och han måste ge henne kärleksord som får henne att brista i tårar om och om igen. Måste väva ihop fingrarna med varandras efter hundratals dagar och nätter ifrån varandra.
De lägger armarna runt min hals.
- Nej stanna! Vi klarar oss inte utan dig.
Säger dom med saltiga kinder, inträngda på klubbens trängsta hörn. Dit laserstrålarna inte når och basen blir till meningslöst brus.
Vi gick hem längst med kanalen i regn under ett alldeles för litet paraply, somnade i en trång säng och vaknade precis så man vill vakna varje morgon.
Vi är supertrion som får en att vilja sträcka upp nävarna i luften som Powepuffpinglorna.

4 kommentarer: