spruckna bomullsdrömmar

guld

2012-01-22T13:43:00.000-08:00

Jag var klädd i guld från tårna upp till öronen. Allt var guld i helgen. Guld-gala, guld naglar, guldpris och guldvänner. Vi bodde för många på hotellrummen och satte skoavtryck på de vita sänglakanen. Dansade med händerna upp mot taket och drack öl ur champagneglas. Alla snurrade med guldflimmer i ögonen och strumporna blev blöta från snön. Vi dansade i bastuvärme och kunde känna svettdropparna kittla längst ryggraderna. Vi satt i fönsterna och pratade om katter och riddare. Om tro, hopp och hopplös kärlek. Och jag hade alla guldprinsarna samlade på samma ställe. Det var fint.
Men vet ni?
vetnivetnivetni??
Imorgon flyger jag.
måste.
röra.
hans hud nununu

The Raven

2012-01-14T05:37:00.001-08:00

Jag fick lite förfrågningar om novellen jag skrev förra vintern i En Bok Om Kärlek och om jag kunde lägga upp den på bloggen. Så här är den! xx

Jag läste i Illustrerad Vetenskap att korpar är ett av världens smartaste djur. Där skrev dom att, om det fanns ett glas till hälften uppfyllt med vatten och korpen inte kunde nå ner med näbben, skulle fågeln lösa problemet genom att lägga stenar i glaset och på det sättet höja vattenytan.
” Korpen är en stor, svart kråkfågel.
Den återfinns över norra halvklotet och är en av de två största kråkfåglarna.
En korp är mellan 54-67 centimeter lång och har ett vingspann på 115-130 centimeter. Korpar blir i naturen omkring 10 till 15 år, men livslängder på upp till 40 år har noterats.
Unga fåglar lever ofta i mindre flockar, men senare i livet bildar de livslånga par.
Varje par försvarar ett revir ”
Så säger Wikipedia.
Korp är en fågelart.
Korp är en dikt av Edgar Allan Poe.
Korp är ett album av Lou Reed.
Korp är en stjärnbild.
Korp. Min korp, dricker kaffe ur samma kopp som mig på morgontimmen.

Solen lägger ibland en solstrimma över hans ansikte när han sitter på köksstolen till vänster. Han tycker inte om kaffet jag gör. Han säger det inte högt men jag ser när han rynkar på näsan.
Han hinner alltid läsa klart tidningen innan mig. Jag läser långsamt, han läser snabbt. Ibland hittar han speciella artiklar som han sätter fast på kylskåpsdörren. Som den där artikeln om sjölejonet som kan spela flöjt eller den om mannen som samlat navelludd i 26 år för att han ska sticka en halsduk av det. Han tycker om sådant. Som att den där cowboyen Bill Pickett brukade bita tjurar i underläppen så att dom svimma. Eller att fjärilar luktar med sina fötter.
”Vet du om att inget ord i engelska språket rimmar på month?” säger han ibland. Eminem skulle inte hålla med honom. Eminem kan rimma på alla ord som finns. Det sa han en gång i 60 Minutes.
Under vänstra skulderbladet har han fyra födelsemärken, formade i korpens stjärnbild.
Under hans vänstra skulderblad finns en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios. Det är mitt favorit ställe att kyssa. Att vila läpparna mot och känna hur hans hy blir knottrig och ojämn.
Längst hans handled kan man se hans blodådror. Vi brukar säga att det är en karta över alla Sveriges bilvägar. Och alla prickarna är prickar över städer. En gång ringade han in med en bläckpenna vart hans farmor bor.
Han har en djup halsgrop. Han berättade att, om han skulle skaffa en kattunge någon gång, så skulle han låta den lapa mjölk från halsgropen. Det skulle bli en lagom mängd mjölk till katten. Dom får ont i magen av för mycket. Hade han hört.
Han har långa ben. Som en stork. En gång la vi oss ner på ett köksgolv bredvid varandra och lät en kompis måla konjunkturerna av våra kroppar med takfärg . Så som man gjorde på skolgården med krita när man var liten. Då såg vi tydligt hur långa ben han har. Dom två kropparna såg ut som en förälder med sitt barn, upphämtad på förskolan. Då skämdes jag. Jag vet inte varför.
Så jag har börjat gå på tå. För att komma lite närmre hakspetsen. Och kinden. Och läpparna.
Vi möttes på ett dansgolv där vi hånglade. Vi hann inte skaka hand. Inga namn eller intressen. Vi hånglade anonymt i flera timmar. Jag undrar hur många cl saliv vi utbytte mellan varandra den kvällen. För det måste väl vara i cl man mäter sådant?
Folk förstod inte vad jag sa i tre dagar efter eftersom jag inte hade någon ork kvar till att lyfta tungan.
Jag visste redan den kvällen att han var den person som skulle veta alla mina hemligheter. Varje liten historia, varje liten händelse som gjort mig till mig.
” Så, nu har jag viskat alla mina hemligheter. Vad ska vi viska om nu? ” sa jag under hans lakan och vilade näsan i halsgropen.
” Du får viska dom hur många gånger du vill” svarade han.
Han vet min historia och jag vet hans. Jag vet varför han är rädd för hästar. Varför han lyssnar på The Raven när han är ledsen och har skor gjutna i betong. Varför han började samla på kinderäggsleksaker.Jag vet att han älskar ljudet av innebandyklubbor mot asfalt och klingande glas som skålar. Jag vet att han får obehagliga rysningar av bomullstyg mellan tänderna. Jag vet hur han fick ärret under hans vänstra öga som ser ut som en smilegrop när han ler. Jag vet alla viktiga och oviktiga saker.
Ibland bråkar vi. Om dumma saker. Det är sällan man bråkar om vettiga saker.
Vi bråkade om toalettdörren nästan jämt. Han tycker den ska vara stängd. Han uppfostrades med stängd toalettdörr. Jag uppfostrades aldrig. Jag kan inte det där med toalettdörrar i alla fall.
Så en dag skruvad jag loss dörren och slängde den i containern som stod några hundra meter längre ner på gatan. Nu har vi ingen toalettdörr och vi bråkar bara om vettiga saker.
Han frågade aldrig vart den tog vägen. Han kysste bara min panna och lekte med sina fingrar över min höft. Han leker alltid med fingrarna över min hud, med andetagen bak i nacken och får tår att domna bort och knän att skaka. Som när man slår i armbågen och det känns som en stöt i hela armen. Precis så. En stöt från tinningen ner till domnade tår. Han säger att jag luktar gott vid mitt nyckelben. Kysser varje ryggkota. Spelar med fingrarna över revbenen. Han kan varje kurva, varje centemeter av hud.
Ibland säger han att jag är en fjäril. Jag är hans fjäril. Med honom blir mina vingar så tunna och genomskinliga. Han ser enda in till benstrukturen. Enda in.
Vi smälter samman. Som två stearinljus som stelnat. Ihop gjutna. Formar varandra och passar tillsammans lika bra som Askungen och hennes glassko.
Han är som en dikt skriven av Edgar Allen Poe. Som toner av Lou Reed.
Han är en stjärnbild. Tusentals tindrande stjärnor som förtrollar varje liten cell innanför huden. Som den där stjärnhimlen du inte kan sluta titta på. Och du glömmer att blinka.
Korp. Min korp.

Och här hittar ni boken!

12

2012-01-02T08:10:00.000-08:00

Vi hade fest i den trånga 1an strax nedanför kyrkan. Folk bråkade om spotifylistor, spillde vin på golvet, spydde i toaletten. Dansade i sängen, på borden. I soffan. Den 65 åriga grannen kom upp och drack vin i köket. Han berättade att vi fick honom att känna sig ung och att en gång för längesedan hade legat med min kompis mamma.
Jag fick en oväntad 12kyss. Av killen som alltid är så försiktig. Han som frågar om han får följa en till dörren och som sedan kysser en blygt på kinden. Han som man önskar så innerligt att man var kär i, men bara är inte. Han höll båda händerna om mitt huvud och ville kyssas. Nöp mig i rumpan och bad om att få sova bredvid mig. Jag log mot honom, skrattade in i hans tröjärm och sa att han luktade för starka drinkar.
Jag var obekväm med att kyssa någon i ett rum där alla tittar. Och jag var obekväm med att kyssa någon när jag inte var hundra. Obekväm att med att svara ja när han frågade om det fanns någon annan. Han som bor långtlångt borta. Så långt att vi inte ens firar tolvslaget samtidigt. Så jag svarade nej på frågan istället fastän jag hela tiden tittade ner på mobilen som förblev tom hela kvällen.
Och jag tänkte "nu. nu har han glömt mig."
Men jag hade det skoj ändå. Och efter att ha städat upp tusen öl och vinflaskor i en lägenhet som blivit tornado drabbad somnade jag med ett snurrigt huvud år 2012.

Och idag. Två dagar senare kom de där, som på något sätt fastnat bland alla andra Gott nytt år-det finns ingen sevice just nu-vänligen vänta-smsen fram till min mobil.

" Happy new year! I miss you. "

marry xmas

2011-12-24T03:48:00.000-08:00

Pappa firade julledigt med att dricka en flaska vin och slå in julklappar samtidigt. Nu står det " God jul till tomten " på varenda paket.
Julklappskaos.

Hoppas ni alla får en underbar jul med slappt häng med fina människor och alldeles för mycket mat!
Och förresten, tack för alla fina kommentarer och allt peppande som droppar in i kommentarsfältet! Jag blir så himlahimla glad! Ni är fina.

Hoohooho maaaarry christmas! xxx

lost

2011-12-20T14:53:00.000-08:00

Kommer ni ihåg den där känslan när man tappade bort föräldrarna på nöjesfältet ? Paniken av inte veta vart man var, vilka alla andra var och känslan att vara helt ensam. Men det fanns alltid någon som tog ens hand och förde en rätt. Någon som hittade en.

På lördagsnatten hamnade jag på en smutsig, rökig svartklubb tre trappor upp i ett hus med färgat glas i fönsterramarna. Trängdes med människor jag inte stött på, på länge och tänkte att den där sista ölflaskan inne på rummet hade jag varit bättre utan. Det var inte rätt lördag för trängsel och basbrus i öronen. Mitt i dansstegen sa kroppen stopp. Sa inte ens hejdå till mina vänner, tog på mig tjocktröjan och jackan i farten ut och andades in tre tunga andetag utanför på en svart gata. Jag hade gått i tjugo minuter med vinglande steg när det slog mig att jag inte mindes vägen till busshållplatsen. Jag skickade ett sms till en vän som sa åt mig att komma tillbaka till klubben istället. Jag vände om och gick tillbaka samma väg som jag kom ifrån. Efter ytterligare trettio minuter hade jag fortfarande inte kommit till klubben. Inte ett basbrus, inte ett skratt. Bara små vindstormar som grep tag i ståldörrar med hänglås. Industriområderna är stora här. Enorma. Stora labyrinter i betong och rostat stål. Inte en gatulampa eller husnummer. Jag ringde min vän men fick inget svar. Ringde min syster men fick inget svar. Jag var ensam. Inte en själ. Helt ensam i det område mamma och pappa brukade varna mig för när jag var yngre. Jag sprang i två timmar. Återvändsgränd. Återvändsgränd. " Ingen skulle höra mig skrika." Jag lutade ryggen mot en kall vägg och lät kroppen glida ner till marken. Hämtade andan och kände paniken sprida i varje centimeter. Tårkanalerna över kinden blev kalla och fingertopparna röda. Ringtonen ekade i öronen. Svara. Snälla svara. " Hallå?" Det fanns inte så mycket han kunde göra. Bara hålla mig lugn, och efter vad som kändes som en evighet lyckades jag ta mig till motorvägen. En taxichaufför erbjöd sig att köra mig in till stan gratis. Klockan hade hunnit slå nio på morgonen när jag tog mig upp till hotellrummet. Han kunde inte låta bli att skratta lite när jag steg innanför tröskeln. Satte sig ner bredvid mig på sängkanten, drog handen över huvudet och kysste min panna. " Åh Freja. Du alltid så vilsen."

Det enda som skiljer nu från då är att man klarar sig själv. Ingen som tar tag i ens hand och för en rätt. Ingen som letar och hittar. Det får du göra själv.
Det är jag: Så förbannat jävla vilsen.
Till och med på vägen hem från en smutsig lördagsklubb.

Enfin le secret n'est plus

2011-12-11T08:12:00.000-08:00

Jag träffade en fransman igår. Han bad artigt om han fick slå sig ner vid mitt bord. Jag nickade.
" Jag har sett dig här förut. " säger jag.
Jag har sett honom gå runt från bord till bord. Slå sig ner, skaka hand. Vissa ser besvärade ut, andra verkar uppskatta det.
Han ler och skakar på huvudet.
" Det är inte som du tror. Jag tittar inte efter någon att gå hem med." säger han.
Han förklarar hur han flyttat från norra Frankrike till Paris. Från Paris till vänner i Stockholm. Hur han blev snurrig från storstadslivet. "phjuu" säger han och lägger handen över pannan.
Och till sist hamnade han här. Han förklarar att han började slå sig ner vid folks fikabord för att lära sig det svenska språket. Men att han lärt sig så mycket mer än så. Större saker.
Det stämmer. Man märker att han vet mycket om mycket. Har förståelse och tålamod. Han får mig att skratta. Han har underliga små rutiner som får det att dra i mina mungipor. Han har historier som berättar att han levt. På riktigt.
Jag försöker lista ut hans ålder. Han ser ut att kunna vara några år äldre än mig, men talar på ett sätt som att han levt tjugo år längre.
Han liksom fastnar. Klamrar sig fast vid mig. Jag frågar om han vill följa med på fest.
" Känns det inte lite påträngande då? Vi träffades ju just. " säger han.
Jag ler och skakar på huvudet. Vi dricker upp vår glögg. Tar oss ut på de stormande gatorna, upp för en smal trappa och in på en vindsvåning. Jag minns inte hur jag fick reda på det här stället. Känner ingen. Inte ens mitt sällskap. Vi slår oss ner i en soffa. Han berättar att det är längesen han varit på fest så jag bjuder honom på en öl. Vi lyssnar till livemusik och skålar.
" Jag ljög " säger han.
Han flyttade inte från Paris för vänner i Stockholm. Han är så olyckligt kär. Han vägrar ens säga hennes namn. Och det har gått flera år. Flera år. Han suckar. Jag frågar när han ska tillbaka till Frankrike.
" Aldrig. " säger han.
Vi skiljs åt vid Järntorget sent på natten och när jag kommer hem har han skickat ett tack och godnatt på min mobil.

drive

2011-12-06T11:40:00.000-08:00

Jag minns hur skönt jag tyckte det var att komma till nya platser redan när jag var liten. Att lämna flickrummet hemma. Den befriande känslan att öppna min röda koffert och prydligt lägga upp dagboken, tändsticksasken, tuggummi paketen och färgpennorna på någon annans nattduksbord.
Den pirriga känslan när pappa vek upp tidningen med bostäder som hyrdes ut över sommaren redan i februari. Hur hela familjen lutade sig över köksbordet och pekade ut de sommarstugor som såg finast ut. Gärna de som hade trädgård eller att de låg nära en bondgård. Pappa skakade på huvudet åt husen med för många rum och hur hela familjen uttryckte samtidigt ett imponerat "ooooh"åt de hus med kök som innehöll diskmaskin.
Sedan längtade man i flera månader. Räknade ner och kryssade över dagar i almanackan. Skrev packlistor och förklarade för mjukisdjuren att man skulle resa iväg ett tag, men att tiden går fort och att de inte ens skulle hinna sakna mig ändå.
Sen kom morgonen när mamma väckte en tidigt och man for iväg i en bil som var packad ända upp till taket. Och mamma eller storebror var tvungen att hoppa ur för att pappa skulle kunna backa ut den rostiga Volvon som gnisslade i rondellerna.
Vi åkte på alla vägar. Besökte varje stad. Ja, mamma och pappa tog mig överallt i Sverige. Och vi sjöng med i Mariah Careys alla höga toner, smulade ner sätena med kex, vilade huvudena mot varandras axlar och varje sommar köpte pappa en ny läderplånbok på Statoil.

Och nu. Nu fortfarande när jag åker bil får jag den där lukten av barndom i näsan och pirret ut i fingertopparna. Så i fredags när alla vännerna kände hopplösheten greppa för hårt om handleden tog vi bilen norr ut. Och packningen går fortfarande ända upp till taket och de höga tonerna sätter jag bättre nu än då. Och vi hade glömt att det var kallare där än hemma och frös genom nylonstrumporna. Och även om det främmande nattduksbordet inte står i ett rum med gamla rostapeter och antika trämöbler, utan i ett ljusblått pojkrum med serietidningshögar på golvet gav det mig samma befriande känsla som jag fick som liten.

Do you remember when you were about five or six and you said you hated gravity? And you wanted to jump off the roof and fly?

2011-11-26T19:24:00.000-08:00

Sally Mann

Jag låg i sängen, mitt i skrynkliga, ner smulade lakan med alldeles för platta kuddar för att jag skulle kunna somna. Låg och tänkte på människor med blicken upp mot taket.
Undrade över den där Sarah. Vad hände med Sarah?
Hon som alltid snattade godis från Hörnet. Hon som alltid drog med oss till den lilla kvarterskrogen och bad mannen i baren om att få låna telefonen, som vi sedan använda till att ringa Heta Linjen med. Hon som var först med att kyssa killar, hon som visade troskanten över jeansen. Hon som vi spottade från balkongen med.
Vad hände med pojken som rökte sin första spliff när han var tretton? Han som satt bredvid på träbänken och berättade att han var kär i mig. Att han skulle komma tillbaka och hämta mig.
Han som socialtjänsten hämtade dagen efter och jag skrev i min dagbok:
" Jag kommer nog aldrig mer få se honom igen. "
Vad hände med flickan som försökte lära mig textrader från engelska låtar ute på gräsmattan? Hon som jag tävlade med i vem som kunde stirra in i solen längst innan det gjorde för ont i pupillerna. Hon som jag begravde den döda skatan med i parken.
Vad gör alla människorna i världen?
hoppas dom mår bra.

mjau

2011-11-17T15:15:00.000-08:00

Jag drömde om kattungar. Gnuggade in ansiktet i kudden när jag väcktes av väckarklockan. Kattungarna har varit det mest bekymmerslösa denna veckan. Allt annat rasar. Rasar i samma takt som tvillingtornen. Sätter tryck över bröstkorgen och näst intill pressar upp hjärtat i halsstrupen.
Jag bestämde mig för att ta bussen ut till landet. Försöka andas lite. Min väns skinnsoffa var precis vad jag behövde. Träväggar, grusgångar och hästhagar. Hon tror på kärleken som den är på film. Vi tittar på romantiska komedier och hoppas på att allt ska lösa sig som där.
Vi ligger i en våningssäng och berättar om hemliga kyssar och pratar om sliskiga taxichaufförer.
Där var allt tyst och stilla. Så mörkt att man inte ens märker om man blinkar. Men jag har nog aldrig sett stjärnorna på närmre håll och hon fick i mig några andetag.
Kom precis hem. Klev innanför tröskeln och fick ett slag i ansiktet. Längtade genast tillbaka till de där kattungarna.
Usch, vad gör man? När man bara saknar och stressar och det bara vägrar att lämna kroppen och bröstkorgen.
Vad gör man?

you make a mess of me

2011-11-07T03:22:00.000-08:00

Jag ville bara slita i hans jackkrage. Skrika. Skrika tills det rispade i halsen:
"Du kan inte titta på mig sådär!! Som att jag är någon du aldrig träffat. Du har kysst all min hud. All min hud..."
Men jag rörde mig inte. Inte en centimeter. Fingrarna var röda från kylan och strumporna blöta från hålet i sulan. Och han. Han gick åt ett annat håll.
Jag skulle ha tagit dig i kragen.
För skulle man pudra min kropp, skulle varje centimeter hud vara täckt av dina fingeravtryck.

Våra sängmonstren prt III

2011-10-30T14:24:00.000-07:00

"Det är på morgonen och alla ting är mina. Du sover, jag virvlar mellan ljus och väggar. Söker mig in under skulderbladen, genom ditt kött. Lanar mitt i en mörk ton. Den ljuder så nystämd att du inte hör Att du tar handen från min hud, att du till sist tar handen från min hud. "
Cecilia Hansson

♥Han kunde inte ens titta på mig när jag sa;
".. men du är ju inte kär i mig längre".

♥Jag skulle kunna leva på drömmen jag har om dig.
Minnen jag har förvrängt till mina alldeles egna och som jag i hemlighet delar med dig.
Att släppa taget om känslorna skulle vara som att ge upp hoppet på livet. Och trots det så har jag gång på gång försökt.
Jag börjar tro att du är mitt öde, min mening med livet. Men en sekund senare låter det allt för klyschigt.
Du har aldrig varit min, och det tar emot. För att efter alla svidande tårar och sömnlösa nätter så känns det som så. Och hur mycket jag än vill glömma kan jag inte sluta minnas din genomträngande blick som likt elektriska stötar, strömmade genom min kropp och sprängde mitt hjärta i tusen bitar.
Men jag fick inga kyssar, inga omfamningar eller smekningar. Bara överanalyserade tankar om obesvarade känslor, som fick mig att kippa efter andan och känna ensamheten som stora stenar i magen.
- sluta tänk på honom är du snäll.
Du som aldrig släpper taget, du som aldrig lämnar mig ifred, du som aldrig har varit min.

♥har spenderat halva sommaren med den finaste pojken i världshistorien. vi gjorde allt möjligt tillsammans, pussades och sånt. sen tog det slut och nu har jag ett tomrum i hjärtat som jag fyller med meningslöst sex och alkohol.

han vill ha mig ibland, när han är full och vill ha sex, men jag vill inte ha det så men ändå går jag dit. mitt hjärta går sönder lite mer för varje gång eftersom jag tror jag är kär.

♥Ska man försöka sammanfatta min kärlekshistoria så var det mest smsfingrar telefonvöron saknadsbröst magfladder. Och sen hade jag en pojkvän. Och sen tog sommaren slut, och då hade jag ingen pojkvän mer för fladdermagen smsfingrarna telefonöronen saknadsbröstet hade försvunnit. Typ så.

♥jag har sårat och förstört pojken lite mer, som mått så dåligt i vår. och det gör ont.

Det där om när allt tar slut. När man gråter tröjärmen blöt och snorig. När man sippar efter andan efter varje tår, gömmer huvudet under täcket för att klara av att andas. Om och om igen.

ohyoumagictuesday

2011-10-25T13:45:00.001-07:00

Nu för tiden när man sätter ner fötterna på sovrumsgolvet när man vaknar blir det alldeles kallt om tårna. Det gör mig inget. Så länge jag kan hitta mina raggsockor i morgonyran är det lugnt.

Idag fick jag ett grepp om framtiden. Jag vet att den kommer slingra sig ut mellan fingrarna snart igen, men då får jag väl fånga den på nytt.

Idag har jag varit på konstmuseet. För jag har ju sedan gymnasiets konsthistoria tyckt att Frida Kahlo är absolut häftigast. Farfar har lärt mig att inte gå på vernissagerna. Han säger att det är jättetrevligt med vinet och så, men man kan inte andas. Och ska man titta på konst måste man andas.

Senare på eftermiddagen när jag promenerade i rask takt hemåt (för jag mindes plötsligt min tvätt-tid) kunde jag känna solen värma kinderna. Ja men faktiskt. Och när man blundar mot solljus kan man se hundratals färgglada stjärnor innanför ögonlocken.

Efter tvätt-tiden fick jag ett sms från en vän långt bort: " Han har satt upp ditt brev ovanför sängen. " Och just då. Just precis då, gör det inget om han kanske kysser en annan.
För det är mina ord han har skrivna på väggen.

så ung och dum

2011-10-18T13:40:00.000-07:00

Vi möts längst ner i Sverige. Nere i en smutsig studentkällare bland billiga ölflaskor, lyckades vi hitta varandra trots mörkret och den tjocka röken. Det var svart mest hela tiden. Bara några få uv-strålar lyckas träffa näthinnan. Ditt ansikte är blurrigt men jag känner igen din hand runt min höft, för där har den legat tusen gånger innan. Och trots hjärtat och huvudet flimrar, och dina ögon inte syns så är jag trygg.
" Du och jag ses aldrig i verkligheten. Bara bakom högtalardrömmar och discorök. "
Jag kan inte uppfatta om han hör mig.
Vi hånglar på blöta oktobergator, i en stad som är lika främmande för båda två. Vi hånglar i hissen. I den gungande hotellkorridoren.
" Du har hundra ballonger innanför trosan. Hur hamnade dom där? "
frågar han.
" Jag vet inte. "
Jag vet inte Jag vet inte Jag vet inte.
Vi skrattar in i varandras hud.
" Du fortfarande så ung och dum. Ungdomsdum. "

I'm a high school lover and you're my favorite flavor

2011-10-09T07:30:00.000-07:00

- Det var ju dig jag aldrig mer skulle kyssa. Sa jag inte det till dig sist vi sågs? Det är därför jag har fula trosor på mig. Fula barntrosor med pandatryck på.

Våra sängmonstren prt II

2011-10-03T09:51:00.000-07:00

" Det är de där pauserna som blir vår olycka. Det är de som släpper in rebeller i fästningen och får våra styrkor att resa sig i uppror. Han hade pauserat en gång tidigare, och då hade kärleken trängt sig in med sitt larmande följe, sina skalmejor och cymbaler och blodlockiga huvuden slitna från kroppar. Kärleken hade fått honom att lida de fördömdas alla kval. Nu gjorde han på nytt en paus, och in genom bräschen hoppade Ambitionen, den gamla käringen, och häxan Poesi och skökan Ärelystnad. De tog varann i hand och använde hans hjärta som dansbana. " Orlando, Virginia Woolf

♥Jag gick runt med en fin pojke på Liseberg en dag i början av sommaren, och istället för att åka massor så blev det frågor om pussar i cållerado, nästan-pussar i sagotunneln, glass-ätande från samma bägare. men det gick bara inte, jag hade en annan pojke hemma. på bussen hem satt vi näranära och läste alla hans sms från små flickor som var kära i honom och skrattade och pratade och han log, jag log, vi log. kände pussar i nacken och han dränkte mig i fina ord som om han aldrig skulle sluta. men det gick bara inte, idiotiska jag kunde bara inte låta honom komma nära. när han gick bad han mig sova hos honom, stanna hos honom hela sommaren, vad som helst.
sommaren gick, och vi hördes inte en endaste gång. men nu går det inte en dag i skolan utan att han kommer fram och pratar, ler och är lite närmare än vad man kanske är om man bara vill vara vänner. och jag trivs så bra med att vara glad ända in i magen med honom.

♥Jag har världens finaste pojkvän att somna och vakna bredvid och hela tiden får han mig att referera till håkantexter. och aldrig har jag varit med om någon som bryr sig så mycket om mig. det dödar mig lite för jag är inte värd att bry sig om så som han gör, inte värd all kärlek. någonstans känner jag att jag kommer ha sönder oss. jag är så rädd.

♥Den finaste pojken jag vet har jag inte sett sen valborg. han är den enda som har fått min mage att fyllas med så mycket fjärilar så jag tror att jag ska explodera. mitt hjärta går sönder lite varje gång jag tänker på att han kysser en annan flicka nu. och såklart så är det mitt fel att det inte är mig han ligger hos just nu.

♥Det har varit en bra sommar men det kunde varit en bättre sommar om inte killen med gitarren i kentrummet slutade spela sånger och istället spelade svår för att han tycker att 10220km är för långt för att bygga kärlek på och jag undrar om man ens kan bygga kärlek på något längre

♥Jag tycker så mycket om en av mina bästa killkompisar. En kväll i juli var jag hemma hos honom, vi klättrade över staket för att nattbada i en uppvärmd utomhuspool och höll på att somna när vi kollade på film i hans säng. Sen kysstes vi. Hela natten, fram till morgonen, med benen omslingrade. Det var så fint att jag vill tänka på det varje sekund.

♥Jag kunde inte riktigt svara när han sa att jag är den vackraste han vet. Jag kunde inte riktigt besvara hans innerliga kyssar och trånande händer. Jag kunde aldrig ta upp mobilen och vara den som frågar om vi ska ses. Jag kände inte så, fjärilarna hade för svaga vingslag och det gjorde ont i mig att veta hur hårt han kämpade.
 Sedan en kall natt i november bad han mig att gå utanför min dörr.  Jag tittade mig omkring, vart är han? Efter en stund kom han springandes. Han stannade framför mig och när jag öppnade munnen för att säga något la han fingret på min mun, hyschade, böjde sig sedan fram och kysste mig. - jag är kär i dig.  Sedan sprang han iväg. Jag kände den ena fjärilen efter den andra börja slå hårdare vingslag, ut i benen, upp i halsen och runt runt i hela magen.  Nu kan jag inte sluta pussa honom på halsen, i nacken, på ögonlocken, på hans karlavagnsformade födelsemärke eller på nyckelbenen som inte täcks av t-shirtarnas tyg. Jag är så kär.

I helgen kommer en killen som jag inte kysst på flera månader. När vi är i andra städer, i hans hemstad, är allt som det ska. Dansar och skrattar. Delar på ölflaskor och taxiresor. Men i helgen kommer han vara här. I min hemstad. Alldeles alldeles för nära.

sju himlar&hundra hav

2011-09-21T13:20:00.000-07:00

Nu har sommarfräknarna blekts bort över näsan. Jag har feberögon utan att ha feber. Jag känner mig annorlunda och konstig. Jag är inte som jag var förr.
Är 100% säker på livet.
Är 100% osäker på livet.
Jag minns när jag hade två meter långa vingar och aldrig var rädd för att landa på glas.
När jag var en albatross som seglade över sju himlar och hundra hav.
Det är vad jag vill ha.
just
precis
nu
Sju himlar och hundra hav.

Får nöja mig med en fyra timmars lång tågresa till Stockholm först.
pusshej!

Våra sängmonstren prt I

2011-09-14T11:17:00.000-07:00

Jag fick så många fina kärlekshistorier om era sängmonstren av er på mitt kommentarsfällt och i min mail! Historier och meningar som jag läst flera gånger om, blivit pirrig i magen, ledsen och helt berörd av! Så här kommer fösta delen:

♥ Mötte på ett gäng på tre pojkar i stockholmsnatten igår. en av de tre var lite extra fin men jag tänkte att det är klart att han inte får upp ögonen för mig. vi stod tillsammans i kön till debaser, mina andra vänner hade åkt hem för längesen och jag var ensam med de nyfunna pojkarna. tillslut kom vi in och köpte öl och småpratade om allt möjligt. i baren, på rökplatsen och vid dansgolvet. sen sitter vi på en trappa och DÅ KYSSER HAN MIG. den fina fina killen. vi sitter där och pussas och händer trasslas in i varandra och jag smsar min bästa vän "omg pussas med den finaste killen". sen dansar vi till håkan och går hand i hand längs götgatan. tills vi blir tvungna att skiljas åt. han ville antagligen inte ha med mig hem, så efter några fler pussar och en lång kram sa vi hejdå. sen dess har han inte riktigt försvunnit ur mina tankebanor och även om det bara var en fyllehändelse så kan jag inte släppa det. har så svårt för sånt. att släppa taget. denna jazztrummis med lockigt brunt hår som precis börjat läsa på journalistlinjen. som bor fyrtiotvå mil bort. som har glömt mig. för han vet att fyllehändelser är engångshändelser. inget att fastna i.

♥Får jag chans på dig?
[] ja
[] nej
[]kanske
*pip* *pip* *pip*
Får jag chans på dig?
[x] ja
[] nej
[]kanske

♥Vi delar regnnätter under kyliga täcken och han kysser mig som ingen annan. Jag är så jävlajävla kär.

♥Jag gillar en kille med finaste nyckelbenen. Men det är så svårt att våga. I sommar försökte han lära mig skatea och målade med röd akvarellfärg på min arm och jag lever på de ögonblicken nu.

♥hånglade med pojken som jag gått i samma klass med i minst tio år, upptäckte att vi inte alls var kära men hånglade ändå. bara för att hångla i nittio sängar hela nätterna och vakna upp, ihop slingrade som pussel är det bästa som finns. nu är vi bästa vänner.

Asså jag dör på kyssasundertäcket-kyssar och främmande läppar och ny hud mot sin egna. Nyckelben och nervpirrande sms-signaler.

stardust&stjärnryggar

2011-09-08T09:35:00.000-07:00

Han hade stjärndamm runt ögonen efter gårkvällens kravader. Han vilar läpparna mot min axel och den fräkniga handen över mitt bröst.
Nu är det lugnt igen.
Den där klumpen innanför bröstkorgen har börjat försvinna. Som den första solstrålen efter åskvädret.

Han fick mig att gråta inne på en trång restaurangtoalett. Med ringsignaler som aldrig nådde fram och obesvarade sms. Jag skakade på huvudet. " Inte han. Inte han." Tänkte jag. Torkade bort mina tårar från kinden, åt upp min middag och beställde stickande drinkar som sköljde bort saltsmaken i halsen. Vinglade in på en trång klubb. Tog mig till övervåningen och kysste en främmande pojke med stora lockar och ögon som avslöjade att han var yngre än mig. Vi sa inte så mycket. Delade kyssar som inte väckte en endaste fjäril till liv. Jag blev trött och tog en taxi hem.
Åskoväder innan för bröstet.
På söndagen var det avslutningsfyrverkerier för festivalen från slottet. Vi klättrade högst upp Arthur´s Seat med en utsikt över hela staden. Varje liten gatulampa såg ut som stearinljus och fyrverkerierna ekade mellan bergsväggarna så det lät som tusen explosioner. Jag känner igen den fräkniga handen på min axel. "Förlåt. " viskar han mot min kind. Men hur gör man? Hur gör man när någon man vill ha hos sig hela tiden, i ens säng, i stolen bredvid, hand i hand finns någon annanstans. I en annan stad. I ett annat land. Och man inte vet om man kommer träffas igen. Någonsin. Hur gör man då? Frågar han. " Jag vet inte. Men jag är här nu."

En sista kyss innan jag tar planet hem. Grät hela flygresan. Grät i duschen hemma. Grät första natten i min egna säng.
Men det kommer bli bra. Inga mer åskmoln. Bara fina stillbilder innanför pannbenet, hur han kysser min höft. Hans morgonögon och alla dessa fräknar. Miljoner fräknar som bildat en stjärnhimmel över hans rygg.

Do you miss me?

2011-08-28T13:40:00.000-07:00

Jag kunde inte hindra mina klåfingriga fingrar från tangentbordet på mobilen och skickade ett nervöst sms till den där fräkniga pojken flera hundramiljoner mil härifrån och frågad om han saknade mig.
" When can you book your flight ticket? " fick jag som svar. Packa varmt, här är det oktober.
Mitt hjärta slog dubbelslag. Trippelslag. 110 km/h.
Så imorgon flyger jag tusentals meter upp i luften och landar mitt i ett hångelkalas.
Jag tänkte att, kan inte ni berätta om era prinsar/prinsessor och sängmonstren? Era hjärtskärandetusennålarihelabröstet-historier här? Så gör vi något fint av det och läser tillsammans?
Puss, vi hörs snart igen!

trumhinnebrus

2011-08-22T11:09:00.000-07:00

Har fortfarande inte återhämtat mig efter Way Out West-helgen. Fick aldrig en chans att vila ögonen.
Vakna, gå till jobbet, komma hem, sova. Vakna, gå till jobbet, komma hem, sova. Och så om igen.
Surrandet från högtalarna sitter fortfarande kvar i öronen. Att höra tusentals människor i ett publikhav som sjunger med till samma låt kommer för alltid vara det finaste jag vet. Upptäcka hur mycket man älskar musik om och om igen som en explosion innanför bröstet.
Och att springa på vänner som åkt långa vägar med bil till ens hemstad. Att kyssa den man aldrig trodde man skulle kyssa igen. Att han sticker ner handen i ens jackficka när man ser på medan solen sträcker på sig över hustaken på morgonen. Även om han inte får mitt hjärta i obalans och otakt så får han mig att fnittra som om jag vore fjorton och okysst.
Man vaknar med rosiga kinder. Mina kyssar som tuggummitatueringar bakom hans öron. Hans bitmärken innanför låren som giftiga ormbett. Vi klibbar och klistrar. Slickar man på hans axel smakar han salt.
Jag som aldrig skulle kyssa dig igen.
Och Jag som aldrig skulle kyssa dig igen.
Vi skrattar under lakanen. Skrattet som ekat sig fast i öronen tillsammans med högtalarbruset.
Ekoskratt fasttejpat på trumhinnan.

Sparven

2011-08-10T12:56:00.000-07:00

Jag hamnade någonstans mellan Jönköping och Gränna. En liten stad som skänker sinnesro med sina trånga gator och barndomsminnen. Han som bor där har en son. En son som knyter skosnörerosetten innan han tagit på sig skorna på fötterna. En fjortonårig son. Vi utbyter vänliga leenden mot varandra. Vad ska man prata om med en fjortonårig pojke?
Tanken gör mig nervös och jag flyr in i en 500 sidor lång Borta Med Vinden. Ord lästa hundra gånger om.
Andas, läsa och skriva.

Väl hemma i Göteborg sitter jag i Sparvens kök. Så har min bror kallat henne sen första gången han kysste henne. Hon pratar mellan nytvättade lakan och t-shirtar som hänger i tvättlinor i hela rummet. Hon pratar om att glömma bort. Förtränga och svartna. Viktiga saker hon vill minnas men inte kan. Allt hon säger går rakt in i hjärtat.
" Jag vill aldrig glömma. Är så fruktansvärt rädd för att glömma och sen överraskas med att komma ihåg. "
Hon tittar på mig. Torkar bort de svarta ränderna över kinden med pekfingret.
" Du kommer aldrig glömma."
Hon är en riddare. Klädd i silver. Som räddar både mig och min bror skulle jag tro.

freakshow

2011-07-31T13:43:00.000-07:00

Drömde om eldslukande kvinnor på styltor, om starke Adolf i randig brottardräkt och lindansöser i glittriga korsetter.
Det är så helgen har sett ut. Can Can Girls och clowner. För starka drinkar som sved i halsen och en suddig värld.
Vaknade på morgonen och försökte gnugga bort det suddiga från ögonen men upptäckte att det satt kvar. Tittade på mig själv i spegeln och insåg att det varit suddigt ett ganska bra tag nu.
För högt tempo,ojämna hjärtslag och snabba drinkar.
Behöver sakta ner en liten stund.
Få jämna hjärtslag och klar syn.

little lies

2011-07-24T04:50:00.000-07:00

Hon flätar mitt hår och undrar om jag är kär.
Jag skakar på huvudet.
Kinderna rodnar, men det behöver inte hon veta om.

i will miss your freckles and your pirate rs

2011-07-14T10:31:00.000-07:00

Det ligger en pojke i min säng med för långa ben och tår som sticker fram under täcket. Han har fräknar över näsan, ner bak i nacken och ut över axlar och skulderblad.
Han har grova r och säger "morrrning baby" när han vaknar på morgonen.
Om några timmar går hans plan hem.
Jag tror jag kommer dö.

nattåg

2011-07-07T03:05:00.000-07:00

Jag minns hur vi satt mittemot varandra på nattåget hem från Glasgow och hur våra knän snuddade hela resan. Och hur jag rös i hela kroppen. Och hur gärna jag ville kyssa honom.
Jag vill så gärna kyssa honom.

Make a mess out of me

2011-06-28T14:59:00.000-07:00

Det är så stökigt överallt. I mitt rum. I min stad.
I mitt huvud. I min säng.
Stök med pojkar. Stök med pengar.
Stök med livet.
Men det gör ingenting. Ibland får det vara dimmigt och dammigt.
Och imorgon flyger en person som får mina kinder att rödna hit. Och jag kan höra folkmassan sjunga med till Coldplay från min balkong.
Ryser enda ner till tårna.

dunkande hjärtan klockan kvart över fem

2011-06-20T03:08:00.000-07:00

- Och när jag känner att ingenting är på riktigt och allt är ingenting, så tänker jag på henne. För hon var på riktigt. Med henne är allt så fruktansvärt mycket.

De har en kärlekshistoria som aldrig kommer ta slut. Och han måste ge henne kärleksord som får henne att brista i tårar om och om igen. Måste väva ihop fingrarna med varandras efter hundratals dagar och nätter ifrån varandra.
De lägger armarna runt min hals.
- Nej stanna! Vi klarar oss inte utan dig.
Säger dom med saltiga kinder, inträngda på klubbens trängsta hörn. Dit laserstrålarna inte når och basen blir till meningslöst brus.
Vi gick hem längst med kanalen i regn under ett alldeles för litet paraply, somnade i en trång säng och vaknade precis så man vill vakna varje morgon.
Vi är supertrion som får en att vilja sträcka upp nävarna i luften som Powepuffpinglorna.

sådana dagar

2011-06-07T15:36:00.000-07:00

Det har varit sådana dagar när man låter gräset kittla en i nacken. När man blir snurrig av sol och öl. Och man dansar bakom konstepidemins tegelhus.
Jag såg min sångfågel kyssa någon ny. Gungade henne i armarna precis så som han gjorde med mig. Och jag kunde känna hur hjärtat sipprade ut i hälarna och gjorde fötterna till betong.
En borttappad och återfunnen vän höll min hand som om alla dessa år aldrig varit.
" Det är så orättvist. " sa han.
Jag nickade och gömde tårarna i hans tröjärm.
För det är så det känns.
så
himla
orättvist

05

2011-06-01T14:14:00.000-07:00

Maj månad stod stilla. Trots blommande träd och humlesurr.
Jag och min sångfågel tog två olika vägar. Det var så tyst när vi sa det. Vi nästan viska när han släppte min hand.
Och jag var inte olycklig men heller inte så lycklig.
Jag stod mitt i mellan. Mellan tid och hastighet.
Jobbade eller satt i blommande parker och läste. Drog in djupa andetag,för maj luktade ju så gott.
Promenerade över kullersten och trasig asfalt, för gatorna var torra och dammiga.
Somnade i en väns soffa, vaknade och traskade hem med vind i håret.
För nätterna var stormiga.

Men nu är det juni och det springer i varje centimeter av min kropp.
Jag ska springa fortast av alla.

I'm sick in your mouth

2011-05-22T12:01:00.000-07:00

Jag minns hur jag satt på bussresan hem, med morgonsol över ögonlocken och nyborstade tänder som smög bakom leendet. Även om jag visste att du drog din hand från min när jag sökte efter den i fickan. Och det gick så långt. Så länge.
Tusen nätter och tusen dagar. I dina lakan. I mina lakan.
Du träffade min mamma. Jag träffa din katt.
Du fick hemliga meddelanden under huvudkudden. Jag fick korta sms efter midnatt.
Du fick min knottriga hy och okända födelsemärken, mina viskande ord och mina hundra tårar.
Jag fick ingenting.
Och det gick så långt. Och det var så längesen. Men jag bli ledsen nu. Nu när jag tänker på pojken på andra sidan bordet som ville kyssa mig mest i världen och dra fingrarna över min knottriga hy. Han som ville lägga hemliga meddelanden under min kudde.
Och jag bara blunda. För din skull.
Jag blir ledsen nu när jag tänker på den där gången jag satt vid busshållplatsen med ansiktet begravt i mina händer och salttårar över kinderna när jag fortfarande kunde känna smaken av dig i gommen.
För du tog aldrig på mig på riktigt.
Du behövde aldrig älska mig, bara se mig.

Har ni med haft en sådan person?
En som drar undan fingrarna i fickan.
Som får en att känna sig som molnen från ett flygplansfönster.
Tunna och näst intill osynliga.

Vet ni

2011-05-15T14:30:00.000-07:00

Jag har en liten dröm. En fantasi som spelas som en kortfilm innanför pannbenet om och om igen.
Jag vill åka bort. Bara jag. Helt ensam.
Till en lugn plats. Där det är så tyst att man kan höra träden knarra och fågelbröst bulta.
Där ska jag skriva textrader som blir till böcker. Textrader lika ärliga och blottade som ett brustet tonårshjärta.
Där ska jag vakna på morgonen med dagsljus mellan persiennen. Ha tårna i blöt sand och ligga under stora ekar. Långa promenader över ängar och under trädskuggor.
Där ska jag vända ansiktet mot himlen och känna regndroppar mot kinderna och pannan.
Ja, där ska jag andas. Och skriva. Fokusera. Bara ett litet tag.

Vilka är era drömmar?

on the dancefloor im a world class freak

2011-05-07T05:40:00.000-07:00

Skullset

Jag stod i mitten av ett dansgolv. Klädd i armékläder och blommor i håret.
Minns att det var snurrigt och att vi skrattade högst av alla, med armarna uppsträckta mot stjärntaket. Svett från hårbotten ner längst nacken, över ryggen och svanken.
Han håller båda sina händer om mitt huvud och skriker något jag inte kan uppfatta. Vibrationer från högtalarna får det att kittla i hälarna.
När garagedörren går upp är klockan nio på morgonen och hela verkligheten känns blek och suddig. Kan inte ens nå med fingertoppen.
Efter en halvtimmes taxiresa tillbaks in till stan sitter vi på hotellrummet med pannkakor i sängen.
Whiskeypojken ler mot mig på riktigt för fösta gången.
" Vad tänker du på? " frågar han.
" Inget. "
Det svaret har han aldrig fått förut.
Jag tar bussen hem till min egna säng. Gatorna är tomma och dessa mornar kan Göteborg inte bli vackrare.

love letter III

2011-04-29T16:18:00.000-07:00

din och min kärleksaffär skulle jag kunna skriva en bestseller av.

logic will break your heart

2011-04-24T11:37:00.000-07:00

Jag saknar att ta en risk med nya människor.
För främmande hy mot min var Jag under en så lång tid.
Rostiga järnvägsspår och främmande platser. Steg som aldrig tar slut.
Ibland saknar jag personer jag kanske inte borde sakna. Nya ord. Ord jag inte ens visste fanns.
Att hoppa. Blunda och hoppa.
Som den där övningen man fick göra i gymnastiksalen på mellanstadiet, när man föll baklänges ner i någons famn.
lära
sig
lita
på
varandra
sa gympaMartin med ett andetag efter varje ord.

För det kommer väl stunder då man tvekar på allt man gör?
Hur goda och fina dom än är.

när man är kär, är man ofta naken. På alla sätt och vis.

2011-04-18T14:26:00.000-07:00

Jag tog av mig mina kläder direkt när jag kom innanför dörren.
För jag skulle inte lämna det rummet en endaste gång på hela helgen.
Där. I hans säng, skulle vi ligga i brödsmulor som sticks mot huden med våra fingrar ihop virade.
Dricka öl ur glasflaskor så våra kinder blev rödrosiga.
Dansa med armarna uppsträckta, så fingertopparna snuddade vid det vitmålade taket.
Prata hemligheter med ficklampan under täcket. Som när vi var barn.
Hångla.
Med hans händer över mina lår.
Min näsa i hans halsgrop.
Hans läppar mot min nacke.
Ett tvåmanna disco i bara trosor.
I en 120-säng.
Bara han och jag.

ticking fucking tock

2011-04-14T11:06:00.000-07:00

Stanna stopp stopp!
Jag vet att jag alltid trampar dig på tårna.
Att du för evigt kommer vara min största utmaning.
Att jag gillar att tänja dina gränser och underskattar.
Men när du skyndar på så där, som ett tryck bak i ryggen.
Så hårt att jag faller med bröstet mot marken.
När du stampar otåligt med fötterna och stressar, kräver och vill ha tillbaka.
När du gör så, skyndar så där, får du mig sömnlös flera nätter och huvudkudden blir våt och kall mot kinden.
Så stanna. Stopp.
Snälla Tiden, kan vi inte bara andas ett litet tag?
Du och jag i samma takt. Tillsammans.
Eller?

sweets for my sweet, suger for my honey

2011-04-07T13:44:00.000-07:00

Idag kom det in en dam på jobbet. Fingrade på klänningarna, provade hattarna och speglade sig i speglarna.
Hon pratade om sin vän i Indien. Berättade om alla hennes resor till Italien. Hon talade om vilka hennes favorit författare är och om bra filmer hon sett.
Och så lutade hon sig lite närmre och berättade om en man.
En speciell man som hon är tok kär i. Kär i flera hundra år säger hon.
För så känns det.
Men hon har inte vågat säga det till honom.
" Men vill du veta vad jag gjorde idag?" säger hon lite tyst över kassabänken.
Hon visar ett tidningsblad ur Metro med ett erbjudande från GB -glass. Man kan skicka en glasskupong till någon man tycker om med en textrad som lyder
" Du+jag= sant".
" Tror du han blev glad? Tror du verkligen det?" säger hon med stjärnor i ögonen.
Det tror jag. Det tror jag verkligen.
Och det blir varmt innanför bröstet av bara tanken att man kan ha ett sådant blygsamt skört hjärta ända tills man är långt över sextio.
För sköra tonårshjärtan är ju det vackraste jag vet.

Och förresten, tusen tack för alla gratulationer! ni är ju för fina!

6 april

2011-04-06T00:51:00.000-07:00

Idag får man pannkakor i sängen när man vaknar.
Idag får man sjunga högt i spårvagnarna med hörlurar i öronen.
Idag får man äta tårta tills man spyr.
Idag låtsats vi att det är sol och 25 grader varmt.
Idag får man dansa och dricka öl så allt blir snurrigt.
Idag har jag levt i 21 år.
HURRA!!

(pssst ni är bäst)

I love who you are I love who you ain't

2011-03-28T14:24:00.000-07:00

Jag har en vän. I hans ögon speglas jordklotet.

Han vet mycket om livet och pussar mig alltid i pannan.
Han går alltid i färgglada skjortor och i min mobil har jag alla hans elva olika telefonnummer.
Och när en full engelsman i ett rökigt hotellrum frågade hur länge vi känt varandra, svarade jag " i snart tre år".
Då pussa han mig på pannan igen och sa " Bara tre år? Jag trodde jag hade känt dig i hela mitt liv! "
Jag önska jag fick träffa honom varje dag, men han var en fin lördagsöverraskning.

söndagspost

2011-03-20T16:15:00.000-07:00

Idag har jag legat i sängen. Med sockor och nattlinne.
Hela dagen.
Lyssnat på långsam musik och ätit vindruvor.
Idag har jag svarat på brev från människor långt borta.
Skrivit om hur jag saknar dom. Om låtar jag lyssnar på, böcker jag läst. Om underliga samtal jag hört på spårvagnsresor. Soliga dagar vid kanalen och onyktra nätter på dansgolv.
Om kyssar bak i nacken och fingertoppar längst med ryggen som bildar explosioner innanför huden. Om sommarplaner och framtidsvisioner.
Tunna bläckdrag som blir till hemligheter.
Hemlig söndagspost.

23.18

2011-03-15T15:18:00.000-07:00

Tänkte skriva om en helg med tunga huvuden.
Om telefonsamtal man kan drömma mardrömmar om.
Om hur svårt det är att se pojken som alltid har näsan bak i min nacke ledsen.
Hur han just nu knappt har orken att titta på en.
Hur man klappar och pussar. Kramar om bröstkorgen med näsan i hans halsgrop och byter hans örngott när de blivit kalla och blöta.
Men jag orkar inte. Så vi låter det vara.

Men idag har det varit sol. Och jag åt mat på Strömmingsluckan utan jacka.
Det kändes fint!
Hur mår ni? Mår ni bra?

coola kids kan aldrig dö

2011-03-04T15:25:00.001-08:00

Sally Mann

I 6:an åkte min klass på läger. Det klassiska högstadielägret.
Pojkarna i en stuga. Flickorna i en annan.
Killarna hade med sig fotbollar och tjejerna en cd-spelare med blandskivor.
Vi lyssnade på RIX FM radio hela bussresan. Hade fötterna uppe på sätena .
" Men Jockeee lägg av dååå...e du fem eller? Serri liksom, lägg ner! "
Pojkarna retades. Flickorna fnittrade.
Lärarna anordnade tipspromenader och serverade tacos till middag.
Coola Gänget hade nopprade ögonbryn och stringtrosor som syntes ovanför jeansen.
På natten hörde jag dom berätta hemligheter dom gjort med killar.
" Herregud, dom är ju bara 13. Vi är väl barn? Eller? " Skrev jag i min dagbok och sov.

Sista kvällen var det disco.
Coola Gänget hade övat in en synkad dans som dom tränat på hela dagen.
Killarna var mer intresserade av chipsen och läsken. Några vågade sig på 7 minutes in heaven. Fast sju minuter blev bara två.
Jag stannade i våningssängen och läste ur en bok. En bok om två som var kära.
Jättekära.
Och om hur hon lutade sina läppar mot hans ryggkotor och kysste honom lätt över ryggen.
Och hur han tyckte det var det finaste han hade varit med om.
Jag läste med rodnande kinder och undrade om jag med någon gång skulle våga kyssa en killes rygg.
Någon gång kanske...
Nu. Nu när jag vaknar på morgonen är det, det första jag gör.
Kysser varje ryggkota på han prickiga rygg.

dream

2011-02-27T07:41:00.000-08:00

Jag kan höra mig själv skrika i sömnen, känna hur jag sätter naglarna i låren och river upp huden.
Sådär när drömmar ligger alldeles ovanför verkligheten. Man är vaken men inte alls vaken.
Förstår du?
Och han väcker mig, stryker handen försiktigt över pannan och frågar om jag mår bra.
Jag kan inte minnas vad jag drömt, bara att det känns som verklighet och så otroligt nära.
Det svider på låren, halsen är hes och på pannan har det bildats små svettdroppar som han försiktigt torkar bort.
Har du med sådana drömmar ibland?
Som andas dig rakt ner i nacken.

H2O-pony

2011-02-22T03:56:00.000-08:00

- Gissa vad mitt favoritdjur i havet är!
- Blåval? Delfin? Sköldpadda?
- Nej.
- Haj? Manet? Kanske den där coola krabban du berättade om en gång?
Jag skakar på huvudet.
- Den finns uppe på land med, men i en annan form..typ.
- En sjöhäst!
- Vet du att sjöhästar hittar en partner och stannar med den resten av sina liv. Till och med efter den enas död så sörjer den andra resten av livet. Visste du det?
Han ler med glitter i ögat och ger mig en så lång kyss att vi nästan somnar i varandras munnar.
- Godnatt min lilla H₂O-pony.

longing

2011-02-14T07:11:00.000-08:00

I helgen drack jag flädersaft i köket och lekte med fingrarna över skuggorna som bildades från solljuset mellan persiennerna.
Jag dansade hela nätter på svettiga dansgolv tills klockan slog morgon och jag fick promenera hem i solens första timme.
Det kändes som sommar trots alla snödrivorna och kylan som bet mig i låren.
Det är det enda jag kan tänka på just nu.
Varma mornar med onyktra ben och huvuden. Ljudet av surrande vingar, skratt från fiskmåsarna och de små smällarna från fotbollar mot träplankor.
Tunna klänningar, korta kjolar och solbrända ben. Kliande myggbett, sand mellan tårna och smuts under naglarna. Skrubbsår och blåmärken. Rödbrända kinder och fräkniga näsor.
Lukten av nyklippt gräs, ljudet av havsvågor mot klippväggen och känslan av att varje liten varelse är vid liv.
Vad längtar vi mer till?

cherry blossom tree

2011-02-06T06:46:00.000-08:00

Det gick på en full man på spårvagnen idag.
Han brukade rasta min grannes hund när jag var liten. Han är lång, över två meter.
Han brukade sträcka sig upp i körsbärsträdet och plocka de bär jag inte kunde nå åt mig.
Han hade alltid ett fotografi på sin dotter i bakfickan.
Hon hade sin mammas blå ögon, sa han och log stolt.
Han är så full att han knappt kan stå upp.
Det var han aldrig när han rastade hunden.

have a nice daze

2011-01-31T13:21:00.000-08:00

I somras när jag var vilsen och hemlös i Stockholm träffade jag två tjejer som med öppna armar tog emot mig och lät mig bo hemma hos dom.
Det är en konstig känsla att känna att man har älskat en person i flera år när man egentligen bara är främlingar. I slutet av sommaren kom dom och bodde hos mig i Göteborg och jag har saknat dom varje dag sen dess. Men i fredags kom dom och knackade på min dörr med två stora resväskor och ville sova i min säng, äta min mat och titta på min tv.
Vi dansade hela helgen, på så många dansgolv vi kunde. Drack upp en hel bag in box inne på en trång toalett på filmfestivalens premiärkväll, hånglade med killar och dansade ännu mera. Tills knän blev skakiga och hälar blodiga. Suddiga ögon och ekande skratt. Jag dansar annorlunda med dom. Dansar med varje centimeter av min kropp och med ett hjärta stort som två knytnävar.
Vi låg i min säng och viskade.
"Sssch, du får inte säga till någon. Det är vår hemlighet." säger hon med pekfingret över läpparna och kramar om min hand.
Vi har inte bara träffats tre gånger. Vi har känt varandra hela livet. Vi visste bara inte om det.

I morse vaknade jag upp i en tom säng. Gick till Bio Roy och såg Norwegian Wood.
Grät med darrande fingrar till de hjärtskärande scenerna, utan någon hand att hålla. Vandrade hem genom stan, begrav i tankar. Ringde min pojke.
Vi låg i min säng med blickarna upp i taket.
- En gång var jag en fågel, säger han.
- Vad för fågel?
- En stork.
- Bodde du uppe på ett tak?, frågar jag.
- Ja. Ovanför en sunkig strippklubb.
Jag ler. Skrattar tyst så man nästan inte hör och kramar hans hand.

Just know if you go outside and see the sun rises, all the stars are gone

2011-01-26T01:43:00.000-08:00

- Jag är hopplös. Helt meningslös. Och vintern, den är så lång.
Han säger det med pannan mot min axel.
- Vet du vad jag brukar tänka på när jag känner så där?
Han suckar.
- Den där sommarmorgonen när vi fortfarande kunde känna ölskummet i halsen och solen värmde kinderna rosiga. Vi låg på en båtbrygga nere i hamnen med sand mellan tårna och var snurriga i huvudet. Kommer du ihåg? Vi hade många sådana mornar, med armarna utsträckta och vi pratade om stora viktiga saker.
- Och du hade alltid skrubbsår på knäna och blåmärken på armbågarna.
- Och du hade alltid textrader på handleden skrivna med bläck.
- Och du drack alltid Cobra öl.
- Och du var kär. Så fruktansvärt kär.
Han ler.
- Hon kysste mig inte en endaste gång den sommaren.

lakanflikar

2011-01-20T03:47:00.000-08:00

Du lutar din panna mot min och jag känner hur det kliar innanför pannbenet.
Jag känner hur din fingerspets målar cirklar mellan skulderbladen.
Små lätta fjärilar bildas innanför mitt bröst.
Vid tinningen hör jag trumpeter och dragspel.
Du viskar något mjukt mot min kind.
Efter dig blir jag aldrig mer densamma.

hitchhiker

2011-01-13T07:59:00.000-08:00

I somras liftade jag från norska gränsen. En kille i röd Ferrari plockade upp mig. Han var alldeles för ung för att ha kunnat spara ihop till bilen själv. Jag antog att hans föräldrar hade hjälp honom.
Han sa att han hade köpt den själv.
Jag antog att han ljög.
Vi sov på ett hotellrum i varsin säng. Han frågade vad jag gillade att göra på min fritid.
Jag ryckte på axlarna och svarade " Allt ".
Han berättade om en dröm han hade haft en gång. Att han hade varit i Tyskland och förälskat sig i en akrobat med glittrig tyllkjol på en cirkus. Och att han hade kunnat tala flytande tyska med henne. Men att han inte kunde något annat språk än norska och engelska egentligen.
Han tyckte att det var underligt att han bara kunde tala tyska i drömmar.
Jag berättade att jag en gång drömt att jag var god vän med kompositören Mozart och att vi hade promenerat i en solig park en tidig morgon och diskuterat fartyg och skepp.
" I den drömmen visste jag mycket om båtar och havet. Det vet jag inte när jag är vaken. Kanske sparar vi en del kunskap till bara drömmarna? " sa jag.
" Det finns nog en vetenskaplig förklaring till allt det där. " sa han.
Jag skakade på huvudet.
" Då är jag lyckligt omedveten om den. " svarade jag och somnade.

Jag lämnade hotellrummet innan han hann vakna. På hans panna satte jag en post-it lapp som löd: " Tack för skjutsen. Kanske vi ses! "

samlar drömmar i fickan

2011-01-06T09:21:00.001-08:00

" Det känns så fånigt att bli tjugo. Jag är inte alls färdig för det. Det känns konstigt, som om någon plötsligt skulle knuffa en bakifrån. "

Det är sådana dagar nu.
Sådana dagar då jag tittar ner på alla kinapinnar som ligger utspridda över hela sovrumsgolvet.
Jag borde lära mig att äta med dom.
I bokhyllan har jag ordlexikon på spanska, engelska och italienska.
Jag borde lära mig språk. Ryska. Ryska och italienska hade varit tufft.
Jag borde resa runt, till olika platser och träffa olika människor som lämnar avtryck i en, precis som en katts trampdynor i snön. Jag borde komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Läsa på universitet med andra som har samma drömmar och mål.
Jag borde ha drömmar och mål.
Fast det har jag. Tusentals.
Så många att jag blir förvirrad och glömmer.
Jag borde ta mig härifrån . Lära mig av andra människors livsöden. Borde utbilda mig till läkare och hjälpa utsatta barn i tredje världen. Jag borde hjälpa till på Stadsmissionen. Jag borde skänka pengar till de utrotningshotade tigrarna.
Det är så mycket jag vill och borde göra. Det stormar så häftigt innanför bröstet att inte ens Kapten Krok hade klarat av det. Det är svårt att sätta ner hälarna i marken och bromsa när tiden knackar en i ryggen. Jag vet inte vart jag ska börja. Vet ni det?
Kanske med tigrarna.

" Bara de döda är sjutton för evigt. "

MTV mornar & blixtlås

2011-01-02T07:25:00.000-08:00

Sista morgonen på året tillbringade jag i hans säng, åt pannkakor och tittade på MTVs morgon program. Skrattade åt hans ordvitsar som jag egentligen inte alls tycker är roliga. Ibland skrattar jag för att vara snäll. Det vet han om.
Jag fick luta mig mot hans axel, han lärde mig spela Grand Theft Auto. Vi hånglade under täcket och berättade historier om oss själva som små.
På vägen hem färgades staden rosa från kvällshimlen. Traskade genom snödrivor som såg ut som sockervadd. Jag tänkte på alla platser och människor. Alla känslor som har förlamat kroppen och huvudet. Som har fått det att kittla i fingertopparna.
Och alla timmarna på tåg till andra städer. Ställen där jag är en främling. Hur solen lägger sig som en slöja över ansiktet när man sitter vid tågfönstret och man känner sig så fri. Lika fri som Rasmus på luffen.
Och alla de där kyssarna. Kyssar man försökt glömma. Men det går inte. Kyssarna man glömmer redan dagen efter. Ock kyssarna man bara inte vill glömma. Som man ska minnas i detalj. Som gömmer sig under ögonlocken när du blundar. Kyssarna som betyder något. Något större än kittlande fjärilar innanför huden.
Jag tänkte på mina Skottlands resor. Och hur jag varje gång har stått på flygplatsen med ett värkande hjärta och hela havet stormar innanför pannan. Känslan av att hitta ett ställe som känns mer hemma än...hemma.
Sen tänkte jag på alla magiska trollkarlar som blåst ett moln av magi över mig. Dom jag har skrattat med. Hållit deras händer. Viskat hemligheter. Dansat och svettats med. Alla våra sommaräventyr med skrubbsår på knäna och solbrända näsor med fräknar.
Dom jag saknar mest. Dom som kan få mig att känna mig så ensam.
Och så han. Han som stanna kvar.
Alla dom gånger jag tänkt hur trött han måste vara på mina ihop limmade läppar.
Mina blixtlåsläppar.
Blixtlåset som inte går att få upp. Alla de där sakerna jag vill få sagda, alla de sakerna som han vill höra är inlåsta som i en ask med världens jobbigaste blixtlås. Som han så gärna vill lirka upp.
Men han har sagt att vi har tid. Och han ger mig fortfarande pannkakor i sängen. Och den där axeln är fortfarande min. Och som jag får kyssa när jag vill. Min lilla sångfågel.

Så snälla 2011, hjälp mig med blixtlåset! Jag lovar att vara bra.

Om kärlek

2010-12-26T08:35:00.000-08:00

" Under vänstra skulderbladet har han fyra födelsemärken, formade i korpens stjärnbild. Under hans vänstra skulderblad finns en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios. Det är mitt favorit ställe att kyssa. Att vila läpparna mot och känna hur hans hy blir knottrig och ojämn. Längst hans handled kan man se hans blodådror. Vi brukar säga att det är en karta över alla Sveriges bilvägar. Och alla prickarna är prickar över städer. En gång ringade han in med en bläckpenna vart hans farmor bor. Han har en djup halsgrop. Han berättade att, om han skulle skaffa en kattunge någon gång, så skulle han låta den lapa mjölk från halsgropen. Det skulle bli en lagom mängd mjölk till katten. Dom får ont i magen av för mycket. Hade han hört. "

Fina Anna har knådat ihop en bok om kärlek. En lite bok som passar perfekt i bakfickan, fylld med vackra, hjärtskärande och magiska små historier om kärlek.
Där kan du läsa min novell och 19 andra pojkars och flickors fina historier.
Så om du gillar att läsa om fräkniga axlar och pojkluggar framför kastanjeögon, om allt det där pirrande och brännande innaför bröstet så kan du beställa boken här! Och vill du läsa mer om projektet kan du kika in på Annas blogg!

Puss på er!

rökta ciggaretter&tomma shotglas

2010-12-22T15:01:00.000-08:00

Jag tog på mig tunna strumpbyxor och korta klänningar. Målade läpparna i starka färger och ögonen svarta. Ville att folk skulle titta. Gärna pojkar.
Drack ur för stora ölglas. Bartendern frågade om jag verkligen klarade av en till och svarade " Yeah baby " när jag nickade nöjt åt honom.
Vinglade ut på gator, vinglade ner i källarvåningar med jazzband, vinglade upp igen. Vinglade in på technoklubbar och ut igen.
Killen som höll sina armar runt om mig sist jag var där, satt uppe på stenmuren med handen under min haka och undrade varför det aldrig blev våran tur. Jag hade inget svar. Höll andan och hoppades på att han inte skulle kyssa mig.
Han åkte hem till York dagen efter och lämnade mig förvirrad och lättad med ett tungt ölhuvud.
Saknade och saknade inte. Hann blinka och var hemma igen.
Nu luktar alla kläder som lägenheten jag bodde i, människorna jag träffade och som röken från jazzbaren.

adjöken

2010-12-12T13:21:00.000-08:00

Det blir så underligt ibland.
För en månad sedan grät jag över min ensamhet. Bakom tårar och suddiga ögon bokade jag en flygbiljett till Skottland. Bara några dagar efter träffar jag någon som håller min hand, sover vid min sida. Drar undan håret från ögonen. Pussar mig bak i nacken på morgonen. Tröstar och plåstrar om dom jobbiga såren.
Någon som har valt att stanna. Som har blivit kär.
" Jag känner det i hela kroppen." säger han
Så jag glömde bort den där flygbiljetten. Först igår slog det mig att jag ska resa bort imorgon.
Har panikfixat allt och har hunnit bli nervös inför flygningen.
Men fy 17 vad glad jag är!
Äntligen får jag träffa de människor jag saknat mest. Alla dom som berörde mig in på djupet sist jag var där. Imorgon åker jag dit och dansar, skrattar och pratar halvdålig engelska med dom som räddade mig förra vintern.
Mina modiga prinsar och prinsessor.

Shit, my midnight surprise has found out all my lines

2010-12-06T08:04:00.000-08:00

" Men säg vad det är då? "
" Men du måste lova att inte gå. Du måste stanna hela kvällen. Hela natten. Och nästa dag och dagen efter den. "

Jag berättade om ärr och brännsår. Om pistolskott som splittrar och lämnar efter sig trasiga hål. Och hur man blundar. Hårt hårt, så kanske dom försvinner. Knutna nävar och en bröstkorg som svullnar upp och darrar. Som trummar värre än djungeltrumman i Jumanji. Svarta tårar rinner längst med kinden, fingrar skakar och det är nästan helt svart framför ögonen med feberkänslan innanför pannbenet.
Han torkar kinden med tummen och stillar den darrande handen.
Han är så nära. Så fruktansvärt nära.

" Jag går ingenstans. "

serendipitet

2010-11-28T12:24:00.000-08:00

Jag har börjat sova i hans gröna t-shirt.
När jag pussar honom på axeln när han sover, pussar han tillbaka i sömnen.
Han går ner i split på dansgolvet.
Han har fräknar över näsan året om.
Han äter alltid pannkakor till frukost.
Han kan inte pissa rakt.
♡

tre diamanter

2010-11-23T15:32:00.000-08:00

En unicornrobot med regnbågsman, dansande kattungar och dom bästa djungeldjuren jag vet!

åskmolnshuvuden och regnbågshjärtan

2010-11-18T10:16:00.000-08:00

Det var längesedan jag hade någon som frågade frågor. Som undrade hur jag var som liten. Hur jag fått ärret på mitt vänstra knä. Vilken som är min favoritfärg, favorit plats. Mitt favorit ljud.
Han vill veta alla de där små sakerna.
Han presenterar mig för sina föräldrar och pratar ivrigt om mig med sina vänner.
Vi slutar aldrig att kyssas och håller varandra i handen.
För honom kan jag berätta alla hemligheter.
Alla små historier och viktiga händelser.
Det kittlas i bröstet när jag ser honom.
Killar i tårna när han kysser mig lätt på kinden.
Innanför bröstkorgen är det en regnskog med fågelkvitter men innanför pannbenet växer ett mörkt moln.
För det var ju så längesedan.
Så längesedan man berättade om de där hemligheterna och viktiga händelserna.
Så längesedan man lät någon krypa in under skinnet.
Som man stod naken.
Och nu står jag där. Och har ett grått moln, en klump av nervositet.
Hur gör man liksom?

My sweet midnight surprise

2010-11-15T04:42:00.000-08:00

Han presenterade mig för sin mamma redan första veckan vi träffades.
" Jag vet att det är snabbt, men fuck it! " viskade han och lekte med mina fingrar bakom ryggen.
Det känns som att hoppa från en klippkant, men den här gången har jag fallskärm.

my little tornado

2010-11-08T05:12:00.000-08:00

Kära hjärta, jag har träffat en pojke.
Förbered dig för storm!

Ab imo péctore

2010-11-01T16:20:00.000-07:00

I farfars fingrar finns avtryck från målarpenslar. Det ser man tydligt när han vänder blad i tidningen. Han lyssnar på jazz i P2, som alltid efter middagen.
" Har du kommit på vad du vill bli när du är stor? " frågar han.
Jag skakar på huvudet.
" Bra, det är inget bråttom. "
Jag ler. Jag ler alltid åt farfar.
Hemma hos honom finns allt. Penslar och målarfärg, romaner och gamla dagböcker, plast, stål,trä.
Skulpturer och tavlor, gamla fotografier på farfar i London, Paris och New York.
Foton på honom och farmor med pappa i knät. Foton på mig och mina syskon. Han har jazzskivor och kassettband med Vivaldi. Vita spetsgardiner och guldramar med speglar.
Hemma hos farfar med honom på andra sidan köksbordet, med hans målarfingrar,jazzen och hans ord om att jag kan bli vad jag vill och vara den jag vill är det bästa stället på jorden.

I'll never die of a broken heart.

2010-10-25T12:29:00.000-07:00

-What are you doing?

- Summoning up a true love spell called Amas Veritas. " He can flip pancakes in the air. He'll be marvelously kind. And his favorite shape will be a star. And he'll have one green eye and one blue."

- Thought you never wanted to fall in love.

-That's the point. The guy I dreamed of doesn't exist. And if he doesn't exist, I'll never die of a broken heart.

Jag var tio år och tyckte det var en bra idé. Jag ville inte heller få ett brustet hjärta och tvingas sticka en nål genom en duva för att bli frisk igen. Så jag skrev ner formeln på ett skrynkligt bit papper med darrig handstil.
Pappret åkte in i någon damsugare en vecka senare och sen var det glömt.

En pappersfågel i bröstet säger att kyssarnas tid inte är kommen.

2010-10-19T08:09:00.000-07:00

Tuggar tuggummi.
Trummar med fingrarna mot bordskanten.
Biter på underläppen.
Vad säger din pappersfågel?

love letter II

2010-10-11T05:52:00.000-07:00

Jag tänkte bara berätta att jeansjackan jag fick ärva
fortfarande luktar som dig när det regnar på den.

Att jag ibland snirklar upp låset till grannens pool.
Att jag har tagit dit andra killar,
men att jag fortfarande hade det roligast med dig.

Att jag fortfarande skrattar åt din spårvagnshistoria när det hänger
grå moln över hustaken.

Att jag ibland blir arg när du inte svarar på alla mina ord och
tanke-explotioner.

Att jag ibland lägger fällben innanför pannbenet när jag tänker på dig.

Att det fortfarande knyter sig i magen.
i fingertopparna.
i hjärtat.

Att jag fortfarande saknar dig.

ibland.

Jag vet inte

2010-09-30T15:48:00.001-07:00

Hösten gör sig fin. Jag tycker om den.
Den är solig och luktar våta löv.
Jag spenderar dagarna ihopkurad i bibliotekssoffan tillsammans med E.E Cummings och poeter från New York.
Med folksagor om prinsar och prinsessor, guldlandskap och kristallslott.
Jag promenerar tidiga mornar med en stickad halsduk runt halsen.
Om man är uppe riktigt tidigt luktar hela Majorna kanelbulle.
Jag längtar efter sjöar frusna till is och röda nästippar.
Men sen påminns man.
Man påminns om problem man trodde var glömda.
Om oro som man trodde runnit av en.
Låste in mig i sovrummet.
Låg under täcket och kramade om lakanet i handen och grät.
Det är inte höstens fel. Eller att det börjar bli kallare och mörkare. Eller att träden blir nakna igen.
Pappa strök handen över pannan och sa att allt kommer lösa sig.
Men jag vet inte.
Jag vet inte.

En liten kärlekshistoria, men ack så stor

2010-09-18T05:11:00.000-07:00

Samma år som pappa och A.K började gymnasiet flyttade det från Stockholm en flicka som heter Karin in i samma kvarter.
Pappa bodde i trappuppgång 1.
A.K i 110:an.
Karin mitt i mellan.
Dom umgicks nästan varje dag. Hand i hand ner för Johanneberg.
Pappa till höger.
A.K till vänster.
Karin mitt i mellan.
En kväll gick pappa och Karin på hemmafest hos kusinen Tommy.
Drack flasköl, dansade och hånglade med varandra i en sliten gammal sammetssoffa i ett hörn i vardagsrummet.
Inte mer än så.
Dom nämnde aldrig det där. Inte till A.K.

En månad senare blev Karin och A.K tillsammans.
Ren, oskyldig tonårskärlek.
Jag kan- inte andas- utan dig.
Släpper aldrig varandras händer.
Berättar alla hemligheter.
Kysser varje centimeter.
Ibland gjorde dom slut. Grät flera timmar i telefon. Svalde sin stolthet och sa förlåt.
Kysste saltkyssar och började om.
Sådan kärlek. Jack&Rose kärlek.

Efter gymnasieåren ville Karin tillbaka till Stockholm. A.K följde med.
Han skulle ju följa henne till världens ände.
Han flyttade in i ett konstnärskollektiv med tre andra killar.
Det blev grabbarna och Karin. Konst och hippietider.
Efter ett par år blev det problem med familjen hemma i Göteborg och A.K bestämde sig för att flytta hem igen.
Karin stannade kvar.
Ett långt farväl vid tåget med tårar och darrande fingrar.
Hon viskade löften, han begravde kinderna i den stickade halsduken som luktar som henne, böjde sig fram och kysste hennes panna hejdå.
Dom pratade i telefon så ofta dom kunde. Frågade varandra om de fortfarande var tillsammans. Ingen av dom hade något svar.
Sen blev telefonsamtalen mer sällan. Inte samma röster. Inte samma samtalsämnen.
A.K träffade en annan Karin. Dom gifte sig efter ett år.
Karin träffade med andra. Kulturnissar, lastbilschaufförer , musiker.
Till och med en politiker.

En eftermiddag flera år senare knackade det på dörren i Göteborg.
Karin såg ut som en bortlämnad valp.
A.K hade alltid varit hennes hem.
Alltid alltid.
Och hon hade alltid varit hans.
Alltid alltid.

Nu efter 41 år, efter hit och dit. Bergodalbanor och sockervadd. Salt och peppar.
Efter betongväggar och gröna kohagar. Stormar innanför tinningen sitter dom mitt i mot mig vid köksbordet hemma hos pappa.
Vi äter köttfärslimpa och dom tar varandra i hand.
" Jag har sålt min lägenhet. Vi flyttar ihop." säger Karin med stjärnor i ögonen.
Vi lägger ner besticken.
" Det är hemskt vad bråttom ni jämt ska ha." säger pappa och ler.

discofeber

2010-09-11T03:35:00.000-07:00

Ikväll ska jag snurra runt i min mormors gamla skor och hoppas på att falla i någon fin famn som tar emot mig.
Och hela världen ska lukta rosblad och liljekonvalj.

sommarvisan

2010-09-04T08:29:00.000-07:00

bilder: finaste sara och tumblr

Tunna klänningar och träskor. Cyklar på snirkliga grusvägar.
Blöta badkläder och sommarvindar.
Kommer du ihåg vad jag sa om dom?
Fingerspetsar längst med ryggen, bitmärken på låren.
Trädgårdsfester och Stora E. Mat och fina musiker.
Drycker som gör en snurrig och obalanserad.
Nätter ute på altanen med stjärnorna och sommarvärmen.
Såpbubblor och rökmaskiner. Dansfötter och danshjärtan.
Blomsterängar, fjärilar och svidande getingstick.
Nya andetag bak i nacken. Kyssar som gör ont.
Kyssar som exploderar varje liten cell
i min kropp.

tisdagskväll 21:36

2010-08-31T14:51:00.000-07:00

Mina vänner dricker champagnedrinkar på Heaven 23.
Pappa ber om smakråd av kläder för en helkväll på Stadsteatern.
Jag stannar hemma med Orlando för den tycker jag är vackrast.

kyssa om och om och om igen

2010-08-26T15:01:00.000-07:00

jag gillar min kropp när den är
med din kropp. Den blir som ny igen.
Muskler bättre och nerver mer.
jag gillar din kropp. Jag gillar det den gör,
jag gillar alla hur. Jag gillar att röra
vid din ryggrad och dess ben, och den
skälvande-fast-mjuk het och som jag
ska kyssa om och om och om
igen, jag gillar att kyssa dig här och där,
jag gillar , att långsamt stryka, fjunen i
din elektriska päls, och vad-det-nu-är som
kommer över kött som delar sig....Och ögon

kärlekssmulor, och kanske att jag gillar hur det

pirrar när under mig du så helt ny

E. E. Cummings

And it feels better than love.

2010-08-23T04:40:00.000-07:00

Alla fick kärleksfeber och tog tåget till sina pojkar.
Jag stannade ensam kvar i hemstaden och fick discofeber.
Tog mig till ett dansgolv, hoppade jämfota och snurrade i piruetter tills allt svajade och blev suddigt.
Hittade en borttappad vän.
Han berättade varför han inte vågar kyssa flickan han tycker om, jag berättade roliga historier om gamla pojkvänner, fnissade och blåste tuggummibubblor .
Höll hans hand och vilade kinden mot hans axel.
Vi satt på stenmuren längst med kanalen tills solen gick upp och de första spårvagnarna började rulla igen.

filmkyssar och trötta dansfötter

2010-08-15T12:55:00.000-07:00

Vi sover i en trång hotellsäng med två ben för mycket.
Hånglar så tyst vi kan och jag fnissar med näsan in mot hans nacke.
" Hur låter mitt hjärta? "
Han lägger örat mot mitt vänstra bröst. Trummar i takt med fingertopparna mot mina revben.
" Undra om man somnar lättare till hjärtslag. " viskar jag.
Han kysser mig enda ner till midjan.

My blood is warmer when you're here.

2010-08-07T15:12:00.000-07:00

Solen speglar sig i dina ögon.
Du rynkar på näsan, kaffet jag hällt upp i den vita koppen är för svagt.
Jag rycker på axlarna och ler. Du ler tillbaka och skakar på huvudet.
Sträcker dig över bordet och jag får en lätt kyss på pannan.
Du kan kartlägga varje litet födelsemärke på min kropp.

vapendragaren

2010-07-25T14:54:00.000-07:00

Ett två tre hoppa.
Ett två tre hoppa.
På tå som en ballerina.
Var fjärde gatuplatta är svart.
Vi håller varandra i fingertopparna.
Ibland skrattar hon och säger att vi har druckit för mycket vin.
Jag skakar på huvudet.
Vi dansar överallt utanför dansgolven.
Hon skulle aldrig låta mig förlora balansen.
Hon har lärt mig att gå med rak rygg och hålla huvudet högt.
Högre än alla andras.
Hon håller om mig. Viskar tätt intill örat.
"Vi ska ut på äventyr. Bättre än Peter Pans och Kapten Kroks."

" min lilla globetrotter "

2010-07-21T15:14:00.000-07:00

" Din mamma beskriver dig som äventyrslysten. "
Han tittar på mig och biter i ett äpple.

Jag tänker på en fågel, stor som en örn.
Med utvecklade vingar och fjädrar av silver som seglar ensam på en klarblå himmel.
Jag ler mot honom.

stockholm boogie

2010-07-19T04:13:00.000-07:00

Jag har försökt få ner min Stockholm vistelse på papper men det går inget vidare bra.
Det var alldeles för bra för att kunna beskriva med ord.
Det var ett enormt lugn som la sig över mig när jag fick vara nära mina vänner igen.
Dom pussade mig på pannan och höll min hand.
Tvingade mig att hoppa från Västerbron i det alldeles för varma sommarvädret.
Tog mig med ut och dansa och drack vin högst upp på bergstoppar.
Blev förälskad i en av killarna i Late Of The Pier.
Vi låg hela natten i en säng under stjärnorna på altanen och pratade så nära örat det går.
Han bar alltid sjömanshatt och rullade egna cigaretter.
Han visste allt om nordisk mytologi och berättade fina historier om fruktbarhetsgudinnan Freja samtidigt som han lekte med mina fingrar och lät handen vila mot min höft.
Sen blev det dags att kyssa alla farväl och sätta sig på ett tåg hem med gråten i halsen av för mycket känslor på en och samma gång.

farewell

2010-07-10T01:19:00.000-07:00

Nu är väskan packad. Jag åker till Stockholm och jag känner redan samma pirr i magen som när man går på cirkus!
Och så vill jag säga tack för alla era fina ord. Dom värmer från tårna upp till öronen. Varje gång.
Puss!

fågelbo

2010-07-08T12:07:00.000-07:00

Jag tog mig ut på landet.
Cyklade på för stora cyklar och fick ont i rumpan. Svimmade nästan i jordgubbslandet efter för mycket sol och för lite vatten. Hängde upp blöta badkläder på tvättlinan och visslade i toner i den lilla träbåten vars motor puttrar som en köttgryta på spisen.

Fast på senaste har jag trasslat in mig i mitt egna fågelbo.
Jag har vävt ihop ett litet bo av tunna grenar, omvirat i snårig taggtråd.
Ett ställe där allt är ganska enkelt och näst intill bekymmersfritt.
Där jag är trygg och bekväm.
Fast där jag är trygg och bekväm blir jag tråkig.
Tråkig, enkel och bekymmerslös.
Det är nog snart dags för mig att packa en väska. Bekvämligheten spottar jag i ansiktet.

I miss strangers that I couldn't bring myself to talk to

2010-07-01T15:28:00.000-07:00

Jag stod med hans armar runt min midja, hans läppar och andetagen mot halsen.

Kände andetagen mot örat när han bad mig att missa flygplanet och spendera natten med honom.
Vi känner knappt varandra.
Jag vet inte ens om han kommer ihåg mitt namn nu.
Och det är underligt hur mycket jag saknar honom. Hur jag legat sömnlös flera nätter för en främling.
Kanske är det äventyren, det oberäkneliga och platsen jag saknar egentligen.
Men det känns skönt att sakna någon. Någon som inte lämnat revor i hjärtat.

En Midsommarnattsdröm

2010-06-27T12:35:00.000-07:00

Jag hamnade på precis samma ställe som förra året.
Men allt var så annorlunda.
Den okända pojken som jag bjöd på cigg förra året stod nu vid min sida och viskade hemligt kärlekstrassel i mitt öra.
Mina midsommarflickor hånglade med nya pojkvänner och den där förbjudna kyssen jag fick för ett år sedan kunde jag inte längre känna smaken av.
Den här gången hade mina vänner från skottlands resan kommit och överraskat mig.
Det firade vi med vin och snaps, lärde dom svenska sommarvisor och planerade nästa skottlands vistelse.
Jag dansade i cirklar så kjolen lyfte.
Spillde rödvin på mig själv och killen jag ville kyssa kysste alla utan mig.
Men jag var glad ändå.
Gick med trötta, berusade ben hem med solen som värmde mina kinder.
Fick ett efterlängtat telefonsamtal från Stockholm som värmde i hjärtat.
Satte mig ner på en sommaräng och pratade om alla möjliga viktiga och oviktiga saker.
När jag la på luren märket jag att klockan hunnit bli så pass mycket att mammor promenerade med barnvagnar och glasskiosken hade öppnat och hunnit få en kö av ivriga barn.

K som i katt

2010-06-20T17:41:00.000-07:00

Igår gick jag på fest utklädd till katt.
Ville vara catwomen. Klädd i lackdräkt och med piska.
Så blev det inte.
Istället blev jag en sådan katt man kliar bakom örat, framför öppna spisen på landstället.
Drack rödvin och spillde på mattan. Då kände jag att det var dags att dra mig vidare.
Hamnade uppe på ett berg. I en liten skogsdunge med laserljus som sköts upp i rymden.
Från det berget kunde man nå stjärnorna.
Där dansade jag med rangliga ben i för höga klackar med mina rödvinsläppar och med slutna ögon.
När solen gick upp låg jag i ett knä hos en kille som klia mig bakom kattörat, i en ateljé på Valands Konsthögskola.
När jag kröp ner i sängen hemma senare samma morgon föll en lapp ur från bh:n med en skriven hemlighet på.
Jag log för mig själv, somnade och drömde snurriga bomullsdrömmar.

Raymond Queneau

2010-06-13T11:46:00.000-07:00

" Du, vart har du Hösten I Peking? Jag vill låna den. " säger jag precis när jag ser den balansera i en hög bestående av 22 andra dammiga böcker.
" Läs den här istället " säger han och kastar Blå Blommor av Raymond Queneau i knät på mig.
Det är hans favoritbok. Enligt honom själv är den fantastisk.

Två veckor senare kommer han hem på besök.
" Du har ju inte ens öppnat boken! " Han suckar besviket.
" Om du inte tänker läsa den nu får du inte ha kvar den. "
Vi gör tummis på att jag ska ha läst ut den om två veckor.

Det är hemskt trevligt att låna böcker av storebror. Det är hemskt trevligt att lyssna till när han berättar om författare och kluriga berättelser. Om hans författardrömmar och framtidsplaner.
Och så luktar han alltid snus.

parkpromenad

2010-06-10T13:17:00.000-07:00

Hon berättade att hon hade ont i magen.
Då satte han henne ner på en parkbänk och la händerna över den,
kysste henne på pannan och sjöng om en igelkott han brukade mata med honung och mjölk tätt intill hennes öra.
Det var det bästa smärtstillande hon fått.

Picknickfestival

2010-06-07T07:17:00.000-07:00

Spenderade hela söndagen på en picknickfilt med musik från en scen, stråhattar, såpbubblor, tusentals bara ben och cigarettrök.
Jag tittade på mina vänner och tänkte att dom blivit sommarpojkar.
Solbrända sommarpojkar.
Och sen tänkte jag på alla flickor som kommer förälska sig i dom på trånga dansgolv. Och när dom går hand i hand tidigt, tidigt på morgonen och tänker att dom kanske är kära.
Eller kanske inte kära.
Och så tänkte jag på de brustna hjärtanen och meningslösa hångel.
Ja men det är fint med sommar!

Hej juni

2010-06-03T05:11:00.001-07:00

en två tre fyra fem sex sju små fräknar över näsan

finsk vodka gör en farligt snurrig och minnet blankt

2010-05-30T15:03:00.000-07:00

Helt plötsligt var jag på väg hem klockan sex på en söndagsmorgon, när solen hunnit gå upp och jag kunde känna smaken av för söta drinkar på tungan.
Han hade på sig samma skor som förra sommaren.
Vi nästan dansade fram över kullerstenarna i Haga och det slog mig att det var längesen vi gick bredvid varandra.
Han och jag.
Tillslut tog gatan slut och delades i två.
Jag skulle till vänster och han till höger.
Jag lutade mig fram för ett avsked. Ett god natt. Ett hejdå tills nästa gång.
Men jag råkade vila kinden mot hans axel lite för länge. Kramade om hans midja lite för hårt.
Han fnissade med näsan ner i min hårbotten.
"Kan du inte krama mig en liten stund till?" frågade jag.
Det snurrade i hela huvudet och jag insåg att det officiellt är sommar hemma i Göteborg.

Teenage kick

2010-05-25T06:04:00.000-07:00

Jag tog mig ut till skärgården, fina semesterorten.
Värsta här-slår vi oss ner-och bildar familj-stället.
Satt på en båtbrygga och drack vin. Blev full.
Gick på klubb. Dansade.
Hånglade i en bil. Hånglade på ett hotellrum.
Klättrade upp på ett högt berg, varifrån man kunde se skärgårdens alla små gömställen.
Klädde av oss nakna.
Mest bara för att vi kunde.
Han tog tag i mina armar som Jack och Rose i Titanic och sjöng på Celine Dion.
Min mage krampade av skratt. Sen hånglade vi igen.
Klättrade ner.
Sov mellan två söta pojkar.
Massa ben, massa armar och massa trängsel.
Kände mig som korven i korvbrödet och tyckte om det.
Vaknade.
Gick på loppis. I strumpor. Glömde mina skor.
Mådde alldeles för bakisilla. Andades djupa andetag för att undvika spya i en av de antika vaserna.
Åkte tillbaka till hotellet. Badade badkar.
Gick på restaurang och åt räkmacka vid vattnet med det bästa gänget jag vet. I strumpor.
Glömde skorna. Igen.
Sen blev det dags att åka hem. Egentligen.
Blev kidnappad. Eller nja. Nästan.
Skulle bli avsläppt i Göteborg. Men somnade. Pojkarna glömde bort mig.
Vaknade i Borås.
Gick på soundcheck. Blev trött.
Åt den största hamburgaren någonsin och tog en fishermans friend shot.
Blev ännu mera trött.
Tänkte att det kanske blir bättre med lite öl. Jag hade rätt.
Dansade på en scen med svett som droppade från hak spetsen och näsan.
Gick på efterfest i en gigantisk lägenhet och åt popcorn.
Gick på en till efterfest i en klädbutik.
Släpade dit högtalare och sprit.
Lärde mig scratcha. Och hann glömma.
Hånglade istället.
Dansade oseriöst på ett trångt dansgolv. Bland skjortor och byxor.
Klänningar och skor.
Kände att det blev dags att gå tillbaka till hotellet.
Så det gjorde vi. Med trötta steg.
Samma ben. Samma armar. Samma behag i kroppen från ölen och skratten. Dansen.
Dans i varje liten nerv i hela kroppen.
Kan inte beskriva helgen på något annat sätt.
Jag fick en teenage kick från öronen, ner till tårna.

citronfjäril

2010-05-19T07:45:00.000-07:00

Jag satt på stenmuren som går högt över min stadsdel.
En mur som gör oss till miniatyrer där nere.
En av min vårs första citronfjärilar flyger så nära mig att jag kan känna vindslagen mot min vinterbleka hud.
Jag sväljer den.
Känner de ljusa vingarna ner i halsen. Hur den kittlar nere i magen, enda ut i stortån.
Den gör mig alldeles yr. Svimfärdig.
Jag lägger mig raklång på muren och andas djupa andetag med handen som vilar över magen.
Känner hur fjärilen söker varje vrå inuti min kropp.
Kittlar mig med vingarna och får benen att rycka nervöst mot stenen.

Jag vågar inte fråga.
Jag vet inte varför jag så hemskt gärna vill kyssa honom.
Kanske jag bara ska luta mig fram,puta på läpparna, blunda hårt och önska en önskan om att han gör samma sak.

Fjärilen har tystnat.

Landsbygd, hjärtro och pridefestival

2010-05-16T12:38:00.000-07:00

På tisdagsnatten smög stressen och nervositeten in i varje cell i kroppen. Fick hjärtat att slå ett extra slag och andningen att darra som ett björklöv i vinden.
Så på onsdagen tog jag bussen ut på landet, bland kossor och nyfödda lamm, åkrar och små båtbryggor. Andades in någorlunda ren luft i lungorna, umgicks med det bästa sällskapet och hjärtat började slå som det skulle.
Promenerade i stövlar på grusiga landsvägar, blåste såpbubblor och bländades av eftermiddagssolen.
Det bästa med att vara ute på landet är att stjärnorna är så nära att man kan plocka ner dom och lägga dom i fickan.
När jag steg av bussen på lördagen i Göteborg igen, kände jag obehag i hela kroppen.
Jag bytte ut stövlarna mot klackar och drog på mig en klänning som svävar fint när man snurrar på dansgolvet.
Efter några öl hamnade jag på HTB-festivalens avslutningsfest på Stadsteatern tillsammans med några av de bästa människorna jag vet.
Träffade min prins. Det tårades i ögonen när vi kramade om varandra i klubbdimman, bland dunkande högtalare.
"Johan, det här är Freja. Hon skulle varit min flickvän om det inte vore för att jag är så jävla gay" sa han. Jag nickade instämmande.
Det är sant.
Vi skulle vara högt över öronen kära om det inte vore för just det. Att han är så jävla gay.
Vi dansade tills våra fötter blödde och jag kände mig tryggast i världen. Jag somnade på min prins axel på spårvagnsresan hem och när jag vaknade i morse visste jag att allt kommer lösa sig.
Det blir bara några stressiga veckor framöver. That's it.

Blue Monday

2010-05-10T12:23:00.000-07:00

Jag hörde en låt på radion idag.
Vet inte vad den heter. Vem som har skrivit den.
Vet inte ens vad den handlar om.
Men den gav mig en konstig känsla i magen.
Vi lyssnade på den tillsammans någon gång.
Svagt i en bakgrund, så tyst att den viskade.
Ibland tänker jag på honom.
Inte alls som förr, men han sitter liksom fast vid näthinnan.
Den där brännande känslan över pannbenet och sticken i hjärtat känns suddigt och avlägset.

Fantastiska dimma

2010-05-04T05:20:00.000-07:00

Bilderna har Isabelle Steinwall tagit!!

Jag har spenderat mer tid på rullande tåg, på rostiga järnvägsspår än i min säng hemma i Göteborg. Tre olika städer på tre dagar under valborgshelgen.
Jag öppnade dörren till en djungel. Precis som garderoben i Narnia.
Blev stökig i huvudet av whisky och cola, firade miljonvinst med att hoppa i hotellsängar med tomtebloss och kramades med teletubbies.
" Ska vi se hur mycket alkohol vi hinner dricka innan vi dör av det?" sa han och vi hamnade uppe på ett hustak med morgonsolen som värmde våra kinder.
När jag tittade mig i spegeln hade jag blivit solbränd och fått några fräknar över näsan.
Jag log nöjt.
Jag vaknade på söndagen och hade glömt bort vart jag var. Satte mig upp i sängen och tog en titt runt om i rummet. Stadshotellet i Västerås. Ja visst ja.
Allt var så dimmigt. En magisk dimma som fick det att kittla i magen.
Sen var det dags att åka hem.
På muren utanför hotellet satt tre unga killar med rödsprängda ögon efter för mycket godis och cirkustrix. Jag kysste dom farväl på pannan och funderade på om jag förändrats som person.
Lite kanske.

once upon a time...

2010-04-28T02:53:00.000-07:00

I fönstret hänger en glaskula som bildar små regnbågsringar på väggarna när ljuset träffar den. På köksbordet ligger en struken, broderad duk.
Jag drar med fingrarna längst korsstygnen.
" Var ifrån har du fått tag på denna?" frågar jag fastän jag redan vet.
Jag har hört historien bakom köksduken flera gånger men det är min favorit.

Hon var 18 år första gången hon reste ensam. Med en väska packad med tunna bomullsklänningar och högar med litteratur, reste hon till ett Grekland på början av 70-talet.
Där var det varmt. Hemskt varmt och i luften låg ett tjockt lager av avgaser och rökmoln.
En morgon svimmade hon och slog i huvudet mot marken utanför hotellets glasdörrar.
En ung pojke som jobbade i hotellreceptionen var snabbt där och höll upp hennes huvud från asfalten och såg till att hon fick i sig lite vatten.
Hon fick en lätt hjärnskakning och pojken erbjöd henne att komma och bo hemma hos hans familj tills hon blev bättre.
Han hade tre äldre bröder, en fiskare till pappa och en mamma med dom rundaste kurvorna.
I deras lilla hus på landet fick hon bo. På dagarna hjälpte hon till med hushållssysslorna och på kvällen hoppade hon och sönerna från höga klippor ner i ett kristallklart vatten, kysstes med hotellpojken och blev snurrig från allt annat än hjärnskakningen.
En månad längre än tänkt stannade hon. Tills en kväll när pojken frågad om dom skulle spendera resten av deras liv tillsammans och slank upp en guldring ur bakfickan.
Då kysste hon honom farväl och for tillbaka hem igen. Hon såg honom aldrig mer.

Många år efter det gick hon på hemmafest, blev kär och allt blev hemskt mycket mer magiskt än Grekland. Det tackar jag för.

Livets små överraskningar

2010-04-22T14:35:00.000-07:00

När du åker till en främmande stad med endast 58 kronor i bakfickan och bestämmer dig för att köpa ett tetrapak med vin trots att magen bultar av hunger.
Kvällen slutar senare på en restaurang där du skålar med champagne.

När spårvagnskontrollanten får hjärtat att darra enda upp i halsen men han glömmer bort att kontrollera ditt färdbevis.

När du sitter ensam i soffan framför en dålig film och med en chipspåse som du egentligen inte är sugen på.
Och att samma natt oväntat slutar i en fin famn. På en strand. Berusad på Cobra öl.

Den känslan är det absolut bästa som finns.
Den slår kyssar bak i nacken och vita kaniner,
suget i magen i bergodalbanan och sockervaddet som smälter på tungan.

knäsvaga mornar

2010-04-18T06:03:00.000-07:00

Klockan är långt över frukosttid men jag är för svag i knäna för att ta mig upp ur sängen.
Vill ligga kvar hela dagen trots det soliga vädret.
Pojken med whiskysmak i gommen var här igår och sa hej och hejdå innan han for tillbaka till Stockholm.
Jag fick en alldeles verklig stå på tårna-säga adjö-vid tåget- á la 50tals film-kyss.
Klyschigt,jag vet. Men ack så fjärilskittlande.

did you get your heartache and your headrush confused?

2010-04-12T14:20:00.000-07:00

Jag var lika ivrig som ett barn på julafton när jag öppnade ytterdörren i hallen.
Mina Stockholmsvänner var i Göteborg för att fira min födelsedag och hade gig i neonljuset på Park Lane.
Vi dansade hela fredagsnatten. I mitt vardagsrum, på Parkans dansgolv och på Avenyns gator.
Berusade på whisky satt jag och en pojke i ett hotellfönster och såg solen gå upp över Vasastans hustak, med hans händer lite blygt under tröjan och läpparna mot min hals.
Födelsedagsfirandet slutade på söndagen i Strömstad.
I en bubbelpool, i samma pojkfamn och med samma whisky smak i gommen .
Den ivriga känslan från fredagen hade förvandlats till ett behagligt lugn.

Den senaste tiden har jag gärna lämnat Göteborg. Flytt så fort jag fått chansen.
Det visade sig att jag inte behövde åka så långt. En annans säng räckte.
En ny famn och nya andetag.
Jag har varit så trött på mina egna fotspår och handavtryck.
På de tunga molnen som hänger över hemstaden som gör att jag inte vill vara kvar.
Men jag vet inte...så farligt kan det väl inte vara?
Det kan ju hända att jag bara tycker om att åka tåg.

Oh Herre min Jesus, jag fyller tjugo!

2010-04-06T05:56:00.000-07:00

" Hur fan gick det till? " sa farfar på andra sidan köksbordet.
Jag lutade hakan mot handflatan, tittade upp på honom och gav ifrån mig ett ödmjukt skratt.
" Det undrar jag med" svarade jag.
Han log . På ett sådant sätt som bara farfar kan le på.

Om Gud vill

2010-04-02T10:57:00.000-07:00

Första gången jag såg filmen satt jag i en röd soffa tillsammans med en kille jag inte vågat kyssa än. Han var äldre än mig, läste Kafka och hade tatuerat in en fransk text på bröstet.
När scenen kom där dom hälsar på varandra på torget och deras näsor snuddar vid varandra, fnissade vi och virade in våra fingrar runt varandras.
Jag kan se den filmen tusen gånger om.

Åh, ge mig sommar romans så bröstkorgen svullnar och nerverna exploderar!

Öppna mitt bröst

2010-03-29T16:04:00.000-07:00

Om du öppnar mitt bröst hittar du en formlös klump.
Ett ut och in, upp och ner vänt , skakat och rört hjärta.
En klump byggd av skummet från druckna ölglas, bubblorna från mousserande vin.
Den där stickande känslan i för trötta ben och tunga huvuden.
En klump av framtidsplaner, oro och skakande fingrar.
Små små ärr från förlorade personer.
Ärr som svider som brännmärken på knäna från gymnastiksalens gummigolv på mellanstadiet.
Kyssar bak i nacken, blåsiga sommarnätter, viskade hemligheter mellan lakan.
Kyssar och sommarstormar har samma effekt mot naken hy.
Visste du det?
En klump av krafter och ork jag inte visste fanns där.
Ibland glömmer jag hur skört mitt hjärta är.

maybe you were just another sweet nothing

2010-03-20T08:52:00.000-07:00

Hjärtat slog som hovar mot stenmark.
Av ren impuls la jag handen över för att tvinga det att lyda mig.
Kände skam fylla kroppen som gjorde kinderna heta.
Hur kunde det fortfarande brusa upp på det viset
när jag såg hans ögon och fräknarna över näsan,
precis som det gjorde för första gången den där aprilkvällen
för så länge sedan?