söndag 27 november 2011

Do you remember when you were about five or six and you said you hated gravity? And you wanted to jump off the roof and fly?






Sally Mann

Jag låg i sängen, mitt i skrynkliga, ner smulade lakan med alldeles för platta kuddar för att jag skulle kunna somna. Låg och tänkte på människor med blicken upp mot taket.
Undrade över den där Sarah. Vad hände med Sarah?
Hon som alltid snattade godis från Hörnet. Hon som alltid drog med oss till den lilla kvarterskrogen och bad mannen i baren om att få låna telefonen, som vi sedan använda till att ringa Heta Linjen med. Hon som var först med att kyssa killar, hon som visade troskanten över jeansen. Hon som vi spottade från balkongen med.
Vad hände med pojken som rökte sin första spliff när han var tretton? Han som satt bredvid på träbänken och berättade att han var kär i mig. Att han skulle komma tillbaka och hämta mig.
Han som socialtjänsten hämtade dagen efter och jag skrev i min dagbok:
" Jag kommer nog aldrig mer få se honom igen. "
Vad hände med flickan som försökte lära mig textrader från engelska låtar ute på gräsmattan? Hon som jag tävlade med i vem som kunde stirra in i solen längst innan det gjorde för ont i pupillerna. Hon som jag begravde den döda skatan med i parken.
Vad gör alla människorna i världen?
hoppas dom mår bra.

fredag 18 november 2011

mjau






Jag drömde om kattungar. Gnuggade in ansiktet i kudden när jag väcktes av väckarklockan. Kattungarna har varit det mest bekymmerslösa denna veckan. Allt annat rasar. Rasar i samma takt som tvillingtornen. Sätter tryck över bröstkorgen och näst intill pressar upp hjärtat i halsstrupen.
Jag bestämde mig för att ta bussen ut till landet. Försöka andas lite. Min väns skinnsoffa var precis vad jag behövde. Träväggar, grusgångar och hästhagar. Hon tror på kärleken som den är på film. Vi tittar på romantiska komedier och hoppas på att allt ska lösa sig som där.
Vi ligger i en våningssäng och berättar om hemliga kyssar och pratar om sliskiga taxichaufförer.
Där var allt tyst och stilla. Så mörkt att man inte ens märker om man blinkar. Men jag har nog aldrig sett stjärnorna på närmre håll och hon fick i mig några andetag.
Kom precis hem. Klev innanför tröskeln och fick ett slag i ansiktet. Längtade genast tillbaka till de där kattungarna.
Usch, vad gör man? När man bara saknar och stressar och det bara vägrar att lämna kroppen och bröstkorgen.
Vad gör man?

måndag 7 november 2011

you make a mess of me



Jag ville bara slita i hans jackkrage. Skrika. Skrika tills det rispade i halsen:
"Du kan inte titta på mig sådär!! Som att jag är någon du aldrig träffat. Du har kysst all min hud. All min hud..."
Men jag rörde mig inte. Inte en centimeter. Fingrarna var röda från kylan och strumporna blöta från hålet i sulan. Och han. Han gick åt ett annat håll.
Jag skulle ha tagit dig i kragen.
För skulle man pudra min kropp, skulle varje centimeter hud vara täckt av dina fingeravtryck.